kind

Synonymer till kind

ansiktssida, ansikte; vända den andra kinden till inte ge igen, visa ödmjukhet vid hård behandling

Hjälp oss förbättra innehållet

Föreslå nya ord eller lämna feedback

Föreslå ett nytt ord eller uttryck

Fyll i samtliga fält markerade med en asterisk (*) korrekt för att skicka in ditt bidrag, och var noga med stavning.

Tack för att du bidrar till vår levande ordbok!

Vad betyder kind?

1. den rundade delen av ansiktet under ögonen på ömse sidor om näsan: blek om kinden || -en;
  -er

Uttryck och ordspråk relaterade till kind

Uttryck som innehåller kind

Ha rosor på kinderna
Betydelse: Vara röd om kinderna och se frisk och kry ut
Exempel: Hon hade rosor på kinderna efter vinterpromenaden
Vända andra kinden till
Betydelse: Inte hämnas
Exempel: Ibland är det bättre att vända andra kinden till

Hur används ordet kind?

Det är exempelvis bara värdinnan som får uppmärksamma gäster med sot på näsa eller kind, att vederbörande har just det.
Här vändes ingen andra kind till och arga ord förvandlades snabbt till vildsint kvastfäktning.
- Han hade knivjack i ansikte och kind och hade blivit huggen i bröstet.
Han har också tvingat ned hennes kind mot en varm spisplatta.
Sen pussar hon honom på kind som en besegling av detta löfte i exakt samma stund som fotografen sänkt sin kamera.

Historik för kind

1. kind, med sekundärt d, fornsvenska kin = fornisländska o. fornnorska kinn, danska kind, gotiska kinnus, kind, anglosaxiska cinn f., haka (engelska chin); fornsaxiska kinni f., n., haka, fornhögtyska = n., haka, kind (nyhögtyska kinn, haka), av urgermanska *kinnu-, ur en böjning *kenu-, genitiv *kinwaz, motsvarande urindoeuropeiska *genu- = forngrekiska génys, haka, sanskrit hánu-, käke, jämför latin gena, kind (med u-stammen bevarad i latin genuīnus, hörande till kinderna; ett annat ord än genuīnus, medfödd = genuin), kymriska gen, kind, haka (forniriska gin, mun, ?, se under mun) och så vidare Övergången -nw- > -nn- som i brinna. Slutkonsonanten -d i kind beror väl på fornsvenska plural kinder (med d-inskott mellan nn o. r). — I den överförda betydelse '(brant) sluttning' och dylikt ingår ordet i nordiska ortnamn.; se Kinna.
2. kind (dial.) m. o. n., (litet) barn, isht som smeknamn, icke ovanligt i äldre folkvisor, jämför fornsvenska kint, page (från medellågtyska) = norska kind m. o. n. i samma användning som i svenska dialekt, äldre danska, fornsaxiska, fornhögtyska nyhögtyska kind n., av urgermanska *kenða-, *kenþa- = urindoeuropeiska *gen-to-, participbildning till roten gen, föda, med avljudsformen *gn̥-to- i fornisländska o. fornnorska kunnr, son, släkting, osv.; jämför även det besläktat fornisländska o. fornnorska konr, bland annat: son (se konung); se för övrigt Kind 3, kynne, kön. — Jämför till bildningen barn, ett slags particip på -n- till bära, föda.