• 1. se vilja 1
• 2. (i litterär stil) vilse;
     fara vill missta sig || används end. i denna form
  3. i sammansättningar, se till exempel husvill, rådvill

Uttryck som innehåller vill

• Om det vill sig illa

  Betydelse: I värsta fall; det finns en risk för något

  Exempel: "Om det vill sig illa måste jag ta bort alla visdomständerna"

• Vart vill du komma?

  Betydelse: Vad menar du, vad är din poäng?

  Exempel: "Jag förstår inte, vart vill du komma?"

• Vill man vara fin får man lida pin

  Betydelse: Man får stå ut med lite lidande för att vara fin

  Exempel: "Byxorna smiter åt men vill man vara fin får man lida pin"

0. Han vill inte svara på varför Mona Sahlin inte haft polisskydd i Almedalen.

   På finansdepartementet vill man betona att beräkningarna är typexempel som bygger på historiska data och att summorna för att flytta lån i framtiden avgörs av ränteläget.

   Det vill utbildningsminister Jan Björklund genomföra från och med nästa år.

   Vi vill varna för att alltför specialiserade utbildningar begränsar rörligheten på arbetsmarknaden.

   Den som vill se altaret på nära håll får dock inte vara rullstolsburen.

1. vill i fara vill, sammansättning husvill (fornsvenska husavilder), rådvill, veckvill, jämför t. ex. Bellman: i villa hafvet, fornsvenska vilder (stam vill-) = fornisländska o. fornnorska villr, norska vill; etymologiskt identiskt med det från medellågtyska eller nyhögtyska lånade (eller åtminstone påverkade) vild (se d. o.). — Villa, substantiv, fornsvenska villa, förvillelse, galenskap = fornisländska o. fornnorska, no.; avledning av adjektiv vill; delvis även påverkat av verbet villa; bildat som t. ex. nesa till fornisländska o. fornnorska neiss, skymflig. Jämför medellågtyska wilde, kringströvande, medelhögtyska: vildhet, vild framfart. — Villa, verb, fornsvenska villa (imperfekt vilte, av *wilþið-, med t på grund av det i grundformen uppträdande tonlösa þ såsom i t. ex. imperfekt mälte till mäla, av *maþlian; i nysvenska sedan -ade) = fornisländska o. fornnorska, norska = medelhögtyska wilden, av urgermanska *wilþian; bildat som härda till hård och så vidare Jämför medelhögtyska wilden, vara vild, av urgermanska *wilþēn. I nysvenska i stället vanligen förvilla, fornsvenska forvilla. — Jämför vettvilling, villande, villebråd, villervalla, villrådig, Villåttinge, vilse, vilt.