rygg

Synonymer till rygg

ryggtavla, ryggrad, kroppens baksida, baksida; bakre kant, kant; kam, ås; gå bakom ryggen handla i lönndom, smyga med; hålla ngn om ryggen beskydda ngn

Hjälp oss förbättra innehållet

Föreslå nya ord eller lämna feedback

Föreslå ett nytt ord eller uttryck

Fyll i samtliga fält markerade med en asterisk (*) korrekt för att skicka in ditt bidrag, och var noga med stavning.

Tack för att du bidrar till vår levande ordbok!

Vad betyder rygg?

1. kroppens baksida;
  bakre kant: bokrygg;
  högsta partiet av något: näsrygg, bergsrygg;
  ryggstöd: stolsrygg;
  (några uttryck) ha ryggen fri tryggt kunna gå vidare;
  gå bakom ryggen på någon hålla hemligt vad man gör för någon som haft rätt att få veta det, gå bakvägar;
  hålla någon om ryggen skydda och stödja någon;
  lägga benen på ryggen hastigt springa i väg;
  ta rygg på någon (sport. och bildlig betydelse) placera sig tätt bakom den som är före för att få draghjälp;
  vända någon ryggen inte längre bry sig om || -en;
  -ar

Uttryck och ordspråk relaterade till rygg

Uttryck som innehåller rygg

Binda ris åt egen rygg
Betydelse: Försvåra för sig själv; oavsiktligt bjuda in till andras kritik
Exempel: Genom att gå ut med för högt ställda mål band hon ris åt egen rygg
Det rör mig inte i ryggen
Betydelse: Jag struntar fullständigt i det
Exempel: Jag struntar i om börsen kraschat, det rör mig inte i ryggen
falla någon i ryggen
Betydelse: attackera någon bakifrån
Exempel: Det persiska rytteriet föll spartanerna i ryggen
Ha ryggen fri
Betydelse: Ha gjort det man ska
Exempel: Det är skönt att ha gjort sin plikt så att man har ryggen fri
Ha råg i ryggen
Betydelse: Vara modig och ha stark karaktär
Exempel: Hon låter ingen trampa på henne, hon har råg i ryggen
Hålla någon om ryggen
Betydelse: Försvara någon; beskydda någon
Exempel: De var lojala mot varandra och höll varandra om ryggen
kröka rygg
Betydelse: Visa sig undergiven
Exempel: De vägrade kröka rygg för en ockupationsmakt
lägga benen på ryggen
Betydelse: springa iväg snabbt, ta till flykten
Exempel: Tjuvarna lade benen på ryggen när larmet gick
skjuta rygg
Betydelse: Böja ryggen utåt, särskilt om katter
Exempel: Katten sköt rygg och fräste åt den nyfikna hunden
Ta rygg på någon
Betydelse: Följa tätt efter någon som befinner sig före; bildligt om att hänga med i konkurrensen
Exempel: pojken tog rygg på sin storebror i skidspåret; public service tog rygg på konkurrenterna och började med poddar
Vända någon ryggen
Betydelse: Överge någon
Exempel: Han kunde inte förlåta att vännen hade vänt honom ryggen

Mer innehåll nedan

Fortsätt scrolla

Hur används ordet rygg?

Så har journalister ofta känt när de tagit rygg på fotbollens damlandslag och sedan har hösten kommit och allt har varit grått och vanligt igen.
Liggande på rygg en varm sommardag finns inget annat än blå himmel och några ulliga vita tussar att titta på.
Två personer ska ha förts med ambulans till sjukhus med smärtor i rygg och nacke.
Dustin Brown reducerade via målvakten Antti Niemis rygg in i mål.
Mannen fördes till sjukhus med skador i rygg och ansikte.

Historik för rygg

rygg, fornsvenska rygger = fornisländska o. fornnorska hryggr, danska ryg, fornsaxiska hruggi, fornhögtyska (h)rucki (nyhögtyska rücken motsvarar närmare fornhögtyska n-stammen rucco; den starka formen kvar i t. ex. zurück, tillbaka, egentligen: till rygga, o. i sammans.), anglosaxiska hrycg (engelska ridge, tak-, bergrygg o. d.), av urgermanska *hruᵹja-; enligt Windisch med flera (dock med invändningar från Zupitza KZ 36: 239) besläktat med iriska crocenn, rygg, enligt Zupitza Gutt. s. 127 även med litauiska kriauklas, revben, samt enligt Kluge Etym. Wb. med sanskrit kruñcati, kröker sig; jämför för övrigt Persson Indog. Wortf. s. 857; hit möjligen också latin crux, kors (Vaniček). Till betyd.-utvecklingen är möjligen armen. ołn att jämföra; enligt Lidén Armen. Stud. s. 127 egentligen: krökning (besläktat med aln). Med avseende på den i flera urgermanska språk uppträdande betydelse 'bergsrygg' jämför det närmast till iriska crocenn, rygg, hörande gall. Pennocrucium, berg, o. motsvarande betyd.-utveckling i latin dorsum, rygg (franska dos; jämför endossent under trassat), forngrekiska rákhis osv.; av samma slag som den i hals, huvud, tunga med flera — Ryggrad, Schroderus Com. 1640: ryggerad, I. Erici 1642: rygg- = danska rygrad, förr: ryggegrad, efter äldre nyhögtyska rückegrat, nyhögtyska rückgrat, till grat, gräte, ryggrad, bergsrygg, fiskben = medellågtyska grâde, fiskben, knota (se grad 2). I äldre nysvenska benrad, skelett = danska, ingår däremot ordet rad. — Härtill avledning rygga, verb, fornsvenska ryggia = danska rygge (om hästar).