Synonymer till trä

• 1. material från träd;
     trästycke, vedträ || -et äv. -t;
     -n
• 2. eller träda föra, draga (i vissa sammanhang): trä (upp) något på en tråd, trä en tröja över huvudet || träder el. trär, trädde, trätt, trädd

Uttryck som innehåller trä

• peppar, peppar, ta i trä

  Betydelse: Skämtsam besvärjelse för att något ska gå bra

  Exempel: "Vi gifter oss nästa sommar, peppar, peppar, ta i trä"

subst.

1. Den inlevelsesmärta som ömmar på varje punkt där ett avsågat och hopsytt hästben med sin mjukhet möter pallens hårda trä och metall.

   De äldsta manuella verktygen var tillverkade av trä och har av förklarliga utslitningsskäl försvunnit i historien.

   Gernes skapar bland annat en katamaran i trä och polyester som har ställts ut i olika sammanhang.

   Kioskernas utförande och utseende har genomgått flera förvandlingsnummer från den första pagoden i trä till dagens hårdplastvariant.

   Ett kök med stommar i massivt trä som är gjort för att underhållas i århundraden kan således ersättas med ett nytt i MDF och laminat.

   Fastighetsägarna hävdade att de bara eldat upp trä och handdukar.

   Tjärnviks trä kommer att redovisa en förlust med ungefär sex miljoner kronor för i år.

   Bland höjdpunkterna finns David Brooks gångbana i trä av det slag som man kan hitta längs stränder.

• Betydelse: Den del af ett träd, som är emellan barken och mergen; äfven större stycke af ett träd, till byggnads- eller skeppsvirke.

  Synonymer: ved, virke, timmer

1. 1. trä, fornsvenska trǣ, träd, trä = fornisländska o. fornnorska tré, danska træ, gotiska triu, fornsaxiska trio, fornfrisiska trê, anglosaxiska tréow (engelska tree); saknas i hty.; av urgermanska *trewa-, motsvarande (med växlande avljudsstadier) sanskrit dāru-, dru, trä, alban. dru, trä(d) (möjligen dock lån från slav.), forngrekiska dóry, trä, spjut (till denna betydelse jämför under ask 1), drỹs, träd, ek (jämför dryad), forniriska daur (av urkelt. *daru-, urindoeuropeiska *dr̥ru-), ek, fornslaviska drŭva, trä, litauiska dervà, töre, osv.; av urindoeuropeiska *doru-, *deru-, *drū- m. m.; för övrigt stambesl. med tjära, try, tråg, töre o. sannolikt en del urindoeuropeiska ord för 'stark, fast', t. ex. forngrekiska droón Hesych. Se bland annat Osthoff Etym. Parerga s. 98 f. o. jämför try, ävensom de sannolikt besläktade tro, trygg ('fast som trä eller ek'); jämför även (dial.) trö. Trä (av urgermanska *trewa-): forngrekiska dóry = knä (av urgermanska *knewa-): forngrekiska góny. — Enligt somliga har ordet äldst betecknat eken o. först sedan fått betydelse 'träd' eller 'gran, fura' (jämför töre, tjära) samt tjänar för övrigt jämte betyd.-utvecklingen hos fura (jämför latin quercus, ek) som stöd för den uppfattningen, att germanerna från ett ekområde invandrat till nejder, där furan var det förhärskande skogsträdet; av andra anses betyd.-växlingen bero på övergång från ek- till barrträdsvegetation. Otänkbart är väl dock ej, att betyd.-växlingen i stället, åtminstone delvis, sammanhänger med att trädslagen växlat i olika trakter o. att en allmännare beteckning för 'träd' (som dock själv mycket väl kunnat utvecklas ur ett specialnamn) tillagts det slag, som å en viss ort varit förhärskande; jämför enahanda förhållande med sädesnamnen (se under korn o. vete). Jämför t. ex. Hoops Waldbäume s. 115 f., Hirt Indogerm. 1: 314 o. om liknande betyd.-växling hos trädnamn under bok 1. — I alla händelser föreligger här en urindoeuropeisk trädbeteckning; jämför t.ex. (de inom flera språkfamiljer uppvisade) al, alm, björk 1, hassel, sälg. — Träsnitt, Möller 1755, förr även -schnitt = danska træsnit, övers, av nyhögtyska holzschnitt, jämför engelska wood-cut.
2. 2. trä i uttryck ett trä ostron, ett gammalt rymdmått för ostron o. hummer (för ostron 200 st., tidigare 16 kannor), av fornsvenska træ i betydelse 'av trä förfärdigat förvaringskärl, tunna'. I danska däremot en tønde østers, i nyhögtyska austernkorb. — Ostron säljas numera i fastager o. dussinvis; men räkningen i trä förekom ännu under 1900-t:s första årtionde. — Härtill spilträ, Växiö 1685-1887, förr brukat rymdmått för torra varor (48 kannor), bland annat o. särsk. för saltad fisk; till en biform (spila) av spjäle (se d. o.). Sammansättning: spilträstunna, 1739 osv.