Synonymer till värja

• 1. (förr) ett stick- och huggvapen;
     (numera) ett fäktvapen || -n;
     värjor
• 2. försvara, skydda;
     värja sig försvara sig || värjer, värjde, värjt, (av)värjd

subst.

1. Värja är ett långt, smalt, spetsigt vapen att hugga eller sticka med.

• Betydelse: Söka att afvärja anfall emot person eller sak, brukas mindre ofta, mest i skriftspråket.

  Synonymer: försvara, skydda, beskydda, hägna, värna, beskärma, freda, betäcka, förfäkta

• Betydelse: Sidogevär, bestående af en rak, smal klinga med handtag eller fäste.

  Synonymer: svärd, slagsvärd, pallasch, pamp, plit, sabel

1. 1. värja, verb, fornsvenska væria, försvara, avvärja = fornisländska o. fornnorska verja, danska værge, gotiska warjan, fornsaxiska, anglosaxiska, fornhögtyska werian (nyhögtyska wehren), varifrån franska guérir, bota; en bildning på urindoeuropeiska -ei̯ō (jämför sanskrit vāraýati, avvärjer) till roten u̯er i sanskrit vr̥nṓti, tillsluter, höljer (se för övrigt under kulör), forngrekiska érysthai, erýsasthai, bevara, rädda, latin aperīre, öppna, o. operīre, övertäcka (av *-verīre), litauiska àt-veriu, öppnar, fornslaviska vrěti, tillsluta, osv.; med grundbetydelse 'tillsluta', varav 'genom tillslutande skydda, bevara'. — Fornsvenska imperfekt varþe kvarlever (åtm.) på 1600-t. o. i svenska dialekt Redan i fornsvenska dessutom nybildningen værþe (även væride); hos Sahlstedt 1773 ännu blott wärde. — Fornsvenska væria, nedlägga, använda, motsvaras närmast av fornisländska o. fornnorska verja i likn. betydelse, där ursprungligen: omgiva, betäcka (blǽju osv.), väsentl. = gotiska gawasjan, bekläda (se för övrigt var, överdrag, o. väst), men kanske också sammansmält med en bildning till den ovan nämnda roten u̯er, hölja och dylikt — Värjemålsed, till fornsvenska væriomāl, (rättighet till) försvar inför rätta = forndanska væriemāl, till mål 2; med -o- till -e- i obetonad ställning. — Jämför varaktig, varnagel, vast samt följ.
2. 2. värja, visst slags vapen, fornsvenska væria, försvar, skydd, skyddsvapen, vapen (i allm.; så ock Bib. 1541) = fornisländska o. fornnorska verja, försvar, skydd, danska værge, förmyndare, som neutr.: försvar, av urnordiska *warjōn, jämför finska lånordet varjo, skydd, skugga; av verbet värja såsom substantiv smörja av motsvarande verb. Jämför följande samt värn o. lånorden gevär o. beväring. Betyd.-specialiseringen från 'försvarsvapen' är analog med den hos gevär. Hos värja försiggick den väl i slutet av 1600-t. Tidigare användes liksom i Danmark som specialbeteckning i stället vanligen det från nyhögtyska lånade o. där ännu kvarlevande degen (dägen; P. Svart 1561 — A. Oxenstierna o. 1634 o. ungefär vid denna tid försvunnet ur språk, men ånyo lånat som garvareterm i betydelse 'skärkniv'), sammanhängande med det dunkla franska dague (jämför under det ej hithörande dagg 2). Om långa (hugg)värjor nyttjades det likaledes från nyhögtyska inkomna rap(p)er, rappi(e)r (ytterst av franska rapière, varav även engelska rapier), varjämte ett slags värjor under 1500-t. även kallades korde eller kordare t. ex. O. Petri = svenska dialekt kåre, stor kniv, Värmland, Dalsland o. i betydelse 'svärd' förr även i Skå., norska kaare, värja, sabel, danska kaarde, det nu i danska ensamt brukade ordet för 'värja', från medellågtyska korde, egentligen ett allmänt slaviskt ord, som inkom under hussitkrigen, tjeckiska kord, till de slaviska språk (väl genom turkisk eller finsk förmedling) från pers. kārd, kniv. På 1770-talet infördes pallaschen, en läng tung eneggad kavallerivärja = nyhögtyska pallasch, fornfranska palache, från ryska paláš. — Värjan (i modernare mening) uppkom på 1500-t.