Synonymer till ort

• 1. (bebyggt) samhälle;
     trakt, grannskap;
     läge på jordklotet, position;
     geometrisk ort (matematisk term) sökt linje eller yta vars alla punkter uppfyller ett visst givet villkor;
     från, på högsta ort från, på högsta nivå: order från högsta ort, beslutet är fattat på högsta ort
  2. vågrät gruvgång || -en;
     -er

Uttryck som innehåller ort

• högsta ort

  Betydelse: Den högsta ledningen, makthavarna

  Exempel: "Saken diskuterades på högsta ort; ordern kommer från högsta ort"

• på ort och ställe

  Betydelse: på plats

  Exempel: "De hade personal närvarande på ort och ställe"

1. Och den tjänstesektor som blir kvar på en mindre ort påverkas av rationaliseringsprocessen där allt färre anställda förväntas producera mer.

   En jägare polisanmäldes sedan han av misstag skjutit ihjäl en tamkatt på en ort utanför Götene i påskas, när han var ute för att skjuta av vildkatter.

   Polisen larmades på lördagseftermiddagen då kvinnan hittats död i en lägenhet i en mindre ort i Örebro kommun.

   Har du inte rätt till traktamente och har övernattat på annan ort och gör sannolikt att du har haft ökade utgifter för måltider och småutgifter kan du få avdrag.

   Av de häktade männen kommer en från en mindre ort i Östergötland och den andre från södra Stockholm.

   Pojken och mannen bor på samma ort i Värmland och träffades mer eller mindre av en slump.

   En sjuårig pojke omkom på måndagseftermiddagen under lek i en ort söder om Sundsvall.

   Övergreppen ska ha ägt rum under en niomånadersperiod fram till i påskas på den förskola han arbetade på i en mindre ort i Östergötland.

   Mamman hittades i somras mördad och nedgrävd i sin trädgård på en liten ort utanför Nybro.

2. Ange er ort så kan vi hitta er snabbare.

3. Mannen föll ner i en ort och skadades lindrigt.

• Betydelse: Säges både om Stad, Köping och Fläck, men ej om By.

  Synonymer: stad, by, köping, fläck

• Betydelse: Trakt, distrikt, provins.

  Synonymer: ställe, rum, plats, tomt, stad, fläck

• Betydelse: Egentligen ställe; betyder äfven: landstrakt, landskap.

  Synonymer: trakt, nejd, bygd, ängd

1. 1. ort, trakt, ställe, Erik XIV 1536: örter plural (även senare uppträdande pluralform, från nyhögtyska örter), 1614: ortar plural, J. Baner 1626: ort = äldre danska, från medellågtyska eller nyhögtyska ort, ställe hörn, vinkel, egentligen: spets och dylikt (se Landsort) o. etymologiskt identiskt med udd (se närmare detta ord) o. med följande — I betydelse 'gruvgång' från samma nyhögtyska ort detsamma, egentligen: ändan av en horisontal gruvgång. — Med avseende på betyd.-utvecklingen till 'trakt, ställe' jämför fornslaviska město, ort, och så vidare (Berneker Et. Wb. 2: 51; dock ej alldeles säkert).
2. 2. ort, äldre svensk viktdel, ävensom äldre svenskt silvermynt (= 1/4 daler eller riksdaler), 1530, om mynt, Var. rer. 1538 detsamma = äldre danska o. danska, från medellågtyska eller nyhögtyska ort detsamma, egentligen: en av de fyra delar, i vilka myntet delades av ett kors (jämför nyhögtyska myntnamnet kreuzer till kreuz, kors), utvecklat ur betydelse 'hörn' = ort l o. udd.
3. 3. ort, ett sydsvenskt namn på iden eller (enligt uppgift) i somliga trakter på mörten. Av okänt ursprung. Medan iden är eftersökt, värderas däremot mörten alls icke som föda. Vore möjligen den senare betydelse den ursprungliga, kunde man tänka på lån från medellågtyska ort, vad som ratas som föda (av or-ât, till ur o. äta).