Synonymer till ö

vattenomgärdat landområde, holme, skär, kobbe, klippa, rev, atoll

motsatsord

fastland

Hjälp oss förbättra innehållet

Föreslå nya ord eller lämna feedback

Föreslå ett nytt ord eller uttryck

Fyll i samtliga fält markerade med en asterisk (*) korrekt för att skicka in ditt bidrag, och var noga med stavning.

Tack för att du bidrar till vår levande ordbok!

Vad betyder ö?

1. landområde som helt omges av vatten || ön;
  öar

Hur används ordet ö?

En man greps under natten mot tisdag på en ö i Blekinge skärgård.
En av de tre lyckades ta sig i land på en ö där han kunde ringa efter hjälp.
Nu är det möjligt att köpa sig en egen ö och få stranden helt för sig själv.
Sugen på en egen ö med havsutsikt och soldränkt strand?
Särskilt nu när sommaren är så fantastisk räcker det ju med att åka ut till någon ö och lägga sig på en strand för att det ska kännas som man är vid Medelhavet.

ö i ordbok från 1870

Betydelse: På alla sidor kringflutet land.
Synonymer: holme, halvö, utö, näs, ed, landtunga, udde, pynt

Historik för ö

ö = fornsvenska = fornisländska o. fornnorska ey, ö, låglänt sträckning vid vatten, norska ø i båda dessa betydelse (såsom även i Boh.-l.), medellågtyska ô, ou(we) med mera, ö, vattensjuk äng, fornhögtyska ouwe, även: vatten, ström (nyhögtyska aue), anglosaxiska íeg, motsvarande ett gotiska *awi, genitiv *aujôs, av urgermanska *aᵹwī- (stam: *aᵹwiō, varav *awiō; jämför de finska o. lapska ortnamnen nedan). Jämför till ljudutvecklingen mö o. med avseende på avledning med tillhörighetssuffixet iō under ärm. Alltså egentligen: land vid vatten (jämför Övedskloster o. Skåne) eller omflutet av sådant; jämför med avseende på betyd.-specialiseringen holme, egentligen: upphöjning och dylikt — Sammansättning: fornsvenska öland, ö (= ortnamn Öland) = fornisländska o. fornnorska eyland, anglosaxiska íegland (engelska island, påverkat av det romanska isle, av latin insula). Jämför även anglosaxiska igoð (engelska eyot), liten ö. — En gammal sammansättning med urgermanska *awi- föreligger i Skandinavien o. Skåne (se d. o.). — Ordet ö ingår för övrigt i en mängd ortnamn, såsom det vanliga Ön o. Öna (best. f.), ofta i betydelse 'upphöjning över sank mark', Öja (egentligen plural, stundom med uttalet Ya, Ye), Öjaby (stundom uttalat Yaby) o. Öjeby, Öjebro (fornsvenska Öia-), Öjevalla (fornsvenska Öiavælde) eller sjönamn såsom Öjaren o. Yngen (Vrml., av *Öingen) eller i de nuvarande Vigelsjö (fornsvenska Vighlisö) o. Vänsjö (fornsvenska Vænisö; se Vänern); men däremot ej i t. ex. Vällingsö (se öde 1 slutet). I den urgermanska formen *aᵹwiō eller *ahwiō synes det uppträda i finska ortnamn Ahvio vid Ahviskoski fors (det senare till nomin. *aᵹwī-, *ahwī-); egentligen om en av Kymmene älvs utloppsarmar: den av öar fullströdda delen av älven (Saxén SNF I. 3: 23). Från *awiō utgår lapska Mākkår-au'io, Magerö. — Härtill förminskningsord gotländska åilä (*öla), liten holme, bildat som kringla, kvissla, strimla, ögla. — Tyskan, där ouwe och så vidare (= ö) bibehöll den vidsträcktare betydelse, inlånade i stället i medelhögtyska tid insul(e), insel(e), nu insel (redan i fornhögtyska inkommet såsom îsila) från latin insula (av ovisst urspr.), varav även italienska isola (se isolera i tilläggen), fornfranska isle (franska îsle). I betydelse 'ö' förekommer dessutom i vissa trakter werder (se Vara 5). Det forngrekiska ordet för 'ö' nē̃sos (möjligen rotbesläktat med nḗkhō, simmar, o. latin nāre, simma) ingår t. ex. i Peloponnesus. — Latin insula förekommer i familjen. Insulander, motsvarande svenska Öman (se Neander), vilket ej är = fornsvenska öman, öbo, utan av samma slag som många andra familjenamn på -man (t. ex. Ekman), alltså bildat till ortnamn på ö såsom väl också Öberg, Ölund med flera (jämför Öjlund, Öjmark med flera till namn på Öja-, Öje-?).