Synonymer till böja

• 1. böja en trädgren, ett rör, böja (på) huvudet, ryggen;
     böja sig böja på ryggen;
     (bildlig betydelse) ge sig, foga sig
  2. (språkvetenskaplig term) ge grammatiska former av (substantiv, adjektiv, verb): hur böjer man 'stjäla'? || böjer, böjde, böjt, böjd

Uttryck med betydelsen böja

• Vika sig för någon

  Betydelse: Låta någon få sin vilja igenom

  Exempel: "Föräldrarna vek sig för dottern och lät henne gå ut med sina kompisar"

1. En gång i Madrid kunde jag inte böja på huvudet när jag skulle putta på sista rundan och kunde inte plocka bollen ur koppen själv.

   Tandempiloten Marcus Jögi säger åt mig att göra det vi har gått igenom nere på marken: sätta mig på kanten och böja underben och huvud bakåt.

   HRW:s utredare säger sig bland annat på plats i Raqa ha hittat verktyg som används för att sträcka ut och böja kroppar till bristningsgränsen.

   Öppna först luftvägarna genom att böja personens huvud bakåt och kläm för personens näsa med fingrarna.

2. Kan du hjälpa mig att böja ordet rådgiva?

3. Och skulle de andra börja svänga så är vår bedömning att Ingves är så pass öppen i sin syn på penningpolitiken att han förmodligen skulle böja sig för majoriteten.

   Nu är jag mycket piggare och det är inte svårt att vare sig gå eller böja sig ner.

   Hon vägrade att böja sig för deras hot och startade istället en motrörelse.

   Naturskyddsföreningen kritiserar på Brännpunkt Naturvårdsverket för att böja sig för politiskt tryck i frågan.

   Av ett pressmeddelande från informationsavdelningen vid landstinget i Kronoberg framgår dock tydligt att kliniken inte automatiskt kommer att böja sig för beslutet.

   Men när tidsfristen på lördagen löpte ut visade rörelsen inga tecken på att böja sig för arméns vilja.

• Betydelse: Utan att upphäfva delarnes sammanhang, förändra ett föremåls form eller längdsträckning, så att det vikes åt sidan. Förutsätter i allmänhet en tryckning såsom verkande kraft, och säges mest om böjliga, smidiga toremål.

  Synonymer: bugta, kröka, luta, bända

1. böja, fornsvenska böghia = fornisländska o. fornnorska beygja, danska bøie, fornsaxiska bôgian, fornhögtyska bougan (nyhögtyska beugen), anglosaxiska bíegan, av urgermanska *bauᵹian, kausativum till buga; jämför även båge. Böjd för, i fornsvenska i stället bögheliker = äldre nysvenska böj(e)lig, jämför danska tilbøjelig, med samma betyd.-utveckling som i benägen (se d. o.), nyhögtyska geneigt (till niga), engelska inclined = latin inclinātus (till clīnāre, böja, luta; se lid), franska penchant (: latin pendēre, hänga ned), ävensom svenska huld (se d. o.), svenska dialekt luten, benägen, böjd (till verbet luta; jämför under lust slutet).