Synonymer till rynka

• 1. veck, skrynkla, fåra: rynkor kring ögonen, på kjolen etcetera || -n;
     rynkor
  2. lägga i rynkor, dra ihop, skrynkla;
     rynka på näsan åt (bildlig betydelse) inte vilja ha, förakta || -de

subst.

1. Mer moderata republikaner börjar med allt djupare rynka i pannan se läget som ohållbart och anser det oansvarigt att in absurdum utnyttja budget och lånetak i ett politiskt chicken race.

   När Stéphane Hessel skrattar får han en spjuveraktig rynka över näsan.

   Fortsätter fallet förbereder sig politikerna på att göra uttalanden med bekymrad rynka i pannan samtidigt som företag får frågan hur de ska agera i dessa oroliga tider.

   En förbryllad rynka i pannan har blivit den främsta looken för hur vi möter allehanda nyheter som emanerar från partihögkvarteret på Sveavägen och Sahlin verkar på den punkten inte förvånas mindre än någon annan.

   En växande klump i halsen och en allt djupare förbryllad rynka i pannan är effekten av att läsa om den inspärrade familjen i Uppsala.

   Ord som internet möts bara med en förvånad rynka i pannan och skulle en flåsande Robert Bergqvist från SEB dyka upp med en nollränteprognos avisas han bryskt vid grindarna.

• Betydelse: Helt smalt, men långt veck på klädespersedlareller på ansigtshuden.

  Synonymer: veck, skrynka

• Betydelse: Lägga helt små, lika stora veck tätt invid hvarandra på linne och dylikt.

  Synonymer: vika, vecka, fålla, bryta, skrynkla

1. 1. rynka, verb, fornsvenska rynkia, hopdraga, rynka = norska rykkja, danska rynke, ett på svaga stadiet bildat kausativum, urgermanska *hrunkwian, till urgermanska *hrinkwan, av *hrenkw- = fornisländska o. fornnorska st. verbet hrøkkva, rynka sig; med avseende på bildningen jämför kausativet fornsvenska flytia (se flytta). Fornisländska o. fornnorska hrøkkva (imperfekt -ta), rynka, kan vara identiskt med rynka eller också utgå från ett *hrankwian (jämför fornisländska o. fornnorska sløkkva, þrøngva osv.). Urindoeuropeiska rot kreng vid sidan av kre(n)k i litauiska krenkù, krèkti, löpna; jämför skrynka av urindoeuropeiska skreng. Parallellrot: urgermanska wrenk i anglosaxiska wrincle, substantiv, rynka, wrinclian, verb (engelska wrinkle) osv.; snarast också i medelhögtyska runke, rynka, fornhögtyska runzala (av *runkt-) = nyhögtyska runzel, som dock kunna utgå från hrunk-. Dessutom en serie ungefär likbetyd. ord med läppljud; se krympa o. skrympa. Se för övrigt följande — Annorlunda om svenska verbet rynka Kock Sverige ljudh. 1: 25 o. där citerad litteratur; jämför även Olson Ark. 29: 48.
2. 2. rynka, substantiv, fornsvenska rynkia = norska rykkia, danska rynke, av urnordiska *hrunkwiōn, bildat på samma rotstadium som föregående, i avljudsförh. till urgermanska *hrenkwan, rynka sig. — Växelform: urnordiska *hrunkwōn = fornisländska o. fornnorska hrukka, norska rukka. — Jämför under skrynka 2.