Synonymer till till

• 1. (preposition) anger mål eller ändpunkt för en verklig eller tänkt rörelse eller sträcka i tid eller rum: kom till mig, hem till byn, långt till jul, gå till doktorn, ge, sända etcetera ngt till någon, ändra något till något annat, fem till tio personer (mellan fem och tio);
     anger en mera obestämd anknytning i en mängd uttryckstyper: biljetter till operan, dricka vin till maten;
     använda såpa till rengöring;
     ramen till tavlan tavlans ram;
     han passar till polis, befordrades till general, vi har fått en kvinna till chef;
     (i värdeomdömen) en hedersknyffel, drummel till chef;
     med avseende på: uppsatsen är bra till innehållet men dålig till formen;
     med genitiv i många stående uttryck(et): till havs, till bords, till vardags med flera (se även till + huvudordet, till exempel till buds, till dels, i den alfabetiska ordningen);
     till och med 1 det nämnda målet inräknat: till och med år 2010 (till 31 december 2010) 2 även (om något anmärkningsvärt): till och med ett barn begriper det här;
     till slut slutligen;
     till föga se föga;
     till korta se kort 2;
     till salu se salu
  2. en gång till ytterligare en gång;
     det gör varken till eller från det betyder inget
  3. (betonat med vissa verb) tillsluta, stänga och dylikt: knyta till;
     ge något en viss form: klippa till, laga till;
     om något som inträffar plötsligt: knuffa till, rycka till, skratta till;
     vara till finnas, existera

Uttryck som innehåller till

• Bli till sig av något

  Betydelse: Bli entusiastisk eller upprörd

  Exempel: "De blev alldeles till sig av glädje när de fick höra att de skulle bli farföräldrar"

• Det gör varken från eller till

  Betydelse: Det har ingen effekt

  Exempel: "Det gör varken från eller till att blåsa på det heta téet"

• det gör varken till eller från

  Betydelse: Det har ingen betydelse

  Exempel: "probiotikan gjorde varken till eller från för hennes magproblem"

• Det vill till

  Betydelse: Det krävs

  Exempel: "Det vill till att kämpa om man ska åstadkomma något; det vill mycket till för att man ska få sparken"

• från och till

  Betydelse: Då och då

  Exempel: "Vi ses från och till i flera år innan vi blev kära"

• platta till någon

  Betydelse: Trycka ned någon med elaka kommentarer

  Exempel: "Han hade en otäck tendens att platta till folk på mötena"

• röra till det

  Betydelse: Stöka till det; förstöra

  Exempel: "Så ni har rört till det i vardagsrummet; redaktören hade bara rört till det med sina ändringar"

• Ta någon till nåder

  Betydelse: Förlåta någon

  Exempel: "Han visste inte om han kunde ta henne till nåder efter det som hänt"

• Till leda

  Betydelse: Tröttsamt upprepande

  Exempel: "Jag vet, du säger det till leda!"

• Till nöds

  Betydelse: I nödfall

  Exempel: "Jag äter inte kött men kan till nöds äta fisk"

• till och från

  Betydelse: Då och då

  Exempel: "Jag fikar där till och från"

• till och med

  Betydelse: Fram till och under den angivna tidpunkten

  Exempel: "rabattkupongen gäller till och med den 28 februari"

• Till på köpet

  Betydelse: Till råga på allt, dessutom

  Exempel: "Vi fick motorstopp och till på köpet kissade katten i buren"

• Till tänderna

  Betydelse: Kraftigt; ha rustat sig med mycket av något

  Exempel: "De var väpnade till tänderna; hon var laddad till tänderna"

• Till tusen

  Betydelse: Förstärkningsord; väldigt mycket

  Exempel: "Han är vältränad till tusen"

• Till vardags

  Betydelse: på vardagarna; för det mesta

  Exempel: "Till vardags lagar jag bara mat en gång om dagen"

adv.

1. Han köpte en cykel till och hade nu 5 st.

1. till, vardagligt även te, fornsvenska til, yngre även tel, te (uppkommet i obetonad ställning såsom ska av skall), som preposition med genitiv, dock, i synnerhet i yngre fornsvenska, utbytt mot dativ eller ackus. = fornisländska o. fornnorska, fornfrisiska, anglosaxiska til (engelska till), i fornfrisiska med dat.; egentligen ackus. singular av urgermanska *tila- = medellågtyska til, tel n., mål, slut, gräns, fornhögtyska zil (nyhögtyska ziel), jämför fornisländska o. fornnorska aldrtili, död, egentligen: livsslut; till skogs (osv.) alltså ursprungligen: med skogen som mål; antagl. av samma stam som gotiska (ga)tils, passande, god, fornfrisiska til, god, väl egentligen: ändamålsenlig, jämför det gamla finska lånordet tila, tillfälle, ställning, villkor, o. fornisländska o. fornnorska útili, skada (se även under tjällra). För övrigt av omstridd härledning: vanligen betraktat som rotbesläktat med tid (se d. o.). — Om genitivuttryck efter till se Vendell Språket i P. Svarts krön. s. 149 f., författare, 1600-t:s svenska s. 167 f., Östergren Språk o. st. 17: 137, Noreen V. språk 7: 363. — Har ersatt den gamla urgermanska preposition *tō = engelska to, nyhögtyska zu; även i betydelse 'alltför', t. ex. komma till korta, efter nyhögtyska zu kurz kommen (se närmare under kort 2). — Det förr vanliga till i uttryck ss. 'Herr Andreas Torstenson, Grefve till Ortala, Friherre till Viresta, Herre till Forstena' och så vidare efter nyhögtyska förbindelse med zu; jämför dock redan i fornsvenska 'Erik tiL Almavik' (1412; nyare avskr.; Sdw. Till.). — Dessutom som infinitivmärke, i nysvenska blott vardagl. o. dialekt 'Jag skulle be té få ..', fornsvenska til, t. ex. 'byriadho the til fly', 'nw haffwom wi thima (dvs. tillfälle) til them fördærffwa' (i nysvenska till att). Alltså samma utveckling som av fornsvenska preposition at (= svenska åt) till infinitivmärket at (= att 1), eller som av nyhögtyska zu, engelska to. — Nysvenska till som konjunkt. (vard.) i betydelse 'till dess, tills' finns redan i fornsvenska Där i samma betydelse även til at (också: på det att), o. til þæs (även med at, sum), varav svenska till dess, i äldre nysvenska även: förrän (t. ex. Bib. 1541) = norska til dess, av genitiv till det; sammandraget: tills (se d. o.). — Till uppträder ofta som första led i sammansättning Dels inhemska såsom tillbud, äldre fornsvenska tilbuþ (i fornsvenska o. äldre nysvenska även: bjudning, inbjudning); — tillgiven, 1670-t. (Lucidor och så vidare) = äldre danska tilgiven, fornisländska o. fornnorska tilgefinn (e-u), till det reflex, giva sig till, redan i fornsvenska, jämför Kolmodin 1732: 'Jag war Naëmi så giwen til i alt'; av samma slag som t. ex. hängiven, nyhögtyska ergeben; — tillgjord, Rosenstein 1787: 'det . . tillgjorda . . dagspråket', Sthlnis Posten 1792: 'tilgjord blygsamhet', Weste 1807; ej upptaget av Sahlstedt 1773, men vanligt redan på 1790-t.; en specifikt svensk bildning, till reflex. göra sig till såsom behärskad till behärska sig eller tillbakadragen till draga sig tillbaka (delvis dock med nyhögtyska förebilder); — tillstädja, fornsvenska tilstædhia, tillåta, även stædhía til = danska tilstede; till städja, som i fornsvenska hade även denna betyd.; i sammansättning till- möjligen dock efterbildning av medellågtyska tosteden detsamma o. i så fall till följande grupp. Egentligen: ställa sig till; jämför latin adlocāre (engelska allow detsamma) till locus, ställe. Om det besläktat nyhögtyska gestalten se städja; — tillsäga, fornsvenska tilsæghia, tilsighia = danska tilsige. I fornsvenska även 'lova' (= danska) o. i denna betydelse möjligen påverkat av medellågtyska, jämför substantiv tosage, bland annat 'löfte', ävensom nyhögtyska einem zusagen, lova; — tilltagsen o. tilltyga, se d. o.; — tillvälla sig, fornsvenska tilvælda sik = äldre danska tilvælde, avledning av fornsvenska vald = våld; — tillåta, fornsvenska tillāta, även lāta til = danska tillade, motsvarande fornisländska o. fornnorska láta til, medellågtyska tôlâten, nyhögtyska zulassen. Egentligen, såsom redan i landskapsl.: giva eller släppa till, giva tillträde, varav: släppa efter eller dyl.; jämför likn. betyd.-övergång i t. ex. medgiva, nyhögtyska zugeben. — Dels efterbildningar efter nyhögtyska såsom: tillbehör = danska tilbehør, efter medellågtyska tôbehôre = nyhögtyska zubehör, jämför fornsvenska tilbehörilse, tilbehöring; — tillbörlig, fornsvenska tilbörliker = danska tilbørlig, till nysvenska (såsom sig) tillbör, fornsvenska tilböra, tillkomma, vara tillbörligt, efter medellågtyska tôboren, jämför nyhögtyska gebühren (se böra); — tilldraga sig, t. ex. 1557 i numera obr. användning (om träta o. oenighet), i äldre nysvenska även: belöpa sig till = danska tildrage sig, efter medellågtyska sik tôdragen = nyhögtyska sich zutragen, till lågtyska dragen, bära (= draga); se betyd.-analogier under hand; — tillfreds, 1558: tilfredz, förr även -i- t. ex. 1565 = danska tilfreds, efter medellågtyska tôvred(en) = nyhögtyska zufrieden; — tillfälle, se d. o.; — tillför(e)ne, fornsvenska til förene, til foren(ne) med mera = danska tilforn, efter medellågtyska tôvorne, tôvoren, av fornsaxiska te-foran, framför, framtill (se forn); — tillförlitlig, Widekindi 1671, ombildning (i anslutning till förlita sig) av äldre nysvenska tillförlåtlig, t. ex. Tegel; 1547: tilförlatelig adv.; ofta i brev: 'tillforlathlighe godhe wenn och Broder' 1588 och så vidare = danska tilforladelig, efter medellågtyska tôvorlâtich = nyhögtyska zuverlässig; jämför nyhögtyska sich verlassen, förlita sig, egentligen: överlämna sig (se förlåta); — tillgiva, fornsvenska tilgiva, förlåta, efterskänka (även i Bib. 1541: 'men tinom brodher skalt tu tilgiffuat') = danska tilgive, efter medellågtyska tôgeven = nyhögtyska zugeben (tillstå, medgiva), i betydelse 'förlåta': vergeben; jämför likbetyd. franska pardonner, till donner, giva (se pardon); om likn. betyd.-utveckling se för övrigt under förlåta; - tillgänglig, se -gänglig; — tillika, Bib. 1541 = danska tillige, efter medellågtyska tôlike = nyhögtyska zugleich (se adjektiv lik); — tillnamn, 1626 om (adligt) familjenamn; samtidigt (1625) även om öknamn = danska tilnavn, väl efter nyhögtyska zuname (jämte beiname), jämför latin agnomen; — tillräkna, fornsvenska tilrækna = danska tilrægne, efter en medellågtyska motsvarighet till nyhögtyska zurechnen, egentligen: sätta på någons räkning eller konto, jämför latin imputāre till putāre, räkna (= putāre, skära, i amputera); — tillskansa sig, Sylvius 1682: 'worde the . . tilskantzandes', J. Cederhielm 1707: 'som iag tror en annan wara tilskantzat', retl.: Oelreich 1755 och så vidare (ej hos Lind 1749, men Sahlstedt 1773) = äldre danska tilskanse jämför medellågtyska tô samene schantzen, rycka till sig, till medelhögtyska schantzen, idka hasardspel, alltså egentligen: vinna på spel eller genom en lyckträff, till nyhögtyska schanz(e), lyckträff, fördel, vågstycke, medellågtyska schantze (varifrån äldre nysvenska skans) = chans (se d. o.); — tillskriva, fornsvenska tilskriva, tilldela förtjänsten för och dylikt, skriva till = danska tilskrive, efter medellågtyska tôschriven = nyhögtyska zuschreiben, egentligen: skriva på någons räkning (jämför tillräkna), motsvarande engelska ascribe to; — tillstå, fornsvenska tilstā, tilstanda detsamma, även: tillstädja (såsom också i äldre nsv.), vittna, sluta sig till, stå bredvid = danska tilstaa, efter medellågtyska tôstân = nyhögtyska zugestehen (i betydelse 'tillstädja'; i betydelse 'tillstå': gestehen); egentligen: ställa sig bredvid, sälla sig till, varav: instämma med osv.; jämför vidgå; — tillstädja, tillsäga, se föreg, grupp; — tillvita, 1550-t., i äldre nysvenska även i god mening, fornsvenska tilvīta, till fornsvenska vīta, anklaga, beskylla, bevisa; se för övrigt förevita, vite o. vitsord. — Om tillstädes se -städes. — Se för övrigt tillfälle o. tillstymmelse.