Synonymer till ro

• 1. lugn, frid, vila: få ro, komma till ro;
     för ro skull för nöjes skull;
     i godan ro i lugn och ro;
     slå sig till ro 1 nöja sig (med) 2 slå sig ned, dra sig tillbaka;
     ta det med ro! bli inte nervös eller otålig || -n
• 2. föra fram (båt) med åror;
     (några uttryck) ro hem (en order) ta hem, säkra;
     ro hit med (vardagligt ord) ta hit, hit med;
     ro i land klara av;
     ro upp förbättra, reda upp;
     ro upp sig bättra sig, komma upp sig || ror, rodde, rott, rodd

subst.

1. Jag drattade på ändan under löpturen och när jag kom hem hade ett blåmärke stort som en handflata brett ut sig över min ro.

• Betydelse: Egentligen hvila, är i allmänhet liktydigt med Lugn.

  Synonymer: fred, frid, lugn, stillhet, rolighet

• Betydelse: Förnöjd sinnesstämning, brukas mest i talspråket, helst i vissa talesätt.

  Synonymer: glädje, nöje, lust, munterhet, fröjd, fägnad, hugnad, gamman, jubel

1. 1. ro, höft, t. ex. Gyllenius 1652: roon (best. f.). Enligt Noreen V. språk 3: 90 väl samma ord som norska rō f., ringformig omslutning, holk, av urnordiska *wra(n)hō-, varav wrō- med ljudlagsenligt bortfall av w före r + ō även i östnord. språk, medan t. ex. i genitiv w kvarstår före ā, från vilka kasus vrå utgår; egentligen: böjning, krökning; se för övrigt vrå o. vränga. Med avseende på betyd.-utvecklingen jämför i så fall under höft o. i fråga om växlingen ro o. vrå: rota o. äldre danska vraade samt svenska dialekt ōn o. svenska vån. Då emellertid ordet i dess svenska betydelse står isolerat, kunde man med Falk-Torp s. 937 snarare tänka sig, att ordet vore en nybildning till det som plural uppfattade svenska dialekt rör, ljumske (jämför fornisländska o. fornnorska hrǿrar f. plural, danska dialekt røre; ävensom svenska dialekt, fornsvenska rös o. norska røyr, varjämte svenska dialekt res = norska reis; en i formellt o. etymologiskt avseende dunkel grupp). Men häremot talar i sin tur den bestämda betyd.-skillnaden.
2. 2. ro, vila, fornsvenska rō = fornisländska o. fornnorska ró, danska ro, medellågtyska rôwe, rouwe, fornhögtyska ruowa (nyhögtyska ruhe), anglosaxiska rów, av urgermanska *rōwō-, jämte *rǣwō- i medellågtyska râwe, fornhögtyska râwa; jämför forngrekiska erōḗ, upphörande, vila (av *erōu̯ā). — Härtill: verb roa (sig), till ro i den i äldre svenska o. äldre danska uppträdande sekundära betydelse av 'nöje, tidsfördriv' (egentl.: under vilan), äldre nysvenska ro(a) sig, vila sig, ännu t. ex. Swedberg, i äldre nysvenska (ofta) o. i vissa dialekt roga sig (jämför till ljudutvecklingen under mogen, trogen), fornsvenska rōa(s), ha ro; jämför moja sig. — Rolig, i äldre (n)sv. 'lugn', ännu hos Stagnelius, fornsvenska rōliker, lugn, danska rolig detsamma — De många gård- o. villanamnen på -ro, t. ex. Sofiero, Annero och så vidare, med motsvarande i Danmark, äro efterbildningar av nyhögtyska -ruhe i t. ex. Karlsruhe. Se Sahlgren Vad skall villan heta? s. 9. — Gotiskan, där motsvarande ord ej är uppvisat, har i stället rimis n., besläktat med forngrekiska ēréma, lugn, vila, sanskrit ramatē, vilar och dylikt, litauiska rìmti, vara lugn, osv.
3. 3. ro, verb, fornsvenska rō, rōa = fornisländska o. fornnorska róa (imperfekt rera), danska ro, medellågtyska rôjen, medelhögtyska rüejen, anglosaxiska rówan (engelska row), av urindoeuropeiska roten ere i latin rēmus, åra, forngrekiska erétēs, roddare, sanskrit aritram, roder, och så vidare Jämför rodd, roder. — Med avseende på -w- i anglosaxiska rówan jämför anglosaxiska grówan (= gro), blówan, blomstra (jämför blomma) m. fl.