stuga

Synonymer till stuga

litet hus, hus, torp, koja, tjäll, kåk; fritidshus, sommarstuga, landställe; allrum; gå hem i stugorna bli uppskattad av gemene man

Användarnas bidrag

synonymer

pörte, boning, fäbod

Hjälp oss förbättra innehållet

Föreslå nya ord eller lämna feedback

Föreslå ett nytt ord eller uttryck

Fyll i samtliga fält markerade med en asterisk (*) korrekt för att skicka in ditt bidrag, och var noga med stavning.

Tack för att du bidrar till vår levande ordbok!

Vad betyder stuga?

1. litet hus på landet;
  storstuga (se detta ord);
  led i vissa sammansättningar: gillestuga, barnstuga, sjukstuga;
  gå hem i stugorna bli uppskattad av många (vanliga) människor || -n;
  stugor

Hur används ordet stuga?

Han har sin stuga vid Storsjön och berättade att båten slitit sig och att ingen är försvunnen.
Männen fördes sedan tillbaka till den stuga de hyrt.
Den misstänkte amerikanske trippelmördaren och expolisen Christopher Dorner tros finnas i en stuga vid skidorten Big Bear efter en skottväxling som dödade en polis.
Att äga en andel i stuga eller lägenhet i fjällen kan vara bekymmersfritt.
Han har sommarlov i sina föräldrars stuga utanför Alingsås.

stuga i ordbok från 1870

Betydelse: Simpelt, mindre boningshus.
Synonymer: hus, byggnad, boning, koja, hydda, kåk, kyffe, hybble, kofve, ruckel

Historik för stuga

stuga, svenska dialekt även stova (med öppet o), fornsvenska stuva, stoue, stugha, dagligstuga, boningshus =. fornisländska o. fornnorska stofa, norska stova, stoga, stuga, äldre danska stove, danska stue, motsvarande medellågtyska stove, badstuga, boningsrum, (holländska stoof, fotvärmare), fornhögtyska stuba detsamma (nyhögtyska stube), anglosaxiska stofa f., stofa m., badrum (engelska stove, ugn); från urgermanska bland annat finska tupa, fornslaviska istiiba; möjligen även litauiska stubå, som dock kan ha lånats från slaviska språk Av mycket omstritt ursprung. Enligt Bugge Komania 4: 355 med flera romanskt lånord: från italienska stufa, badstuga, ugn = franska étuve; till italienska staf are, uppvärma med ånga = franska ctuver av vulgärlatin *extufare, en härledning, som dock möter svårigheter av både reell o. formell art. Enligt andra med större skäl inhemskt germanskt med en grundbetyd, av 'ugn', till vilken nyhögtyska feuerstiibchen o. holländska stoof, fotvärmare, ansluta sig; av Martin ZfdPh. 28: 52 f. med flera uppfattat som besläktat med nyhögtyska stieben, ryka (se stoft, stova); av Falk MoM 1909: 120 f. däremot, på grund av betydelse 'stop, kar' hos medelhögtyska stubech, fört tillsammans med stop (se för övrigt d. o.). Den urgermanska stugan användes tidigast till varma bad o. blev sedermera på grund av värmen begagnad som boningsrum; jämför litauiska pirtis, badstuga > finska pirtti, stuga, boningsrum (se pörte). Om stugans utvecklingshistoria se för övrigt utförligt Falk anförd st., Schrader Reallex.2 s. 457 f.; litter. se bland annat Me-ringer IF 18: 273, Berneker Et.Wb. 1: 437, Thordeman Alsnö hus s. 166; enligt Th. har den fornnordiska 'stugu'typen urtypen utvecklats i det inre av Östeuropa o. därifrån invandrat till Skandinavien, trol. under förra hälften av det första årtusendet e. Kr. I fråga om betyd.-skiftningarna jämför under spisel o. beträffande betyd.-växlingen 'stuga (hus)'^'boningsrum' under sal. - Den riksspråk formen stuga beror på en i vissa svenska dialekt försiggången utveckling -b- ;> -w- (kon-sonantiskt u) > j (g), medan dialekt stuva, stova delat den vanliga utvecklingen av b till (labiodentalt) v: stuga förhåller sig till stuva som äldre svenska ruga till ruva 1.