Synonymer till äkta

• 1. inte förfalskad eller eftergjord: äkta pärlor, äkta guld (kontrollerat), äkta mattor (orientaliska och handknutna);
     sann, verklig, naturlig: en äkta djurvän, en äkta göteborgare || oböjl.;
     -re
• 2. äktenskaplig, gift: en äkta man, make;
     äkta hälft make, hustru;
     äkta börd det att vara född inom äktenskapet || oböjl.
  3. ta till äkta gifta sig med
  4. gifta sig med || -de

Uttryck med betydelsen äkta

• Föra någon till altaret

  Betydelse: Gifta sig kyrkligt med någon

  Exempel: "Det var viktigt för honom att föra henne till altaret i en kyrka"

verb

1. Att äkta eller att inte äkta kan vara samtidens motsvarighet till Hamlets att vara eller att inte vara.

• Betydelse: [verb] Gifta sig med någon. Brukas endast i skriftspråket, numera sällan. De trenne sednare orden kunna sägas om både man och qvinna, men Fria och Gilja endast om män.

  Synonymer: fria, gilja, gifta sig, förmäla sig

• Betydelse: Som har alla erforderliga egenskaper, för att fullkomligt motsvara sitt begrepp, till exempel en äkta vän, äkta guld, äkta perlor.

  Synonymer: sann, sanningsenlig, sannskyldig, verklig, riktig, rätt, rättskaffens, sannfärdig

1. äkta, adjektiv, fornsvenska ækta (echta), av äkta börd, genom äktenskap förenad = danska ægte, från medellågtyska echt(e) (varav nyhögtyska echt, okänt i sydty. dialekt) detsamma, av äldre *êft, av *êhaft = fornhögtyska êhaft, laglig, fornfrisiska âft ds.; sammansättning av -haft, egentligen behäftad med (vartill medellågtyska -haftich = -aktig. se detta ord o. häfta), o. substantiv medellågtyska ê, êwe, (gudomlig) lag, äktenskap, av fornsaxiska êo, lag = fornhögtyska êwa, lag, äktenskap (nyhögtyska ehe, blott: äktenskap), anglosaxiska ǽ(w), av urgermanska *aiwō-; av omstritt ursprung. Snarast besläktat med sanskrit ēva-, vana, gång, lopp, forniriska ái, lag (till roten i, gå; se ed 1, id 2). Knappast däremot, såsom ofta antages, av urgermanska *aiᵹwō-, till latin aequus, passande, billig, egentligen: jämn (se ekivok, ekvator); o. väl ej heller, såsom senast Hirt-Weigand, till det indoeuropeiska ord för tid, *aiu̯-, som behandlas under e- 1 o. evig. — Med avseende på den medellågtyska övergången -ft- till -cht- (svenska -kt) jämför t. ex. akter (~ efter), -aktig (~ haftig), häkta (~ häfta), inkräkta (~ bekräfta), lukt (~ luft), rykte (: rop), schakt (~ skaft), sukta 1 (~ fornhögtyska sûftôn). — Urspr, blott 'laglig, legitim' (om äktenskapliga förhållande) såsom äkta barn, man, hustru (alla redan i fsv.), sedan (efter nyhögtyska) ofta om motsatsen till 'skenbar', 'falsk', äkta svensk, silver, vara. I svenska dessutom för att förstärka en nedsättande betydelse, ärke-, en äkta bov och dylikt — Äkta hälft, t. ex. Franzén, efter nyhögtyska ehehälfte; jämför danska ægtehalvdel. Tyska förebilder ha också uttryck bättre hälft, t. ex. Tegnér 1813 och så vidare, o. det enkla hälft, maka. Uttryck synas tidigast uppträda under senare hälften av 1700-t. (särsk. 1790-t.), t. ex. 1765: 'Hans svartsiuka halft', Kellgren 1792: 'mit hjertas kära hälft', 1798: 'Hälsa din öma hälft'; sedan allmänt, t. ex. Atterbom Lycks. ö, Wennerberg 1847: 'Ett eget bo, en hälft så öm' och så vidare Med avseende på uttryck 'min bättre hälft' jämför Chronander 1649: 'then dygderijke jungfrwn, min vthwalde bäste deel'. — Taga till äkta, motsvarande i danska, efter medellågtyska tô (der) echte nemen; jämför medellågtyska echt(e) n., äktenskap, äkta börd. — Äkta, verb = danska egte, från medellågtyska (sik) echten, gifta sig; jämför fornsvenska ækta, giva äkta barns rätt åt, legitimera, med motsvarande betydelse i medelhögtyska — Äktenskap, fornsvenska ækte(n)-, æktaskap = danska egteskab, från medellågtyska echt(e)schap; i svenska med sekundärt n (efter drycken-, köpen-, vetenskap o. d.); jämför -skap. — Sammans, svenska äktklassisk, -tysk och så vidare (av ungt datum) efter ty.