Synonymer till stirra

• 0. se eller titta med spänd blick, glo;
     stirra sig blind på något lägga alltför stor vikt på ett förhållande (på bekostnad av helhetssynen) || -de

Uttryck med betydelsen stirra

• Mäta någon med blicken

  Betydelse: Titta granskande på någon

  Exempel: "Han kände hur de mätte honom med blicken"

• Sluka med blicken

  Betydelse: Titta beundrande eller lystet på någon eller något

  Exempel: "Tjejerna slukade popidolen med blicken"

• spänna blicken i någon

  Betydelse: Stirra på någon utan att vika med blicken

  Exempel: "Läraren spände blicken i honom och han slutade prata"

• Spänna ögonen i någon

  Betydelse: Titta strängt på någon

  Exempel: "Läraren spände ögonen i eleverna och det blev tyst i klassen"

• titta stort på någon

  Betydelse: Titta förvånat, storögt på någon

  Exempel: "Kollegan tittade stort på honom när han berättade att han tänkte byta yrke"

0. - Det är lätt att stirra sig blind på en händelse eller en aktion.

   Man kan inte stirra sig blind på hur många som kommer in på högskolan.

   Med vid sidan av symboliken finns förstås lika lite rationella skäl att stirra sig blind på en viss typ av folksamlingar som att leta gärningsmän bland stora kollektiva identiteter.

   När våra bordsgrannar ser att vi inte kan sluta stirra på deras tallrikar erbjuder de oss vänligt att provsmaka.

   Att enbart stirra sig blind på vikten kan därför ofta bli fel.

• Betydelse: Blicka med spända, orörliga ögon.

  Synonymer: se, blicka, titta, skela, snegla, bliga, plira, glutta, blänga, koxa, kika, gapa, glo, kisa, ögna, skåda, betrakta, märka, varsebliva, skönja, urskilja, varsna, bese, åse, överse, åskåda, beskåda, överskåda, bemärka, förmärka, bekika, begapa, påse, påögna

1. stirra, t. ex. 1708: 'stirrandes alle tilsammans ögonen . . uppå . . Carl then Tolftes .. Bedrifter', jämför 1635: 'Blodhet stirrade vthur hennes Kropp'; motsvarande äldre nysvenska o. svenska dialekt sierra, äldre nysvenska stera t. ex. 1674, fornsvenska slira, fornisländska o. fornnorska stira eller slira (imperfekt -rø-), norska slira, danska slirre, ofris. stiren (eller -z-), även: bliva styv, nyhögtyska stie-ren; jämför fornsvenska slirna, svenska dialekt sterna ds.; till ofris, stir, styv, nyhögtyska stier (förr i stället sterr, medelhögtyska sterre, till starr ds.; se starr 2); jämför nyisländska stirur, styvhet i ögonen; besläktat med litauiska styrslu, slijrsli, stelna, latin stlria, frusen droppe, istapp (jämför stilla detsamma av *stirla), osv.; till roten sti, vara eller bliva tät eller styv, i sten, stift, stim, styv (av *stw-) osv.; jämför stel. — Med avseende på betyd.-utvecklingen till 'stirra' se under starrbliga o. stura. I svenska dialekt även (ungef.): flämta (om ljuslåga). — Den nysvenska formen med i (för eavi) o. rr är icke fullt klar; jämför Noreen V. språk 3: 191 med litter.