tull

Synonymer till tull

införselavgift, importavgift, skatt; tullstation, tullhus, tullmyndighet, gränstull; tullkontroll, tullvisitation
stadsgräns, stadstull; utanför tullarna i förorten
årklyka, årtull

Användarnas bidrag

synonymer

årfäste

Hjälp oss förbättra innehållet

Föreslå nya ord eller lämna feedback

Föreslå ett nytt ord eller uttryck

Fyll i samtliga fält markerade med en asterisk (*) korrekt för att skicka in ditt bidrag, och var noga med stavning.

Tack för att du bidrar till vår levande ordbok!

Vad betyder tull?

1. se årtull
1. avgift till staten för vissa varor som införs till ett land;
  anläggning där varor, bagage och dylikt från utlandet kontrolleras, tullmyndighet;
  (förr) gränsbom vid infart till en stad;
  utanför tullarna i förorten || -en;
  -ar

Hur används ordet tull?

- Vi är för frihandel och förslaget om tull på solpaneler går rakt emot det.
Kanadensisk tull har beslagtagit marijuana ombord på Justin Biebers turnébuss.
På bara åtta månader har polis och tull omhändertagit flera hundra oklassade produkter som misstänks vara narkotika eller hälsofarliga.
Men tull och polis i Turkiet och EU har även framgångsrikt stört införseln av heroin som når Europa via Balkanrutten där narkotikan smugglas norrut och stöldgods söderut.
Ask var på besök för att se hur polis och tull arbetar mot smuggling.
Dessa ger möjlighet för dansk tull att verka i särskilda kontrollzoner som på den svenska sidan av Öresundsbron.
Svensk polis och tull har aldrig tidigare lyckats kartlägga och spränga en så omfattande verksamhet.
Forskarna påstår att smugglingen minskar medan polis och tull menar att den tvärtom ökar.
Jag vet inte hur de går tillväga men nog känner jag större tilltro till tull och polis vet att de gör allt fler tillslag trots att insatserna är desamma.
Skickar du tillbaka en vara och tar emot en ersättningsvara så måste du betala tull och moms också för denna.
Han bor vid stadens ena tull.
På båtens kant sitter en tull, en stödanordning för åra, en så kallad årtull.

tull i ordbok från 1870

Betydelse: Afgift, som erlägges för varor, hvilka in- eller utföras.
Synonymer: skatt, avgift, pålaga, utlaga, utskyld, gärd, bevillning, ränta, jordränta, avrad, avgäld, hemmansränta, jordboksränta, landgille, arrende

Historik för tull

1. tull, i årtull, tullpinne och så vidare, svenska dialekt tull, topp på ett växande träd, topp på växande säd = fornisländska o. fornnorska þollr, träd, stock, pinne, danska tol(l), årtull, motsvarande medellågtyska dolle, dulle (varav nyhögtyska dolle, dulle), anglosaxiska þol(l) (engelska thole, thowl), årtull; med avledning: svenska dialekt tulle, tallstrunt, tylla, halvalnslång grantelning. Härtill det finska lånordet tulla, -o, -u, årtull. Samma stam ingår i flera ortnamn, t. ex. Tullgarn, fornsvenska Thullagarn med mera (se för övrigt Garn), Tullanäs, Tullsjö med mera, ävensom (enligt Palmér NoB 4: 70) i Tillberga Västmanland, fornsvenska Thyllybergha (dvs. Thylli-), till en avledning *þylle, trävirke och dylikt (kanske särsk. fur eller gran), alltså en bildning av samma slag som Tällberg, fornsvenska Tælleberghe, till *þælle, tallund (se tall), Björkeberga, Bökeberga med flera Antingen till en urindoeuropeiska stam *tulno-, besläktat med forngrekiska týlos, träpinne, spik, svulst, l-avledn. till rbten tu, svälla, i tumme och så vidare (se Boisacq s. 990), eller, med Lidén Stud. s. 82, av urindoeuropeiska *tl̥-n-.
2. tull (tullavgift o. d.), i vissa (åtminstone västsvensk o. skån.) dialekt även toll (töll; av äldre -o-), fornsvenska tolder, tol(l), ackus. även: tull, tull (ännu ej i landskapslagarna), dessutom: i allm. utskyld till staten = fornisländska o. fornnorska tollr (i Norge redan på 1200-t), forndanska toln, told- (i Danm. från Knut Lavards tid), fornsaxiska toll, tolna, fornhögtyska zol (nyhögtyska zoll), anglosaxiska toll, toln, även: skatteutgift (engelska toll); med i urgermanska språk växlande kön; från tidigt medellatin tol(l)oneum, genom regressiv assimilation eller möjligen anslutning till tollere, lyfta, från latin telōnium, tullhus, av forngrekiska telṓnion, till telṓnēs, förpaktare av statsinkomster o. tullar, tullnär, publikan (se d. o.), till télos n., tull, avgift, utbetalningstermin, egentligen: ände, slut, mål (se telefon), o. ōneĩsthai, köpa (urbesläktat med latin vēnum, köp). Franska ombildningen tonlieu (fornfranska tonnelieu) beror delvis på ett av toloneum genom metates uppkommet *tonoleum. Andra latin lånord från samma område äro t. ex. mynt o. nyhögtyska zins, ränta. Flera forskare (såsom Persson, Noreen, Detter) uppfatta däremot tull som inhemskt germ.; säkerligen med orätt, då deras härledningar ej förklara det i flera västgerm. språk uppträdande -n-, o. i alla händelser det germanska tullväsendet införts från Rom. De nordiska orden äro närmast komna från de germanska grannspråken. — Gotiskan har i stället môta (med motsvarande i anglosaxiska o. fhty.; se muta 1). De latin beteckningarna äro portorium o. vectīgal. — Den gamla betydelse av 'utskyld till staten' av annat slag än (som nu) för varor, som föras in i, ut ur eller genom ett område, ingick i ordet kvarntull, om avgift till kronan för den spannmål som fördes till kvarnen att malas (upphävd 1634). Betydelse av 'avgift i allm.' kvarlever i tullkvarn, om den kvarn där personer få mala mot betalning till ägaren (i form av en del av det förmalda), t. ex. Berlins Naturl. 1865 (men ej i uppl. 1880), nu ovanligt i riksspråk utom i kameral, t. ex. Posttidn. 1914: 'Ähle skatte tullkvarn'; fordom också om statens tullkvarnar; jämför även tullmäld, om dylik malning. — Härtill verbet tulla, betala tull, i t. ex. tulla för en vara, numera mindre br., förr (o. enstaka ännu, t. ex. 1905) även: förtulla, fornsvenska tulla (-o-), betala tull eller ss. eller i tull = fornnorska tolla, danska tolde, medellågtyska tollen, tolnen, medelhögtyska, nyhögtyska zollen. I svenska även: taga en viss procent av säden som ersättning för malning (jämför ovan om tullkvarn osv.); nu väl blott i dialekt Till denna senare användning hör ordet i den överförda o. vanligen skämtsamt betydelse 'olovligen taga av ett förråd m. m.', J. Leche o. 1762 (?): 'efter torpare och månadsfolket ei hålla för synd, at tulla dem (dvs. ärterna) under såendet (osv.)', i vidsträcktare användning: Mark. sömnl. n. 1821: 'andras fickor . . tulla' och så vidare — Tullnär, Hels. 1587: tollenär, 1628: tolner, 1632: tolnär med mera, i svenska dialekt även tullare (t. ex. Skåne, även i t. ex. Per Hörbergs Lefw.-Beskr.), tollare, motsvarande fornisländska o. fornnorska tollari, danska tolder, medellågtyska tolner, fornhögtyska zollanâri (nyhögtyska zöllner). Av de många okvädinsord, som förr brukades om tulltjänstemännen, kvarlever väl ännu tullsnok, o. 1730: tullsnoker, Bellman: 'tullsnok, öppna bommen' (vid Norrtull), 'Undan, birfilare, skoputsare, tullsnokar och matroser', E. Carlén, Blanche m. fl,; jämför under griphummer. — Det gamla ordet för 'tullhus' är tullbod, ännu t. ex. Dalin 1853 (med hänv. till tullhus), redan i NT 1526 (told-) o. i fornsvenska (tolbodh) = danska toldbod.