Synonymer till stock

• 1. (del av) stammen av ett fällt träd;
     ett gammalt straffredskap: sitta i stocken;
     träskiva i vilken ett träsnitt skärs;
     trädelar i ett gevär;
     över stock och sten genom obanad terräng
  2. samling av olika slag: kreatursstock, aktiestock || -en;
     -ar

Uttryck som innehåller stock

• Sova som en stock

  Betydelse: Sova djupt

  Exempel: "Jag har sovit som en stock så jag är pigg och kry"

• Över stock och sten

  Betydelse: Genom besvärlig terräng

  Exempel: "Vi vandrade över stock och sten och kom till sist fram till stugan"

1. Det var först när en helikopter lyfte som kroppen upptäcktes vid en stock nära ön.

   Bland annat tävlar deltagarna i att beräkna ett träds fall med så stor precision som möjligt och klyva en stock på kortast tid.

   Vid ett strömt område i höjd med Skäret slog kvinnans kanot mot en stock och kapsejsade.

   Problemet är bara att det finns personer som går över stock och sten för att få bli föräldrar ändå.

   Efter en vild jakt över stock och sten vidare till den myllrande Parismiljön finner far och son slutligen ro vid bikuporna på taket till nationaloperan i denna maffiga och oerhört detaljerade bok.

   Det kändes ändå fullt tillräckligt och det var superkul att springa i lerpölar och över stock och sten.

2. Annars har de en stock att visa om publiken vill se något vikingatida.

   Detta företag har en stor orderstock.

• Betydelse: Den nedre, tjockare, afhuggna delen af en trädstam.

  Synonymer: påle, stolpe, syll

1. stock, fornsvenska stokker, (på rot stående) trästam, timmerstock, block vari fånges ben sättes (ännu i äldre sv.), bistock, pänningbössa (gjord av en urholkad trästam), jämför äldre nysvenska o. dialekt (åtminstone förr): fattigbössa = fornisländska o. fornnorska stokkr, danska stok, även i betydelse 'käpp' (från ty.), medellågtyska stock, även: käpp, fornhögtyska stoc (nyhögtyska stock, käpp, stock, fångblock, bistock, pänningbössa i kyrka m. m.), anglosaxiska stocc (engelska stock); av urgermanska *stukka-, besläktat med medellågtyska stuke (-u- eller -M-?), trästump; till urindoeuropeiska roten stug, vara styv och dylikt, vartill litauiska stiigti, resa sig i vädret, m. fl.; jämför stocka sig, stuka, stycke o. stöka; väl till den enklare bas stu, som ingår i stör. Jämför till betyd.-utvecklingen stump, stuv. - Från nyhögtyska kommer franska estoc, stam, smal värja (se stukatklinga). — Betydelse 'fon d' och dylikt igrund stock från engelska — I äldre svenska stundom även i betydelse 'käpp' (från ty.), t. ex. Bellman Fredm. Test. nr 180: 'Äran bor i stocken / Och i sammetsrocken'; syftande på då moderna långa rörkäppar med prydliga handtag. - Om bistockar, deras historia o. övriga beteckningar härför se Hammarstedt Fatab. 1907 s. 22, Liden Ark. 27: 259 f. samt jämför under skruv o. skämming. — Över stock och sten, motsvarande nyhögtyska iiber stock nnd stein. — Som förstärkningsord i stockdum och så vidare, efter nyhögtyska stockdumm, egentligen med syftning på stockens styvhet eller livlöshet, sedan i utsträckt användning, t. ex. nyhögtyska stockfinsler, beck-mörk, svenska stocklat, äldre nysvenska stockfråm-mande eller stock-jurist o. stock-philolog Allm. Journ. 1820. Jämför under sten. — Stockand, Anas boschas, Sverige Nilsson 1858 = danska stokand, efter den breda näbben, omnämnd hos Oedman Balius. 1746, som omtalar en folktro, enligt vilken stockänderna troddes växa på trä, i det att »the släppa sin säd på gamla stockar». — Stockfisk, Sigfrid! 1619 o. sedan allmänt, efter nyhögtyska stockfisch, så benämnd efter torkningen på stänger (stöcke). - Stock ingår i i en mängd ortnamn t. ex. Stockaryd, -red, Stockby, vartill även Stojby Smål. o, Stoby Skå., fornsvenska bland annat Stogbij (Lindroth NoB 3: 53, författare Ortnamn på -by s. 42, Liden NoB 9: 2); jämför även Stockholm.