Vill du föreslå ett nytt ord eller rapportera ett fel?
Hur används ordet stut?
Vidare föreslås att högst 90 handjur per gård skall få ett bidrag som uppgår till 1900 kronor per tjur och två gånger 1350 kronor per stut (kastrerade handjur).
Not: Ordklasser och siffror hänvisar till synonymordboken överst. Exempelmeningarna kommer i huvudsak från svenska dagstidningar, tidskrifter, romaner, wikipedia och SVT.
stut i ordbok från 1870
Historik för stut
- 1. stut, fornsvenska sluter, ung oxe eller tjur = fornisländska o. fornnorska stulr, stut, oxe, tjur, danska stud; etymologiskt - sV. dialekt, norska stut, lur, strut, stjälk av Angelica med mera, fornisländska o. fornnorska stutr, den trubbiga ändan av ett horn, medellågtyska slut, bakdel (se under stut 2 o. stuss); besläktat med medelengelska stötte, ung oxe (engelska stot, ung oxe, unghäst), o. medelhögtyska stotze, klamp, stam; egentligen 'något avstubbat', jämför fornisländska o. fornnorska stuia, avtrubba, o. (av urgermanska statt-) medelhögtyska, nyhögtyska stutzen, avkorta; av-ljudsformer till urgermanska *stanlan (se stöta). Som djllrbeteckning snarast egentligen 'djur med avtrubbat horn'; dock äro även andra utvecklingsmöjligheter tänkbara. Samma betyd.-utveckling i fornisländska o. fornnorska stufr, ung oxe = stuv. - Stundom nedsättande om personer, t. ex. gubbstut, jämför äldre nysvenska stut Prytz 1622, ölstnt Hondeletius 1614, fornsvenska stuler som tillnamn - norska stut, tvär o. frånstötande person: jämför svenska tjurig, tjurskalle och dylikt - Jämför följande *
- 2. stut, i uttryck få stut och så vidare, jämför Hund 1605: Thcr gaffz vth mongen bården stuuth' (dvs. stöt), L. Paulinus 1638: 'du får en stuut', Åboprotok. 1648: 'gifwa honom l stuuth', Lucidor Hel.: 'mången Stuut och Plagga'. Att döma av den äldre betydelse av 'stöt', från ett medellågtyska *stut detsamma, avljudsform till stöta eller dialektform för medellågtyska slöt (- stöt); o. sålunda ej, såsom vanligen antages, från det i alla händelser besläktat (eller etymologiskt identiska) medellågtyska ståt, bakdel, även: överlår; avljudsform till medellågtyska sliet, fornhögtyska s!iuz (nyhögtyska slciss) o. till nyhögtyska dialekt stoss, stjärtfjäder (se för övrigt föregående o. det även besläktat stuss).
Not: Texten bygger på "Svensk etymologisk ordbok" av Elof Hellquist. Utgiven 1922. Ändringar har gjorts för denna digitala utgåva av Sinovum Media. Fel förekommer på grund av maskinell inläsning av texten.
Rösta på användares bidrag
Här kan du rösta på bidrag från andra användare. Dina röster hjälper oss att avgöra vilka bidrag som ska läggas till i ordboken.
För mer information, klicka på informations-ikonen nedan.
Här kan du rösta på bidrag från andra användare. Dina röster hjälper oss att avgöra vilka bidrag som ska läggas till i ordboken.
Du kan ge bidraget en positiv, negativ eller blank röst. Du kan rösta på så många bidrag du vill. När du har röstat på ett bidrag kommer du automatiskt att få ett nytt bidrag att rösta på. Om det inte finns några fler bidrag att rösta på försvinner den här rutan.
Tack för att du hjälper oss att göra vår levande ordbok bättre!
Mer innehåll nedan
Fortsätt scrolla
Nästkommande ord
Mina sökningar
Dagens namnsdag
Olga
Rysk variant av det nordiska namnet Helga: helig eller vigd åt gudarna.
Helga
Femininvariant av det nordiska namnet Helge som betyder helig eller vigd åt gudarna.
Besläktade namn: Helle, Hella, Elga
Mest söktaföregående vecka
Hur böjs stut?
| singular | plural | |||
|---|---|---|---|---|
| obestämd form | bestämd form | obestämd form | bestämd form | |
| nominativ | en stut | stuten | stutar | stutarna |
| genitiv | en stuts | stutens | stutars | stutarnas |