• 1. syftar på (det utsagda eller underförstådda) subjektet: han tvättar sin bil men han tvättar hans (någon annans) bil;
     dock: jag bad honom ta sin bil, vi lämnade dem åt sitt öde;
     på sina håll här och var;
     på sin tid förr i världen;
     de sina sin familj;
     göra sitt till bidra || sitt, sina
• 2. vara i sin (om kor) inte längre ge mjölk

Hur uttalas sin?

1. [sinn]
2. [si:n]

0. Det finns tusentals homosexuella i Iran som tror på sin religion.

   Han är hängiven och enligt många en aning manisk i sin strävan att utveckla sina döttrars tennistalanger.

   Klubben presenterade det nya avtalet på sin hemsida på fredagen.

   Den växte fram ur ett lekmannavälde där förtroendevalda utövade makten och tjänstemän lyste med sin frånvaro.

   Reina anländer till Napoli på lån och får sin förre coach Rafael Benitez som tränare.

1. sin = fornsvenska, danska = fornisländska o. fornnorska sinn, gotiska seins, fornsaxiska, fornhögtyska sin (nyhögtyska sein), anglosaxiska (poet.) sin, av urgermanska *slna-, i urgermanska blott reflexivt (ej såsom fornhögtyska sin även i betydelse 'hans'); bildat som min o. din (se detta ord) av en kasusform till reflexivstammen se, varom under sig; jämför sinsemellan ävensom svear, s v en, adverb så okv. Annars t. ex. latin suus, grek,, (h)eós, (h)ós, litauiska sãvas, med annan bildnings-typ. - I sinom tid, dativ singular m., har bevarats i språket på grund av det äldre bibelspråkets inflytande, t. ex. Sal. Ordspr. 25: 11: 'Ett ord i sinom tid taladt, är såsom ett gyldene äpple uti silfskålom'; här numera med betydelse: i behaglig, rattan tid, vid lämpligt tillfälle ('det var ett ord i sinom tid'); dessutom ofta med betydelse 'någon gång i framtiden', medan t. ex. sv, o. danska i sin tid är liktydigt med 'tidigare, förut';; betyd.-växlingen sammanhängande med den olika innebörden av de förbindelser, i vilka uttrycket plägat uppträda. Ett helt annat ord är sinom i tusen sinom tusen, se sinom.