åra

Synonymer till åra

Användarnas bidrag

rodon

Föreslå nya ord eller lämna feedback

Fyll i samtliga fält markerade med en asterisk (*) korrekt för att skicka in ditt bidrag, och var noga med stavning.

Tack för att du bidrar till vår levande ordbok!

1. redskap att ro, paddla eller vricka med;
  vila på årorna sluta att ro utan att ta in årorna || -n;
  åror

vila på årorna
Betydelse: Låta båten glida med årorna uppdragna ovanför vattenytan
Exempel: Vi vilade på årorna och lyssnade efter ljud från stranden

Regissören Svetlana Biba förhåller sig fritt till förlagan med påhitt och utvikningar; Ekorrens svans förvandlas såväl till åra och gitarr som till häst.
Efter att med en åra ha vrickat sig fram på Rhen anländer han till Gibichungarnas hall.
Men när jag vänder mig om får jag se Anders stå där stödd mot en stor kraftig åra och våt som om han nyss varit i sjön.
Akyn har släppt sin åra och kommer tyst fram till oss.
Han trippar tillbaka till sin åra och vi sätter oss åter i rörelse.

åra, fornsvenska āra = danska aare, utvidgning av äldre svenska år (se nedan), fornsvenska ār, fornisländska o. fornnorska, anglosaxiska ár (engelska oar), av urgermanska *airō-, varav finska lånordet airo; jämför för övrigt lett. airis, aire, litauiska vaĩras, vaĩra (med v som i vénas, en), enligt somliga lånade från urgermanska språk, dock ovisst. Enligt Lidén Stud. s. 65 egentligen 'stång' o. med r-avledn. bildat av urindoeuropeiska oi- i forngrekiska oíāx, åra, handtag på åra, serb. (osv.) oje (av fornslaviska *ojo, genitiv *ojese, av urindoeuropeiska *oi̯es-), sanskrit īṣá, tistelstång. Osäkert, men väl att föredraga framför den stundom uppträdande, i formellt avseende betänkliga härledningen från urindoeuropeiska ere, ro, i forngrekiska eretmós, åra, latin rēmus, svenska roder och så vidare — Åra till år som t. ex. ådra till åder. Formen år (ännu hos Dalin 1853 upptagen som den första formen), plural årar, användes, om ock sällan, alltjämt vid slutet av 1800-t. o. förekommer ännu i många dial.; årar dessutom i finnl. jämte sing.-formen åre = äldre nysvenska (den senare nybildning till plural årar). Se härom närmare Lindblad A. Sahlstedt s. 84. — Äldre nysvenska ådre, ådrar äro hypersvecismer, med falskt d efter mönstret väret = vädret och så vidare — Årtull, se tull 1.