Synonymer till tand

• 0. hård bildning i munhålan med uppgift att hålla och sönderdela födan;
     spets på såg, på kam, på kanten av frimärken och dylikt;
     visa tänderna (bildlig betydelse) uppträda hotfullt;
     beväpnad till tänderna kraftigt beväpnad;
     hålla tand för tunga vara försiktig med vad man säger, inte vara lösmynt;
     tidens tand tidens nedbrytande kraft || -en;
     tänder

Uttryck med betydelsen tand

• Känna sig laddad

  Betydelse: Se fram emot något; vara taggad

  Exempel: "Vännerna kände sig väldigt laddade inför resan"

1. Det gav honom blodad tand och Adam insåg att han var tvungen att ligga i för att få fler chanser.

   Det är lätt att förstå hans begeistring över denna charmiga lilla stad där solen gassar och där tidens tand har lämnat sina spår på husen.

   Att tidens tand nöter på många förhållanden är inget nytt.

   När medier inte förmår hålla tand för tunga innebär det inte bara att källorna lider skada och att tilltron till medierna naggas i kanten, utan framför allt att uppgifter som bör komma i dagen riskerar att förbli dolda.

   Den roll han spelar i Platons dialoger står inte och faller med det faktum att han offrade sitt liv och dialogerna hade sannolikt motstått tidens tand även detta förutan.

   Nu satt de där på podiet och höll tand för tunga.

   Enligt mannens advokat försummades Stephen Slevin till den grad att tånaglar växte runt hans fötter och att han tvingades dra ut en ond tand på egen hand.

   Fredrik Bond har nu fått blodad tand när det gäller att regissera långfilm.

   Allt börjar med en trasig tand hos en papperslös kines som kommit till väst för att leta efter sin syster.

2. En tand på sågen har lossnat.

   När en tand på kugghjulet lägger sig mellan två tänder på det andra kugghjulet.

1. tand, fornsvenska tan f. (plural tænder) = fornisländska o. fornnorska tǫnn (plural tenn(r)), danska tand, fornsaxiska tand, fornhögtyska zan(d) (nyhögtyska zahn), anglosaxiska tóð (engelska tooth); jämför forngutniska tandr m.; av urgermanska *tanþ-, växlande med tunþ- i gotiska timþus (u-stam efter kinnus, kind, såsom fôtus efter handus); motsvarande urindoeuropeiska *dont-, *dent-, *dn̥t- = sanskrit dat-, dánta-, forngrekiska odoús (geni t. odóntos; jämför mastodont), latin dens (genitiv dentis); även i keltiska o. baltiska språk samt (med avledning) i armen.; egentligen part. pres. till roten ed, äta (se d. o.), med bortfall av uddljudsvokalen (såsom i sann, adjektiv, till es, vara); jämför forngrekiska dialekt édontes, tänder. Skulle emellertid, såsom ofta antages, en avljudsform till tand föreligga i tinne, blir dock denna härledning osäker. — Slutkonsonanten -d i tand beror väl på fornsvenska plural tænder, med d-inskott mellan nn o. r. — Ett annat indoeuropeiska ord för 'tand' se under kam. — Det bokstavsrimmande uttryck (ha) tand för tunga finns redan i fornsvenska tan för tungo; motsvarande i da.; gammalt bokstavsrimmande uttryck av samma slag som barn och blomma, hack i häl och så vidare — Tidens tand, se tid. — Tandborste, bouppt. fr. Växiö 1739, Ågerups arkiv 1743: '1 st. gammal Tandborste' = nyhögtyska zahnbürste 1786, och så vidare — Tandgård, fornsvenska tannagardher, motsvarande fornisländska o. fornnorska tanngarðr, norsk-danska tandgard, jämför danska tandgærde, till gård (o. gärde) i betydelse 'inhägnad'; jämför det homeriska (h)érkos odóntōn. — Tandpetare, Linné o. 1750, bildat som danska tandstikker, nyhögtyska zahnstocher, engelska toothpicker. Tidigare: tandpeta (plural -or 1762); eller tand(e)preka, Lex. Linc. 1640 (under dentiscalpium) och så vidare (åtminstone i sht. götal.) = västg. tandpreka, till sydsvensk dialekt preka, sticka lätt (se prick); tandpreta t. ex. 1679, -are t. ex. Götheb. nyh. 1773. I Dagl. Alleh. 1771 efterlyses en borttappad Guld-Tand-pänne o. i en bouppteckning från 1744 uppges bland annat ett tandpennefoder av elfenben. Redan anglosaxiska har beteckningar härför: tóðgár (: gár, spjut, se gissel), tóðsticca. — Tandvärk, svenska dialekt tanna-, fornsvenska tannaværker = fornisländska o. fornnorska tannaverkr (tanna genitiv plur.), motsvarande anglosaxiska tóðwærc; jämför medelhögtyska zantwê, -smerz (nyhögtyska zahnweh, -schmerzen), anglosaxiska tóðęce (engelska toothache) till anglosaxiska acan, göra ont, danska tandpine osv.