Synonymer till kuta

Uttryck med betydelsen kuta

• För brinnande livet

  Betydelse: Så snabbt man förmår

  Exempel: "Vi sprang för brinnande livet"

• För glatta livet

  Betydelse: Så snabbt man förmår

  Exempel: "Vi jobbade för glatta livet för att bli klara"

• Ligga som en rem utefter marken

  Betydelse: Springa väldigt fort

  Exempel: "Katten låg som en rem efter marken"

1. Jag försökte sträcka på mig men så fort jag gjorde något annat så började jag kuta med ryggen igen.

2. Du behöver inte kuta halv sju och ständigt vara jagad.

   Att kuta runt med honom var nog det svåraste jag gjort.

   Det är bara att kuta och försöka stå emot mjölksyran så länge som möjligt.

   Vare sig man ska kuta upp konditionen eller ladda inför Stockholm Marathon är det viktigt att ha rätt skor.

   Nu har jag börjat kuta på mornarna men utan sol går det ju inte.

   Han skulle i alla fall rota i badrumsskåpet och se om han hittade burken; man kunde inte kuta runt och tänka på käk jämt.

• Betydelse: Springa kutryggig. [Tillhör] folk- och hvardagsspråket.

  Synonymer: springa, löpa, hoppa, galoppera, ränna, trava, skena, durka, lunka, gno, rusa, störta, ryka, pila, kvista, skala, raka, dänga, kila, lacka, ranta, kojta, skojta, luffa, kytta, gumpa, skumpa, guppa, skutta, spritta, sprattla

1. kuta, gå eller sitta med krökt rygg, Törneros 1824, C. F. Dahlgren 1833, till äldre nysvenska kut, knöl, puckel, Columbus = svenska dialekt detsamma, norska kūt, knuta (i växten), väl samma ord som äldre nysvenska, svenska dialekt kut, säl (möjligen i fornsvenska ortnamn Kuta, Kutbo, Kudby, nu Kuddby Ögtl.), i vilket fall finska kuutti, sålänge, är lånat från svenska (jämför dock Saxén Sverige lm. XI. 3: 159); jämför till betydelseutveckling fornisländska o. fornnorska kobbi, säl, under kobbe; se för övrigt kota. — Ovisst om, såsom antages av Torp Etym. ordb. s. 339, fullt identiskt med svenska dialekt kuta, springa, löpa häftigt, springa hastigt o. hoppande, jämför (?) L. Petri 1559: lära gamall hundh kutha = norska kuta detsamma, skjuta fram. Orden äro dock nära besläktat, fast de bildats vid olika tider (såsom t. ex. kuva o. norska kuva, avrunda, om de verkligen höra tillsamman); kuta, gå med krökt rygg, är sannolikt en rätt ung bildning. — Med avseende på betyd.-ut-vecklingen jämför svenska dialekt kula i väg, springa med krökt rygg, till kul, puckel, bula. — Sverige dialekt kutta o. tjytta, löpa, kunna ha fått sin korta vokal i förbindelse kuta i väg och så vidare eller ock (Noreen Sverige etym. s. 48) från imperfekt kutte, tjyite. — Härtill: kutrygg, o. 1640, osv.