Synonymer till rygg

• 0. kroppens baksida;
     bakre kant: bokrygg;
     högsta partiet av något: näsrygg, bergsrygg;
     ryggstöd: stolsrygg;
     (några uttryck) ha ryggen fri tryggt kunna gå vidare;
     gå bakom ryggen på någon hålla hemligt vad man gör för någon som haft rätt att få veta det, gå bakvägar;
     hålla någon om ryggen skydda och stödja någon;
     lägga benen på ryggen hastigt springa i väg;
     ta rygg på någon (sport. och bildlig betydelse) placera sig tätt bakom den som är före för att få draghjälp;
     vända någon ryggen inte längre bry sig om || -en;
     -ar

Uttryck som innehåller rygg

• Binda ris åt egen rygg

  Betydelse: Försvåra för sig själv; oavsiktligt bjuda in till andras kritik

  Exempel: "Genom att gå ut med för högt ställda mål band hon ris åt egen rygg"

• Det rör mig inte i ryggen

  Betydelse: Jag struntar fullständigt i det

  Exempel: "Jag struntar i om börsen kraschat, det rör mig inte i ryggen"

• falla någon i ryggen

  Betydelse: attackera någon bakifrån

  Exempel: "Det persiska rytteriet föll spartanerna i ryggen"

• Ha ryggen fri

  Betydelse: Ha gjort det man ska

  Exempel: "Det är skönt att ha gjort sin plikt så att man har ryggen fri"

• Ha råg i ryggen

  Betydelse: Vara modig och ha stark karaktär

  Exempel: "Hon låter ingen trampa på henne, hon har råg i ryggen"

• Hålla någon om ryggen

  Betydelse: Försvara någon; beskydda någon

  Exempel: "De var lojala mot varandra och höll varandra om ryggen"

• kröka rygg

  Betydelse: Visa sig undergiven

  Exempel: "De vägrade kröka rygg för en ockupationsmakt"

• lägga benen på ryggen

  Betydelse: Springa iväg snabbt, ta till flykten

  Exempel: "Tjuvarna lade benen på ryggen när larmet gick"

• skjuta rygg

  Betydelse: Böja ryggen utåt, särskilt om katter

  Exempel: "Katten sköt rygg och fräste åt den nyfikna hunden"

• Ta rygg på någon

  Betydelse: Följa tätt efter någon som befinner sig före; bildligt om att hänga med i konkurrensen

  Exempel: "pojken tog rygg på sin storebror i skidspåret; public service tog rygg på konkurrenterna och började med poddar"

• Vända någon ryggen

  Betydelse: Överge någon

  Exempel: "Han kunde inte förlåta att vännen hade vänt honom ryggen"

0. Så har journalister ofta känt när de tagit rygg på fotbollens damlandslag och sedan har hösten kommit och allt har varit grått och vanligt igen.

   Liggande på rygg en varm sommardag finns inget annat än blå himmel och några ulliga vita tussar att titta på.

   Två personer ska ha förts med ambulans till sjukhus med smärtor i rygg och nacke.

   Dustin Brown reducerade via målvakten Antti Niemis rygg in i mål.

   Mannen fördes till sjukhus med skador i rygg och ansikte.

1. rygg, fornsvenska rygger = fornisländska o. fornnorska hryggr, danska ryg, fornsaxiska hruggi, fornhögtyska (h)rucki (nyhögtyska rücken motsvarar närmare fornhögtyska n-stammen rucco; den starka formen kvar i t. ex. zurück, tillbaka, egentligen: till rygga, o. i sammans.), anglosaxiska hrycg (engelska ridge, tak-, bergrygg o. d.), av urgermanska *hruᵹja-; enligt Windisch med flera (dock med invändningar från Zupitza KZ 36: 239) besläktat med iriska crocenn, rygg, enligt Zupitza Gutt. s. 127 även med litauiska kriauklas, revben, samt enligt Kluge Etym. Wb. med sanskrit kruñcati, kröker sig; jämför för övrigt Persson Indog. Wortf. s. 857; hit möjligen också latin crux, kors (Vaniček). Till betyd.-utvecklingen är möjligen armen. ołn att jämföra; enligt Lidén Armen. Stud. s. 127 egentligen: krökning (besläktat med aln). Med avseende på den i flera urgermanska språk uppträdande betydelse 'bergsrygg' jämför det närmast till iriska crocenn, rygg, hörande gall. Pennocrucium, berg, o. motsvarande betyd.-utveckling i latin dorsum, rygg (franska dos; jämför endossent under trassat), forngrekiska rákhis osv.; av samma slag som den i hals, huvud, tunga med flera — Ryggrad, Schroderus Com. 1640: ryggerad, I. Erici 1642: rygg- = danska rygrad, förr: ryggegrad, efter äldre nyhögtyska rückegrat, nyhögtyska rückgrat, till grat, gräte, ryggrad, bergsrygg, fiskben = medellågtyska grâde, fiskben, knota (se grad 2). I äldre nysvenska benrad, skelett = danska, ingår däremot ordet rad. — Härtill avledning rygga, verb, fornsvenska ryggia = danska rygge (om hästar).