slav

Synonymer till slav

motsatsord

Föreslå nya ord eller lämna feedback

Fyll i samtliga fält markerade med en asterisk (*) korrekt för att skicka in ditt bidrag, och var noga med stavning.

Tack för att du bidrar till vår levande ordbok!

1. person som talar slaviskt språk || -en;
  -er
1. ofri, rättslös person som någon äger, träl;
  han, hon är slav under lasten, under sina passioner är helt behärskad av || -en;
  -ar

arbeta som en slav
Betydelse: Slita oerhört hårt
Exempel: De arbetade som slavar för att få tillvaron att gå ihop

Lyda någons minsta vink
Betydelse: Göra allt någon vill
Exempel: Skådespelarna lydde demonregissörens minsta vink

Jag ville uttrycka mig utan att vara slav under det franska språkets regler.
En duglig och tillräckligt hänsynslös slav kunde gå hur långt som helst i karriären.
Enligt en skröna som var vida spridd i det medeltida Europa var det exakt samma mynt som långt tidigare hade skänkts till Josefs bröder när denne såldes som slav till Egypten.
De livsomstörtande dygnen på sjukhuset varvas med återblickar från ett hektiskt liv som slav under gastronomin.
Paidagogos var i antikens Rom namnet på den slav som undervisade de fina familjernas barn.

Gammal stavning: Slaf
Betydelse: Menniska, som med kropp, lif och gods tillhör en person och kan likt en vara köpas och säljas.
Synonymer: tjänare, tjänarinna, tjänstehjon, legohjon, dräng, betjänt, lakej, livegen, träl

1. slav (folkslagsnamn), Schroderus 1635: the Sclawer (jämför följ.), Brask 1680: the Slaver = danska slaver, nyhögtyska sia ve, slawe, från slaviska spr.; jämför t. ex. fornslaviska slové-ninu, plural slovéne (varav si o v en o. med annan avledning slovak), till slavo, ord, alltså egentligen 'de som tala (ett begripligt språk)', besläktat med fornslaviska slava, ära (se Wenzel), och så vidare till urindoeuropeiska roten kleu, lyssna, höra (se för övrigt ljud); för övrigt etymologiskt = slav 2. Om folkslagsnamn av motsatt betydelse (tilldelade av främmande folk) se barbar. - Förr även: sklave-, se följ.
2. slav (träl), 1630: slaff, slaver plur.; till o. 1740 dock ofta skl- (sel-, schl-), t. ex. 1639: sclaver plural, 1642: schlav, Nordberg 1740: sclavar = danska slave; (formen med si-} från ett medellågtyska *slave (holländska slaaf) eller medelhögtyska slave (jämte sklave =£= nyhögtyska) = franska csclave (jämför äldre nysvenska esclave, t. ex. 1692, esclavar plural 1719), från medellatin sclavus, medelgrekiska sklabós, bildat till medelgrekiska sklabenós (en av) slav(erna), av fornslaviska slovéninu (se föreg.). Ordet be- tecknade sålunda äldst slaviska krigs- fångar, som såldes såsom trälar. Jämför samma betyd.-utveckling hos anglosaxiska wealh, egentligen: kelt (se välsk), de latin folknam- nen davus, surus, sanskrit dasás, icke- arier, barbar, tjänare; ävensom, av nå- got annat slag, krabat (av kroat), vandal.