stinka

Synonymer till stinka

lukta vidrigt, osa, dofta illa, sprida odör, lukta, sprida stank, suga

motsatsord

lukta gott

Hjälp oss förbättra innehållet

Föreslå nya ord eller lämna feedback

Föreslå ett nytt ord eller uttryck

Fyll i samtliga fält markerade med en asterisk (*) korrekt för att skicka in ditt bidrag, och var noga med stavning.

Tack för att du bidrar till vår levande ordbok!

Uttryck och ordspråk relaterade till stinka

Uttryck med betydelsen stinka

Lukta pyton
Betydelse: Stinka
Exempel: Usch, det luktar pyton här

Hur används ordet stinka?

Kapten Terje Andersen säger till den norska tidningen Nordlys att det värsta är att fisken börjat stinka och de inte får gå i land.
Matsalen ska gå att dela av så att en grupp kan ha surströmmingsmiddag utan att stinka ner för de andra.
Alla behöver inte stinka fjös härinne i det här jävla nästet.
Fortsätter det så här kommer hela kusten att stinka om somrarna.
Och tar jag dig dit upp kommer du att stinka ner hela huset med den där ginflaskan du fick över dig.

Historik för stinka

stinka i betydelse 'lukta illa', 1569, jämte danska stinke från medellågtyska stinken, dofta, stinka, av fornsaxiska stinkan = fornhögtyska slinkan detsamma (nyhögtyska stinken, stinka), anglosaxiska stincan, damma, ryka, lukta, stinka (engelska stink, stinka); egentligen samma ord som det inhemska fornsvenska slinka, stinnka (med samma brytning som i sjunga, sjunka), hoppa, fara hit o. dit, stänka (ännu på 1700-t. o. i dialekt) = forngutniska stinqua, fornisländska o. fornnorska stokkva, hoppa, brista, skvätta, gotiska sligqan, stöta, av urgermanska st. verbet *stinkivan, vartill kausativet stänka (se d. o.). Att emellertid betydelse 'stinka' även funnits som inhemsk i Norden visar norska stokka, stinka (av avljudsf. *stunkön). - Möjligen avlägset besläktat är svenska dialekt staka, stinka, fornisländska o. fornnorska st&kr, stinkande, och så vidare (se sta kr a), i så fall beroende på växling av nasa-lera.de o. onasalerade former, till urindoeuropeiska steg, sticka (se stake o. jämför även stinga). - Enligt Osthoff Etym. parerga s. 363 f. beror emellertid verbet stinka ytterst på ett urgermanska *stunkwan, nasalerad form till norska stänka, nyhögtyska stauchen, stöta, med senare övergång till e-serien. - Med avseende på de här uppträdande betyd.-skift-ningarna jämför t. ex. fornsaxiska swechan, välla fram, dofta, stinka, norska im, lukt, o. i m ni a, ävensom under doft, lukt, ryka, ånga; beträffande betyd.-skiftningen 'dofta, stinka' ~ 'stöta, sticka' jämför fornisländska o. fornnorska hniss, lukt: hnila, stöta (dock ej fullt säkert), svenska det sticker i näsan osv.; alltså såsom andra beteckningar för sinnesförnimmelser från ord som beteckna orsaken till eller medlet för desamma; se särsk. under smak. - Den indoeuropeiska roten för 'stinka' är annars pn, vartill ful (se d. o.). - Jämför följ.