harpa

Synonymer till harpa

subst.

harpspel, harpolek
sikt, såll, rissel
(vard., neds.) skräcktant, ragata, hagga, xantippa

verb

sikta, sålla, rissla

Hjälp oss förbättra innehållet

Föreslå nya ord eller lämna feedback

Föreslå ett nytt ord eller uttryck

Fyll i samtliga fält markerade med en asterisk (*) korrekt för att skicka in ditt bidrag, och var noga med stavning.

Tack för att du bidrar till vår levande ordbok!

Vad betyder harpa?

1. ett stränginstrument
2. redskap med såll för sortering av till exempel potatis, grus
3. (vardagligt ord, nedsättande) frånstötande kvinna || -n;
  harpor
1. sikta, sålla (med harpa 2) || -de

Hur används ordet harpa?

subst.

Undervisning sker i alla instrument: vill man inte spela fiol i skolans kammarorkester kan man ta upp harpa eller jazzsång.
Hans mor spelade både piano och harpa och var därtill en stor operavän.
Även här kom musiken in i sammanhanget eftersom en kvinna vid en harpa eller i färd med att sjunga kunde ge en naturlig bild av de kläder som lämpligen bars i sådana salongsmiljöer där kvinnor förväntades musicera.
Dom som hette Blodwen brukade alltid spela harpa och för hennes barnöga var dom änglar.
Eller Nero som satt och spelade harpa när Rom brann?
Som man kunde tänka sig att en ängel knäppte på sin harpa långt där uppe i himlen.
Första satsens smygande inledning med en sorgsen harpa mot träblåsets långdragna och färgskiftande toner ledde över till ett tonspråk som faktiskt kändes tvillingbesjälat med Allan Pettersson.
Gångbron som ser ut som en harpa har ritats av det unga kontoret Main Design som också placerade sig i Sundsvalls brotävling.
Hon hade redan i tidiga år fått lära sig spela harpa och cittra samt sjunga.
Ursula berättar att hon är en tredjedel av den kringresande absurdistiska akrobatensemblen Tumble Circus där hon spelar harpa på ett okonventionellt vis med mycket kroppskontakt.
Man får använda harpa för att skilja agnarna från vetet.
Trots att det var han som börjat bråka med henne så skrek han åt henne att hon var en vidrig harpa och att han inte orkade med henne längre.

verb

Harpa linserna och skölj dem innan du kokar dem.

Historik för harpa

1. harpa, substantiv, vanna, o. 1750, = danska dialekt, engelska dialekt harp ds.; enligt Sperber WuS. 3: 68 f., med stöd av ett gottl. harpa i betydelse 'harv o. räfsa', ursprungligen: avhugget träd med kvarsittande grenstumpar (använt som primitivt åkerredskap) o. urbesläktat med harv; (med i så fall sekundär betydelse) lånat i italienska arpa, klo (jämför harpun); enligt allmänt o. sannolikare antagande dock av följande ord (efter likheten); jämför harpa 2.
2. harpa, musikinstrument = fornsvenska, fornisländska o. fornnorska = medellågtyska harpe, fornhögtyska harpfa, harfa (nyhögtyska harpfe), anglosaxiska hearpe (engelska harp); samgerm. ord (dock ej i got.), *harp(p)ōn, av latin författare på 400-t. omtalat som ett barbariskt (germanskt instrument); inlånat i rom. språk: franska harpe, italienska arpa osv.; rotbesläktat med nyisländska harpa, knipa, herpast, draga sig krampaktigt tillsamman, och så vidare (se följande o. jämför harv), jämför (det egentligen urgermanska) italienska arpa, klo (se föregående o. jämför Brüch Einfl. d. urgermanska Språk auf das Vulgärlatin s. 158 n. 4); alltså syftande på handgreppet vid spelningen eller också på instrumentets krökta form (enligt Sperber är namnet överflyttat från föreg.).
3. harpa, gammal kvinna, t. ex. Serenius 1734, jämför fornisländska o. fornnorska munnharpa, namn på troll, kvinna, sydty. dialekt harpf, bland annat käring; i avljudsförh. till norska hurpa detsamma, till nyisländska harpa, knipa, svenska dialekt harpa, vara stel, styv, harpa ihop, draga eller sy tillsammans, och så vidare (se föreg.), alltså egentligen: hopknipen, skrumpen, jämför skarp.