Synonymer till sparka

• 0. ge en spark;
     vifta med fötterna i luften;
     (vardagligt ord) avskeda || -de

Uttryck med betydelsen sparka

• Få avsked på grått papper

  Betydelse: Få avsked plötsligt och oväntat

  Exempel: "Efter skandalen fick han avsked på grått papper"

• Få kicken

  Betydelse: Bli avskedad

  Exempel: "Hon fick kicken efter att ha förfalskat sina betyg"

1. Dessa måste sträcka sig längre än till att sparka på Bildt och att kritisera den tysta diplomatin.

   Det var svårt att springa eller ens sparka bollen.

   Nu gäller det för slentriankritiker av humaniora att hålla in hästarna så att de inte börjar sparka på och fradga vilt över detta jämförelsevis nya forskningsområde.

   Oron för valutakrig kom efter att den japanska yenen sjunkit kraftigt i värde efter försök från den japanska regeringen att sparka liv i landets ekonomi.

   Det var i onsdagens cupkvartsfinal mot Valencia som lagkamraten Alvaro Arbeloa råkade sparka Casillas på handen.

   Något som fick Hazard att rusa fram och sparka till honom i sin strävan efter att få igång spelet.

2. Europeiska centralbankens chef Mario Draghi har också varnat Cyperns president Nikos Anastasiades för att försöka sparka Demetriades.

   Samtidigt ryktas det om att Juventus undersöker möjligheten sparka dansken och få låneavtalet med Arsenal hävt.

   Skellefteå AIK väljer att sparka ishockeytränaren Anders Forsberg.

   För bara några dagar sedan valde Los Angeles att sparka sin tränare.

1. sparka, 1646, 1658, Swedberg, Spegel = fornisländska o. fornnorska, norska = danska sparke; k-bildning till roten i spjärna (se d. o.). - Därjämte med samma rotstadium som i spjärna: svenska dialekt spjärka, t. ex. Smål., äldre nysvenska, t. ex. 1677 (spierckande). - Sparkstötting, till norrl. stötting = norska stytting (jämte slutting), avledning av svenska dialekt stött, stytt, stutt, kort = norska stytt, stutt, fornisländska o. fornnorska stuttr detsamma, danska dialekt styt, stut, kort o. avvisande, med -tt- av -nt- (jämför t. ex. klätt o. klint) = svenska o. danska dialekt stunt, kort, fornsvenska stunter = medelhögtyska, sydty. dialekt stunz, anglosaxiska stunt, dum, dåraktig (egentl.: trubbig o. d.; jämför det besläktat nyhögtyska dialekt be-stutzt, dum, förvånad), och så vidare, vartill fornsvenska stunta, stynta, avkorta, fornisländska o. fornnorska, norska stytta, danska dialekt stynte; av en nasalerad biform till roten i stöta, stut (jämför t. ex. latin tundere); med avljudsformen stint- i stinta (se d. o.). Ordet är sålunda icke direkt utan blott mycket avlägset besläktat med stöta. Jämför Noreen Sverige etym. s. 68.