Synonymer till vaka

• 1. det att vara vaken under en natt: nyårsvaka, likvaka || -n;
     vakor
  2. vara vaken under en natt, hålla vaka;
     (sjöterm, om båt) följa vågornas rörelser;
     vaka över hålla uppsikt över, ge akt på || -de
• 3. (i litterär stil) taltrast || -n;
     vakor

subst.

1. Miljöpartiet de Gröna inleder i stället en tredagars vaka inuti en stor glasbubbla i centrala Berlin som även är öppen för allmänheten.

   Hon har följt honom i sömn och vaka under alla vedermödor.

   Flera nätter av vaka som börjar tära på befolkningen.

   Det finns inte bara i gränslandet mellan sömn och vaka utan också någonstans mellan liv och död.

2. När jag blickade ut genom fönstret fick jag syn på en vaka.

1. 1. vaka, verb, fornsvenska vaka (imperfekt -adhe, plural l gg wacto; dessutom starka former i pres. ind. singular, 2 p. singular imper. o. part. pf.) = danska vaage, fornsaxiska wakön, fornhögtyska wachén, wachön (nyhögtyska wachén), anglosaxiska wacian, vaka (engelska wake), o. (?) wacan st. verbet, komma till liv och dylikt (säkert bestyrkt?, jämför wcecnan nedan), gotiska wakan st. verbet (uppvisat blott i pres.); av urgermanska *waken (med senare konjugationsväxling *wakōn) o. *wakan. leur. rot. ueg i latin vegere, vara livlig, uppröra (se vegetabilier, vegetera, vigilera), sanskrit väjas n., kraft, osv.; se för övrigt vacker, vaka 2, 3, va k ar e, vakt, vakt o. ocker. — Vakfen, fornsvenska valan, även: vaksam = fornisländska o. fornnorska vakinn, danska vaagen, part. pf. till det starka verbet *wakan. Till samma st. verb väl även nysvenska imper. vak upp (jämför fornsvenska imper. vak)', i Bib. 1541 i stället waka vp. — Härtill inkoativet vakna = fornsvenska, fornisländska o. fornnorska = danska vaagne, gotiska gawaknan svenska verb, vakna, anglosaxiska waicnian svenska verb, wcecnan st. verb (imperfekt wöc), vakna, växa upp; ett gammalt 77-presens (jämför latin cerno, fornisländska o. fornnorska fregna osv.), som (jämte vissa andra verb) på grund av sin betydelse kommit att tjäna som förebild för de nordiska inkoativbildningarna på -na av typerna blekna, mogna och så vidare — Om kausativet väcka se d. o.
2. 2. vaka, substantiv, vakande = fornsvenska, isl,; till föreg.
3. 3. vaka, taltrast, i synnerhet i nordsv. dialekt, i litter.-spr. väl blott poet., t. ex. Tegnér Frithiofs Lycka: 'Hur vakan sjunger genom lunden', Runeberg Till Franzén: 'Glömmer du . . vid sångerna af näktergalar / Huru Vakan slog?' Grafström, Nybom, Sehlstedt, Klockhoff, alltså flertalet norrlänningar (eller finnar). Även i förbindelse nattvaka, t. ex. Poet. Kal. 1820, C. F. Dahlgren 1829; för övrigt i den äldre zool. litter. anfört som ett norrl. namn, som även skulle ha kunnat brukas om tallbiten (?); Broman nämner i Hels.-Boken 1733 'Nattvakan eller Näktergalen'. Till vaka 1: sjunger ännu sent om kvällen och redan mycket tidigt om morgonen. Möjligen stundom av skalderna på grund av förväxling kallad vaktel (se härom d. o.).

• Greger

  Nordisk form av latinska Gregorius som betyder den vaksamme. Gregorius är skyddshelgon för lärare och studenter.
  Namnsdag: 13 mars