Vill du föreslå ett nytt ord eller rapportera ett fel?
Vad betyder manna?
Bygger på Bonniers svenska ordbok av Peter A. Sjögren, Iréne Györki och Sten Malmström, 10:e upplagan 2010
Om det rör sig om två olika ord med samma stavning så markeras detta med en skiljelinje, se t ex ”negativ”.
Uttal skrivs alltid inom klamrar [-]. Ibland ligger uttalet i texten men oftast under rubriken ”Hur uttalas?”.
Streck under bokstav innebär att det är där betoningen på ordet ska ligga.
||-tecken markerar att böjningsändelse följer. Ändelserna ska läggas direkt till uppslagsordet: ”ring … || ‑en; -ar” ska uttydas: ”(en) ring bestämd form singularis ringen, obestämd form pluralis ringar”. Om uppslagsordet ändrar form vid en viss böjning, skrivs hela ordet eller åtminstone stammen om, t.ex. ”jätte -n; jättar”, ”överförd ‑fört.” Ord som slutar på –are är dock undantagna från denna regel.
Det finns en del inkonsekvenser på det här området, orsakade av sparsamhet med utrymme i boken, i det här fallet att inte sätta ut identiska böjningsuppgifter flera gånger i en artikel. Regeln i de allra flesta fall är att en punkt ”ärver” böjning uppåt i texten, d v s om det ligger en böjning under punkt 2 men ingen under punkt 1 så gäller punkt 2:s böjning för båda, men regeln är alltså inte 100-procentig.
Hur används ordet manna?
För oppositionen är glassaffären manna från himlen.
Dans När regnade det senast manna från himlen över svenskt dansliv?
Allt detta prioriterar Miljöpartiet medan regeringspartierna snarast verkar hoppas att framtidens arbeten ska ramla ned likt manna från himlen.
Många gånger har pengarna landat i fattiga områden där skiffergasen ses som manna från himlen.
Pengarna kommer som manna från himlen tillsammans med statens välsignelse.
Not: Ordklasser och siffror hänvisar till synonymordboken överst. Exempelmeningarna kommer i huvudsak från svenska dagstidningar, tidskrifter, romaner, wikipedia och SVT.
Historik för manna
- 1. manna, verb, fornsvenska manna, bemanna = danska mande, från medellågtyska, nyhögtyska mannen, till man 2. I svenska numera blott i förbindelse manna rår eller reling.
- 2. manna, substantiv, NT 1526 n. (Bib. j 1541 däremot man) = gotiska, anglosaxiska = fornhögtyska mannâ, från bibl. (latin o. forngrekiska) manna, av arabiska mann, egentligen: gåva.
Not: Texten bygger på "Svensk etymologisk ordbok" av Elof Hellquist. Utgiven 1922. Ändringar har gjorts för denna digitala utgåva av Sinovum Media. Fel förekommer på grund av maskinell inläsning av texten.
manna i sammansättningar
Rösta på användares bidrag
Här kan du rösta på bidrag från andra användare. Dina röster hjälper oss att avgöra vilka bidrag som ska läggas till i ordboken.
För mer information, klicka på informations-ikonen nedan.
Här kan du rösta på bidrag från andra användare. Dina röster hjälper oss att avgöra vilka bidrag som ska läggas till i ordboken.
Du kan ge bidraget en positiv, negativ eller blank röst. Du kan rösta på så många bidrag du vill. När du har röstat på ett bidrag kommer du automatiskt att få ett nytt bidrag att rösta på. Om det inte finns några fler bidrag att rösta på försvinner den här rutan.
Tack för att du hjälper oss att göra vår levande ordbok bättre!
Mer innehåll nedan
Fortsätt scrolla
Nästkommande ord
Mina sökningar
Dagens namnsdag
Eugenia
Femininform av det latinska namnet Eugenius: lyckligt född eller ädel härkomst.
Eugen
Fransk variant av det latinska namnet Eugenius: lyckligt född eller ädel härkomst.
Mest söktaföregående vecka
Hur böjs manna?
| singular | ||
|---|---|---|
| obestämd form | bestämd form | |
| nominativ | en manna | mannan |
| genitiv | en mannas | mannans |
| aktiv | ||
|---|---|---|
| grundform | att manna | |
| nutid | mannar | |
| dåtid | mannade | |
| supinum | har|hade mannat | |
| imperativ | manna | |
| particip | ||
| presens | mannande | |