• 1. mot, till: åt vänster;
     (vardagligt ord) dra åt skogen!;
     gården ligger åt Uppsala till på vägen mot Uppsala;
     ta sig åt magen;
     en åt gången en i sänder
  2. anger mottagare, föremål för handlingar, tankar, känslor etcetera: ge, säga etcetera ngt åt någon;
     skratta åt någon;
     glädjas åt något;
     ägna sig åt någon eller något
  3. (i uttryck(et) för att något spänner eller stramar) sitta åt vara trång, sitta hårt åt (bildlig betydelse) möta motstånd 4 vad går det åt dig? (vardagligt ord) vad är det med dig?, vad tar du dig till?
• 5. (provinsiellt ord) oönskade småkryp, speciellt mygg || -et
• 6. se äta

subst.

1. Ett moln av åt stod runt oss.

1. [åt, svenska dialekt, ohyra, se åtel.]
2. åt, preposition o. adverb, fornsvenska āt, at, vid, hos, vid tidsbest.: om, på, vid, mot med mera, vid rumsbest.: mot, till, åt, dessutom bland annat: med, genom = fornisländska o. fornnorska at (fornnorska även át), norska aat, danska ad, gotiska, fornsaxiska at, fornhögtyska az, anglosaxiska æt (engelska at) = latin ad, till med mera, keltiska ad; etymologiskt = infinitivmärket att. — Den långa vok. i fornsvenska (varav nysvenska å) har sekundärt uppkommit genom uddljudsförlängning såsom i nysvenska åv (= av), åka och så vidare — Betydelse 'till' vid rumsbestämningar var allmän ännu åtminstone på 1600-t., t. ex. Messenius: 'rymbde . . åth . . Norige', 'begifwa sigh åth Swerige', 'löpa . . åth Dantzigk' och så vidare o. kvarlever ännu i svordomar, t. ex. dra åt skogen, åt fanders samt i förbindelse med till t. ex. 'han for åt Stockholm(shål-let) till', ävensom i vissa dialekt 'resa åt stan' och så vidare, jämför östg. 'gå på tuset', av (å)t huset, med senare tillagt på (se hus). Riktningsbetydelse i överförd användning uppträder i skratta åt, jämför fornsvenska leia at, fornisländska o. fornnorska hlǽja at, engelska laugh at. Betydelse 'med avseende på' kvarlever nu blott i lagspr. brista åt eden. Det hithörande fornsvenska uttryck ey ær stort at ('det ligger ej mycken vikt vid') uppträder i olika varianter långt in på 1700-t., t. ex. O. v. Dalin: 'Hvad är det åt at fika'. Ett minne av uttryck lata sik nöghia at (jämför gamla bibelövers. Luc. 3: 14), låta sig nöja med, föreligger i verbet åtnöja sig, åtnöja s, o. av konstr. spyria at i åtspörja. Äldre användning av preposition åt avspeglas även i uttryck bära sig åt (se bära, åtbörd, åthävor), åtfölja, åtskilja. Det vardagliga o. dialektiska nysvenska far, mor (osv.) åt någon är en fortsättning av fornsvenska uttryck såsom t. ex. fadher at Alexander, jämför gamla bibelövers., 5 Mos. 22: 15: 'Så skola fader och moder åt qwinnone taga henne'; i vissa dialekt, t. ex. Dalbym. Värmland, som regelbunden omskrivning av genitiv Nu föråldrade användning av åt förekomma i vår gamla bibelövers., t. ex. 'han wardt kär åt (dvs. i) henne' (rätt vanlig i äldre nysvenska, t. ex. Asteropherus, Börk o. ännu Dalins Arg.) = fornisländska o. fornnorska kǽrr at, äldre danska kær ad. Gamla sammansättning med åt (urgermanska at) föreligga i dit, hit o. nyhögtyska bis, tills (av bi = bio. fornhögtyska az). — Vad går åt dig?, jämför fornsvenska hitin gaar them miok fast aat, dvs. värmen ansätter dem mycket = nyisländska livat gengr at þér, danska hvad gaar ad dig: med urspr, samma betydelse av riktning-söm i ovan anförd uttryck. — Om åt i äldre nysvenska åt åre, efter ett år, se år. — Jämför åtbörd, åtminstone, Åtvid.