Synonymer till stum

• 1. som inte kan tala eller frambringa ljud;
     som inte åtföljs av ljud: han gav sitt stumma bifall;
     (om bokstäver) som inte uttalas: sista e är stumt i 'Madeleine'
  2. som inte ger efter för belastning, stel, oelastisk: ett stumt betonggolv, löparen gick i mål på stumma ben || -t;
     -mare

Uttryck med betydelsen stum

• Inte säga flaska

  Betydelse: Inte säga ett knyst

  Exempel: "Hon var blyg och sa inte flaska på middagen"

• Sätta någon på det hala

  Betydelse: Göra någon svarslös

  Exempel: "Där satte du mig på det hala"

• Tappa målföret

  Betydelse: Bli svarslös

  Exempel: "Han blev så överrumplad att han tappade målföret"

• Vara sluten som en mussla

  Betydelse: Vara väldigt förtegen; inte avslöja några hemligheter

  Exempel: "Hon är sluten som en mussla när det gäller hennes planer"

1. Att något levande oskadat klarar ett sådant fall gör mig stum av beundran inför Naturen.

   Han står ständigt stum inför sina egna avsikter.

   När hon försöker närma sig den tyska släkt som ligger stum i sina kryptor gör hon det som hon alltid gör i sitt författarskap.

   Och det är inte bara engelskspråkig press som är stum av beundran över detta land.

   Återstår bara att i stum förbittring rycka upp dem med rötterna.

   Och jag kan säga så mycket som att jag blev alldeles stum av beundran när jag såg den.

   Det är lätt att bli stum och tappa tid på den sista milen men det inträffar oftare om man har gått ut lite för hårt.

   Det är en vacker och i många stunder stum film om mannen Georges saknad efter att ha förlorat sin livspartner Jim och deras hundar i en bilolycka.

   En av dem beskrivs som en döv och stum man som dödades när han sprang i rädsla från en patrull och inte hörde ordern om att stanna.

2. Svenskan sköt felfritt men var stum i benen i snöovädret och kunde inte ta säsongens tredje pallplats.

• Betydelse: Som saknar talförmågan. Kallas äfven den, som till följe af öfverraskning, förskräckelse, fruktan och så vidare ej förmår att yttra något.

  Synonymer: tyst, mållös, tystlåten, förtegen, fåordig, ordkarg, ordnjugg, enstavig

1. stum, t. ex. 1659, tidigare mest i vissa stående förbindelse, t. ex. stumma (stomma) synder O. Petri och så vidare, stumma hundar 1593 och så vidare = danska, från nyhögtyska: fornsaxiska, medellågtyska, fornhögtyska stum (nyhögtyska stumm); holländska stom, dum; jämför samma betydelseväxling hos dum; väl avljtidsform till stamma; till en rot med grundbetyd, 'stanna, stocka sig' eller 'vara styv'. Med slutljudande p (urindoeuropeiska b): medellågtyska stump, slö, dum - fornhögtyska, nyhögtyska stumpf, svenska dialekt stumpig. Med slutljudande b (urindoeuropeiska bh): medelhögtyska stump (gen. stumbes), stum. Om grundbetyd, är 'vara styv' (jämför svenska dialekt stnm i betydelse 'styv, stel'), är ordet besläktat med en del urgermanska ord för 'stappla' och dylikt, t. ex. svenska dialekt stumla, stappla, vackla, norska o. svenska dialekt slumra, svenska dialekt stamla, äldre nysvenska stamra detsamma, medelengelska stum(b)len, stumren, snäva, osv.