Synonymer till klå

(vardagligt ord)

• 1. slå, ge stryk;
     besegra;
     lura, pressa pengar av
  2. klia, riva med naglarna || -r, -dde, -tt, -dd
  3. få klå få stryk || oböjl.

Uttryck med betydelsen klå

• Skörta upp någon

  Betydelse: Ta för mycket betalt av någon

  Exempel: "Bilmekanikern skörtade upp oss när vi lämnade in bilen på reparation"

1. Flera ledande börser har under de senaste månadernas kursuppgång närmat sig nya rekord för sina ledande index och några ligger ännu närmare att klå det gamla rekordet än vad det svenska börsindexet gör.

   Därför är onsdagens landskamp på Friends Arena med största sannolikhet sista chansen att klå Sverige innan han drar sig tillbaka.

   Dessutom är var och varannan plötsligt händig pyrotekniker med mål att klå om inte hela området så åtminstone alla jobbiga grannar i eldfängd konst.

   Det behövs något annat om vänstern ska kunna klå den nya medkännande konservatismen.

   En hel skidvärld åker till Holmenkollen för att försöka klå norrmännen på deras egen hemmaplan.

   Trivsamheten och spänningsmomentet som ryms i att man som tittare kan klå i alla fall de taffligaste deltagarna vävs in i vartannat på ett oemotståndligt sätt.

   Men hon fick dåliga siffror i en färsk mätning som visade att folk uppger att de inte litar på henne och i ett par mätningar tror fler att det är att Obama som kan klå McCain.

   Den enda i släkten som jag kunde klå var faster Johanna och det var ingen uppmuntran för hon hade heller inte blivit gift.

   Hon säjer att hon ä rädd för att han en dag ska klå henne.

2. Vad han lärt sig om konsten att klå folk skulle han utnyttja i motsatt riktning: han skulle bygga upp något tillsammans med detta folk.

3. Kan du klå mig i håret?

   Klå min rygg så klår jag din.

• Betydelse: Rifva hårdt med naglarna.

  Synonymer: riva, repa, ritsa, kittla, krafsa, skrubba

1. 1. klå, klia (trans.), kratsa, fornsvenska klā = fornisländska o. fornnorska klá (imperfekt kló, part. pf. kleginn), väl = anglosaxiska clawan st. v. (imperfekt ej belagt); jämför Psilander KZ 45: 263 n. 3. Enligt andra är klā en analogiskt bildad infinitiv till kleyja, imperfekt *kláða (jämför streyja, stráða osv.), med stark böjning efter fornisländska o. fornnorska flá, flå (fló, flegiun), slá, slå (sló, sleginn) osv.; men sannolikt är kleyja blott en grafisk variant för klǽja; det urgermanska *klaujan, som skulle ligga till grund för kleyja, synes dock i alla händelser föreligga i danska klø = svenska dialekt klöja. — En avljudsform se klia, som numera är både trans. o. intrans., medan klå endast har trans, betydelse — Rotbesläktat med klo; se d. o.; jämför även följande, klåda o. klösa. — I betydelse 'klå åt sig' 1558. Jämför särsk. uttryck klå och få, redan hos P. Månsson s. 681 o. i L. Petri Kr. 1559, i yngre fornsvenska: fla och kla til hopa (1508).
2. 2. klå, ge stryk; ur en skämtsam användning av klå, klia (trans.); jämför t. ex. Them plägar iagh medh min yxa klåå' Chronander 1641 eller 'Om jag tager en käpp, så skal jag visserligen klå ribbenen på eder' Lagerström 1731; jämför samma användning av klia i våra dagars gatspråk. — Få klått, egentligen part. perf. av klå, beroende därpå att få i de nordiska fornspr. förbands med denna form av verbet; sydsvensk dialekt få slaget någon; numera uppfattas klått som ett oböjdt substantiv. I sydsvensk dialekt i stället med infin.: få el. ge klå. — Jämför författare Ark. 15: 238.