• 1. ett ursprungligen asiatiskt sädesslag;
     korn av detta, använt som livsmedel, risgryn: kokt ris;
     ris à la Malta maträtt av risgrynsgröt blandad med vispad grädde, äts med bär, saftsås eller dylikt || -et
• 2. (förr) enhet för pappersräkning: 1 ris = 20 böcker = 500 ark || -et;
     pl. =, best. pl. -en
• 3. kvist(ar), risiga buskar, bärris med mera || -et;
     pl. =, best. pl. -en
  4. stryk, risbastu;
     (bildlig betydelse) binda ris åt egen rygg skaffa sig onödiga svårigheter, skada sig själv
  5. (bildlig betydelse) klander, kritik;
     få både ris och ros få både kritik och beröm || -et

Uttryck som innehåller ris

• Binda ris åt egen rygg

  Betydelse: Försvåra för sig själv; oavsiktligt bjuda in till andras kritik

  Exempel: "Genom att gå ut med för högt ställda mål band hon ris åt egen rygg"

• ris och ros

  Betydelse: Både kritik och beröm

  Exempel: "Det blev både ris och ros för hans nya roman"

1. Många bränder orsakas av att någon eldar ris eller liknande.

   Förslaget får både ris och ros av politiker och näringslivsföreträdare.

2. Han låg halvt dold i ett ris bakom stugan.

3. De hade ätit ris och linser i en statlig skola.

   Råttspillning i vete och ris hittades på samtliga skolor och på en skola i staden Thanagazi låg en död råtta bland maten.

   Strö över sesamfrö och servera köttet med ris och sallad.

   Det misstänks komma från importerat ris som hade används till djurfoder.

   Detta är en mycket snabblagad rätt när man har kokt ris över i kylen.

   För betalningen köpte de ris och andra förnödenheter samt skolböcker till barnen.

   Det var efter att ha ätit sådan gratislunch i form av ris och linser som barnen insjuknade.

   Eftersom Thailand är världens största risexportör och ris är en stapelvara för världens fattiga finns det nu en risk att fler människor kommer att svälta.

• Betydelse: Samling af qvistareller smärre grenar.

  Synonymer: gren, kvist, ranka, ref, reva, ruska

• Betydelse: Straffredskap af sammanbundna, fårska björkqvistar, för barn och qvinnor.

  Synonymer: piska, gissel, knut, knutpiska, katt, ferla, karbas

• Betydelse: Bestraffning med [slag af] björkris, på bakändan.

  Synonymer: stryk, prygel, fuktel, knut, pisk, bas, handplagg, stut, bastonad

1. 1. ris, 20 böcker papper, t. ex. 1707 (: riss) = danska ris, från nyhögtyska: medellågtyska rîs, nyhögtyska reis (äldre nyhögtyska ries, medelhögtyska rī̆s), från italienska risma = spanska resma, fornfranska raime (varav franska rame, engelska ream), av arabiska rizma, papperspacke.
2. 2. ris (sädesslag; i risgryn och så vidare) = fornsvenska, danska = senisländska rís, fvån medellågtyska rîs = medelhögtyska (nyhögtyska reis), närmast från rom. språk: fornfranska ris (franska riz, engelska rice) = italienska riso; av forngrekiska óryza, lån från Österlandet; jämför afganiska vrižē = sanskrit vrīhi- (ännu ej i Rigveda). I Kina allmänt bekant o. 3000 f. Kr. Växer vilt i Cochinchina. — Ordet har invandrat på handelsvägarna; riset odlades ej av greker o. romare; dess senare odling i Europa beror på inflytande från araberna (spanska arroz från arabiska aruzz, från forngrekiska óryza). - Jämför t. ex. Hehn Kulturpfl. s. 485 f.
3. 3. ris, fornsvenska rīs, småskog, kvistar, ris som straffredskap, plågoris = fornisländska o. fornnorska hrís, småskog, ris, danska ris, ris, medellågtyska rîs, gren, buske, fornhögtyska hrîs detsamma (nyhögtyska reis), anglosaxiska hris, kvist, gren. Ingår i en mängd ortnamn t. ex. Risinge (jämför -inge). — Diminutivavledn.; svenska dialekt risla (-e-), avhuggen trägren, havrevippa, ärt- eller potatisstånd, fornisländska o. fornnorska hrísla, buske. Kollektivum: fornhögtyska rîsahi, busksnår (nyhögtyska reisig). Avljudsform; svenska dialekt res(s)na, ärt- eller humleranka eller -stjälk, = fornisländska o. fornnorska *hreisna (jämför dalm. riesn, rēsn); se även under resma. Sannolikt till roten i rista (se d. o.). — Binda ris åt sin egen rygg, jämför fornsvenska jagh haffuer giorth mik eth ryss tiill myn eyghin rygh, motsvarande i danska, nyhögtyska, engelska, fra.; med syftning på bruket att låta trälarna själva binda de ris, med vilka de skulle straffas.
4. ris(et), dialektord, engelska sjukan, rakitis; bl. i norra Sverige, Finnl. o. norra Norge, från finska riisi (bland annat i Kalevala). Jämför Falk MoM 1921 s. 22 samt beträffande folkkurer mot denna sjukdom även Modin Sverige lm. VII. 2: 4. — Andra folkliga beteckningar uppräknas under rakitis.