Synonymer till skratta

• 0. uttrycka glädje, munterhet etcetera i skratt: skratta åt någon eller ngt;
     låta som (bland annat) hyena, skata, mås || -de

Uttryck med betydelsen skratta

• Bli full i skratt

  Betydelse: Få lust att skratta

  Exempel: "Hon blev full i skratt när hon såg hur hennes man hade klätt sig"

• Kikna av skratt

  Betydelse: Skratta väldigt mycket

  Exempel: "Ståuppkomikern fick publiken att kikna av skratt"

• Skina upp

  Betydelse: Bli synbart glad

  Exempel: "Hon sken upp när hon såg sin vän i folkmassan"

• Svårt att hålla sig för skratt

  Betydelse: Svårt att låta bli att skratta

  Exempel: "Det var svårt att hålla sig för skratt när brudgummen halkade på bananskalet"

• Vika sig dubbel av skratt

  Betydelse: Skratta väldigt mycket

  Exempel: "Hon vek sig dubbel av skratt när hon såg kattens löjliga kostym"

0. Efter att ha läst boken vet jag inte om jag ska skratta eller gråta.

   Emil Jönsson lättade upp stämningen och fick Charlotte Kalla att skratta igen när han tog över presskonferensen inför damernas stafettlopp på torsdag.

   Han kan istället förslagsvis ta sig en promenad i Hyde Park och skratta hela vägen till banken.

   Jag tänkte att det måste vara åratal sedan jag fick någon att skratta högt.

   Tillsammans med dem har vi genom åren både kunnat gråta och skratta åt våra galna ungar.

• Betydelse: Högljudt, med ett visst, kort, gällt och tätt upprepadt läte gifva luft at sin munterhet.

  Synonymer: grina, le, småle, hånle, smila, mysa, flina, flissa, fnittra, fnissa

1. skratta, Putzdrummel o. 1690: skrattar hijsliga, Spegel Gl. 1712 - norska skratta, larma, dundra, skratta högt, danska dialekt skratte, ljuda ihåligt o. d.; intensivbildning till svenska dialekt skrata, skrälla, norska: skratta högt, skvallra, kackla, danska skrade, skallra ^ svenska dialekt skrata, larma, skvattra, vartill /-avledn. norska skratta, skratta högt, rassla, skramla, skvallra, möjligen delvis också danska skralde (se under skrälla), jämför norska skratta, Silene infläta, o. danska skralde detsamma, i norska även: mager knotig ko och dylikt (med samma betyd.-utveckling som i svenska dialekt skråe under skrå l o. i skrälle), till en urgermanska ljudrot skrat(t), av samma slag som (men knappast att direkt förbinda med) den i medelhögtyska schratzeln, rispa, klösa, engelska dialekt scral, ge ett skrapande ljud. Ordets onornato-poetiska karaktär har insetts redan av Ihre Gloss. suiog. (under skratta). - Deverbativ: skratt, Schroderus Gom. 1640, vanligt dock först på 1700-t.; under 1600-t. i stället i regel skrattlöje, Messenius och så vidare o. ännu Weste 1807. Skratt har ersatt det gamla löje, som nu nästan uteslutande betyder 'leende'. - Det allmänt urgermanska ordet för 'skratta' är det urspr, likaledes ljudhärmande *hlahjan = svenska le (med numera förändrad betyd.), vilket också i betydelse 'skratta' var det enda brukliga till framemot slutet av 1600-t. o. för övrigt användes ännu i början av 1800-t. (jämför Weste 1807 under le). Skratta synes i normalprosan ha införts från det lägre språket o. i början uteslutande använts om ett högljutt o. bullrande skratt, - Jämför följ.