Synonymer till två

• 1. (ålderdomligt ord) tvätta;
     (numera mest i uttryck(et)) två sina händer frånsäga sig allt ansvar;
     jämför tvaga 2 || -r, -dde, -tt, -dd
• 2. räkneord;
     det ska vi allt bli två om det skall också jag vara med att bestämma om

Uttryck som innehåller två

• Det ska vi nog bli två om

  Betydelse: Uttryck för att protestera mot att någon gör något mot ens vilja

  Exempel: "Han vill göra om vår dotters gamla rum till en verkstad men det ska vi nog bli två om"

• Inte lägga två strån i kors

  Betydelse: Inte anstränga sig det minsta för någon eller något

  Exempel: "Han har inte lagt två strån i kors för att hjälpa oss"

• Lägga ihop två och två

  Betydelse: Dra logiska slutsatser

  Exempel: "När husse såg den trasiga soffan och hundens skamsna blick lade hon ihop två och två"

• på två röda sekunder

  Betydelse: på direkten

  Exempel: "räddningstjänsten var på plats på två röda sekunder"

• Sitta på två stolar

  Betydelse: Ha potentiellt motstridiga lojaliteter

  Exempel: "Om du är både partimedlem och reporter sitter du på två stolar"

• Slå två flugor i en smäll

  Betydelse: Få två saker gjorda på en gång

  Exempel: "Genom att släcka efter sig sparar man både på miljön och elräkningen och slår alltså två flugor i en smäll"

• Två sidor av samma mynt

  Betydelse: Två sidor av samma sak

  Exempel: "Kultur och utbildning är två sidor av samma mynt"

• Två sina händer

  Betydelse: Ta avstånd från; hävda att man är helt oskyldig till något

  Exempel: "pampen tvådde sina händer från mutskandalen"

verb

1. Han kom till rätten för att två sina händer.

• Betydelse: Det samma som Tvätta. Brukas i fråga om kroppens tvättning.

  Synonymer: tvätta, tvaga, byka, bada, skölja, spola, vaska, gurgla, diska, avtvå, avtvaga, avtvätta

1. 1. två, tvätta, fornsvenska þvā, dels stark böjn.: imperfekt þwō (med analogiskt w för *þō), þwōgh (med gh från plural, jämför slog: slå), part. pf. þwaghin (-æ-), o. dels svag: thwadhe, -dd-, men ej i part. pf.) = fornisländska o. fornnorska þvá (imperfekt þó o. analogiskt þvó), danska to (= skån. to(a); av forndanska thvā såsom räkneordet to av tvā), svagt böjt = gotiska þwahan, st. verb, fornsaxiska thwahan, medellågtyska twagen, dw-, fornhögtyska dwahan, twahan (sydty. zwagen, med -g- från imperfekt o. part. pf.), anglosaxiska þwéan; jämför fornpreussiska twaxtan, badkvast; för övrigt blott osäkra anknytningar. Jämför tvaga 1, 2, tvål, tvätt. — Två sina händer i betydelse 'fritaga sig från ansvar', efter Matt. 27: 24, där det omtalas, huru Pilatus 'tog vatten och tvådde sina händer för folket' för att symboliskt beteckna att han var 'oskyldig . . i denne rättfärdige mannens blod'. — Ett omljutt particip av verbet två ingår i ortnamn Utvängstorp Västergötland, fornsvenska Otwæghensthorp, till personn. Otwæghin, egentligen tillnamn med betydelse 'den otvagne, icke tvättade'.
2. 2. två (räkneord), med minnen av den gamla böjningen, dativ tvēm, t. ex. i Bib. 1541 o. Lag 1734, fornsvenska tvā = norska tvo, äldre danska tvaa, danska to (av tvā som verbet to av thvā); egentligen ackus. maskulinum (o. delvis kanske även nom. o. ackus. femininum) till fornsvenska tvē(r), f. tvā(r), n. tū (se tu) = fornisländska o. fornnorska tveir, tvǽer, tvau, gotiska twai, twôs, twå, fornsaxiska twêne (jämför under tvenne), twô, twê, fornhögtyska zwêne, zwô o. zwâ, zwei (nyhögtyska zwei alltså egentligen neutr. liksom t. ex. svenska tu), anglosaxiska twégen, twá, tú o. twá (engelska two, twain), av en urindoeuropeiska stam *du̯o- och så vidare i latin duo (jämför duett; fornfranska dous, franska deux, jämför sinkadus, trojadus), forngrekiska dýō, dýo, sanskrit d(u)vā́(u), f. o. n. dvḗ, forniriska da, dá, dáu, f. di, dí, fornslaviska d(ŭ)va, d(u)vĕ, litauiska dù, f. dvì, och så vidare Jämför tolv, tu, Tuhundra, tve-, tvegge, tveka, tvenne, tvilling, tvist, tvivel ävensom tjuga. — Tvåa i kortspel kallas hos Bellman tua(n), se tre o. tu.