Hur används ordet älvsik?

I Sverige och Finland återfinns sex arter naturligt : aspsik, blåsik, planktonsik, sandsik, storsik och älvsik.

Vättern har två eller möjligen alltjämt tre arter (sand- och älvsik samt kanske storsik), Mälaren två (älv- och planktonsik) och Hjälmaren en (planktonsik).

Efter antalet gälräfsränder brukar man säskilja fem arter i Sverige : storsik med ca 20, älvsik 24-29, vanlig sik eller blåsik 31-35, planktonsik 37-40 och aspsik 50 eller fler.

Fyra arter förekommer i Madkroken, Småland, Gimån (Ljungans vattensystem), Storsjön i Jämtland (där en femte art älvsik, inplanterats), Storvindeln (Vindel- och Umeälvens system) samt i Skalka och Parkijaure (Lule älvs system).

Det finns tre sikarter i Siljan, i Rändsjön, Orten och Väster-Vattnan i Ljusnans vattensystem, i Locknesjön i Ljungans vattensystem (där en fjärde art, älvsik, inplanterades 1943-1951), Vojmsjön (i Ångermanälvens system) och Stor-Laisan (Lais-, Vindel- och Umeälvens system).