Synonymer till sill

• 0. fisk av en familj havsfiskar som vanligen lever i stora stim, speciellt den art som fångas i Atlanten och är ett viktigt livsmedel;
     (kollektivt) denna fisk som livsmedel: en burk inlagd sill;
     som packade sillar mycket trångt;
     jämför strömming || -en;
     -ar

Uttryck som innehåller sill

• Som packade sillar

  Betydelse: Tätt intill varandra

  Exempel: "Vi stod som packade sillar i tunnelbanan"

0. Enligt en rapport från Svensk handel är sill och potatis det viktigaste på midsommarbordet.

   Men hon tillägger att det kan bli sill och ägg nästa påsk.

   Nyckeln till det nya huset fick Lisa Kristiansson och Peter Wigren på midsommarafton men de valde att satsa på sill och nubbe och skjuta på inflyttningen.

   Elisabeth Arild vid livsmedelsmyndigheten Mattilsynet i Alta är osäker på om det är sill eller småsej efter att bara ha sett fisken på bilder.

   Även om Lars Yngve började med att sortera sill i Simrishamn.

1. sill, i dialekt även sild, fornsvenska sill, sildh, silp = fornisländska o. fornnorska sild, norska, danska sild; jämför lapska lånordet siVde (av *slldä eller *sildä). Enligt E. Smith i MoM 1910, s. 139 f. av urgermanska *sldlö- med samma utveckling som, enligt samme författare, t. ex. bill l = fornisländska o. fornnorska bildr av *biÖl-, o. besläktat med sil l, med grundbetydelse 'fiskyngel' (se för övrigt d. o.). Dock är utvecklingen av urgermanska -dl- resp. -/?/- ej i enskildheter utredd (jämför bill 1). Vidare utgår, enligt Wiklund Le Monde Oriental 5: 244, lapska lånordet salled, sill, från ett urgermanska *silada-, vilket synes vara en växelform till det *sllid-, som enligt fil. lic. G. Hedström förutsattes för vissa småländska dialektformer. Ryska sel'd', litauiska silke, fornpreussiska sylecke ha lånats från nordiska spr.; om finska silakka, strömming, liten sill, se Setälä FUF 13: 451 med litteratur; samtliga dessa ord hänvisande på en tidig o. utsträckt sillhandel. Bildningarna på -k ha väl diminutivisk karaktär. — Otänkbart är för övrigt ej, särsk. med hänsyn till den egendomliga formväxlingen, att vi i sill ha ett urgammalt lånord av icke germansk (eller indoeuropeisk) börd. I fråga om sannolikheten för att anträffa dylika just bland fisknamnen jämför Schrader Reallex2. s. 321.. — En annan urgermanska beteckning för 'sill' är det västgerm. etymologiskt oklara fornhögtyska hdring o. herinc (nyhögtyska hering); bland annat i det forna göteborgska gatnamnet Herringgatan, sedan Sill(e)gatan (nu Postgatan). Från urgermanska språk: franska hareng, italienska aringa och så vidare — Om ett tredje urgermanska sillnamn se under Skåne.