ål

Synonymer till ål

Hjälp oss förbättra innehållet

Föreslå nya ord eller lämna feedback

Föreslå ett nytt ord eller uttryck

Fyll i samtliga fält markerade med en asterisk (*) korrekt för att skicka in ditt bidrag, och var noga med stavning.

Tack för att du bidrar till vår levande ordbok!

Vad betyder ål?

1. individ av en familj benfiskar med långsträckt kropp, speciellt den art som finns i bland annat. Sverige;
  hal som en ål listig och opålitlig || -en;
  -ar
1. lång, vit grodd på potatis som fått gro i mörker || -en;
  -ar
1. mörk rand längs ryggraden hos en del däggdjur och alltid hos blackfärgade hästar och åsnor (se black 3) || -en;
  -ar

Uttryck och ordspråk relaterade till ål

Uttryck som innehåller ål

Hal som en ål
Betydelse: Opålitlig och svår att komma åt
Exempel: reportern ställde många kritiska frågor men politikern var hal som en ål

Hur används ordet ål?

Det skulle gynna arten och alla som vill fiska eller äta ål i framtiden.
Hal som en ål är Maxim Ishkeldin nog värd sin vikt i rysk kaviar.
Trots att ålen är akut utrotningshotad i ett globalt perspektiv är det fullt lagligt att fortsätta strimla ål i svenska vattenkraftverk.
Hotade arter som ål och flodpärlmussla ska få en bättre livsmiljö.
Själva idén att plantera ut ål är av gammalt datum.
Märkningsförsök har gjorts på naturligt invandrad ål och på ål som planterats ut i sjöar i Sverige.
Detta är naturligtvis mycket intressanta observationer för hur inte bara ål utan fiskpopulationer i allmänhet organiserar sig.
Deras struktur är lika lätt att greppa som en ål i augustimörker.
Under en längre tid har ett exportstopp för ål från EU diskuterats.
Ändå: att bryta rent på bollen ensam mot en fartfylld forward är som att försöka fånga en ål med händerna.
Hästen har en mycket vacker teckning med tydlig ål på ryggen.
Vid röntgen uppdagades ål i ändtarmen.
Efter bara några dagar i det fuktiga pappret i plastpåsen inne i skåpet började en tjock ål sticka ut ur potatisen.

Historik för ål

1. ål (fisk), Var. rer. 1538, fornsvenska āl = fornisländska o. fornnorska áll, danska aal, medellågtyska, fornhögtyska âl (nyhögtyska aal), anglosaxiska ǽl (engelska eel), av urgermanska *ǣla-. Av omstritt o. alltjämt ovisst ursprung. En samindoeur. beteckning för ålen avspeglas i de formellt delvis dunkla latin anguilla, forngrekiska énkhelys, litauiska ungurỹs och så vidare, där man med rätta funnit (för övrigt i enskildheter oklara) anknytningar till de urindoeuropeiska orden för 'orm', latin anguis (= mir. -ung i escung, egentligen: träskorm, sedan: ål), forngrekiska ékhis och så vidare Något samband mellan denna ordgrupp o. det samgerm. ordet för ål, *ǣla-, kan antagas endast under den mycket osannolika förutsättningen, att det urgermanska namnet, med Hirt IF 22: 67 f., står i avljudsförh. till -el- i forngrekiska énkhelys (osv.), jämför även fornisländska o. fornnorska fiskn. ǫlunn = nyhögtyska alant (Cyprinus cephalus); alltså en sammansättning av samma slag som nyhögtyska adler, örn (se d. o.). För övrigt har ål bland annat, om ock med tvekan, sammanförts med ål 5. Litter. t. ex. hos Falk-Torp s. 1428, Olson Appell, substantiv s. 108. — Jämför följande o. ålkussa. — Ålen räknas hos Homerus icke till fiskarna, o. i vissa trakter av norra Ryssland ätes den ej av allmogen, utan betraktas som ett slags orm, en uppfattning som även avspeglas i ovan anförda ord o. för övrigt gör den av H. Schröder ZfdA 42: 63 framställda härledningen av urindoeuropeiska *ēdlo-, till äta, alltså: den ätbara (fisken), högst osannolik. Härmed sammanhänga möjligen delvis de många dialekt sammansättning med -ål i betydelse 'orm', särsk. 'huggorm', t. ex. svenska dialekt back- (danska bakke-), busk- (= da.), landål, danska dialekt hede-, stubaal, norska lyngaal, fornisländska o. fornnorska lautar áll o. lyngáll (som kenningar i poesi), vilka dock i regel äro att betrakta som eufemistiska omskrivningar (noaord); se andra liknande ex. under orm o. jämför E. Noreen Stud. i fvnord. diktning s. 13 samt för övrigt under björn, ekorre, Jöns (jösse), lindare, locke, nalle, padda, skata, spindel 1, sutare, tossa 2, varg, vessla.
2. ål, spelt., stambet i lomber, vira med mera, Tersmeden o. 1780, Wallin; i svenska även om långa o. smala spelmarker, t. ex. 1847, den urspr, betydelse = danska aal i den förstnämnda betyd.; till föregående, efter spelmarkens form.
3. ål (på potatis o. säd), Brauner 1752: 'skiuter i ål', i dialekt även åle, gotländska āla = fornisländska o. fornnorska áll, óll, norska aal, av urgermanska *anhlu-, nära motsvarande sanskrit ankurá- m., brodd, telning. Grammatisk växelform: urgermanska *anga(n)- i svenska dialekt ang, om fina rottrådar, fornisländska o. fornnorska angi, brodd, norska ange, tagg, fornhögtyska ango, brodd, anglosaxiska anga; se för övrigt ål 5 o. angel 1.
4. ål, boktr., en stålspets, varmed stilen upptages, 1823 (övers, av Täubel), 1853 = danska aal, liksom de flesta boktryckartermer från eller efter nyhögtyska: nyhögtyska ahle, av fornhögtyska âla, syl, pryl = medellågtyska âl detsamma, anglosaxiska ǽl, av urgermanska *ǣlō, i avljudsförh. till fornisländska o. fornnorska alr, syl, pryl» anglosaxiska eal (engelska awl har åtminstone delvis ett annat ursprung); jämför nyhögtyska alse, else, av fornhögtyska alansa; ytterst från urgermanska språk kommer franska alêne; besläktat med likabetyd. sanskrit ārā (med äldre -l-); alltså en indoeuropeiska beteckning för 'syl' o, d. (jämför för övrigt under syl). Att nyhögtyska ahle i svenska återgivits med å o. i danska med aa beror väl på att ordet i denna betydelse i nyhögtyska åtminstone förr även skrevs aal (o. ahl). — Andra från nyhögtyska lånade eller översatta termer från detta område äro t. ex. spis (nyhögtyska spiess, egentligen: spjut), svibel eller bröd(stilar), bröllop (nyhögtyska hochzeit), lik (nyhögtyska leiche) osv.
5. ål, väsentl. dialektord: mörk strimma efter ryggen (mask.) t. ex. Billing Hippol. (om häst); motsvarande fornisländska o. fornnorska ál (ól) f., rem, rep, áll m., strimma efter ryggen, lång fördjupning i älv, norska aal detsamma, danska aal, vidjestängsel, danska dialekt: hösträng, av urgermanska *anhlō-, *anhla-, motsvarande forngrekiska ankýlē, rem, till ánkylos, böjd, krokig; alltså nära besläktat med ål 3 o. angel 1. Dock enligt somliga i stället besläktat med sanskrit āli- med mera, streck, linje. — Hit hör forngutniska āla i Hauggränsinskriftens Gaiʀviþr legþi ormaluʀ, dvs. G. ritade ormslingorna (o. 1000), äldre nysvenska *åla, rem på seldon (kanske dock egentligen ål), hos Broman 1718: ålorne; vidja, Rothof 1762: ålor (jämför fornisländska o. fornnorska ál, rem, ovan), svenska dialekt åla detsamma, såvida ordet ej utgår från (eller sammansmält med) fornsvenska arþa, selpinne eller dylikt = norska arda (ara, ola), som av Bugge med flera väl med rätta betraktas som en dentalbildning till roten i forngrekiska ararískō, sammanfogar. — Jämför Ål 6 slutet.