Synonymer till finna

Betydelse: Fornnordiskt namn som betyder finne, eventuellt även med betydelsen vandrare.

Namnsdag: 16 oktober

• 0. hitta;
     komma underfund med;
     anse;
     finna sig 1 återvinna fattningen 2 inse att man är: finna sig besegrad, finna sig tvingad att ...;
     finna sig i vara tvungen att acceptera, vara nöjd med, (ofta i uttryck(et)) finna sig i sitt öde || finner, fann, funnit, funnen

1. Kammaråklagare Eva Johnsson säger att utredningen nu koncentreras på att finna kvinnan.

   Där skulle också föräldrarna finna sin förlorade unge och genast börja föda den.

   Politiker ägnar mer kraft åt att peka på fel hos varandra än att finna lösningar på problem.

   Många regeringar och utredningar har brottats med begreppen för att finna ett inkluderande språkbruk i relation till dem som blivit svenskar till följd av invandring.

   Vi ser i dag att ungdomar ofta kan ha särskilt svårt att finna sin plats i arbetslivet.

   Det tros vara ett viktigt steg mot att finna botemedel.

   Polisens högsta prioritet är att finna den kvinna som bor i den lägenhet i Trollhättan där ett mord alternativt dråp misstänks ha begåtts i söndags.

   Det land blir starkt som ger utrymme för människor att utveckla sin kreativitet och finna vägar att möta de utmaningar som vi tillsammans står inför.

   Man måste hela tiden finna nya sätt att förklara samma saker.

2. Vad som står att finna i det dokumentet får vi reda på först under söndagen.

   Jag vill inte att han ska finna hur upprörd jag faktiskt är.

3. Och lågstatusbandens fans får finna sig i att vara ständigt hunsade och ifrågasatta.

• Betydelse: Blifva varse något förhanden varande, antingen man sökt derefter, sträfvat att ernå det, eller helt oförmodadt kommit dertill.

  Synonymer: hitta, träffa, råka, anträffa, påfinna, påträffa, påhitta, upphitta, överkomma, överraska, ertappa

• Betydelse: Uppnå något sökt mål för tanken; äfven tillfälligtvis komma till kännedom, insigt af något.

  Synonymer: påfinna, uppfinna, utfinna

1. finna = fornsvenska, fornisländska o. fornnorska = danska finde, gotiska finþan, fornsaxiska fithan (av *finþan) o. findan, fornhögtyska, anglosaxiska findan (nyhögtyska finden, engelska find), av urgermanska *fenþ-, fend- = urindoeuropeiska pent- i forniriska étaim, finner (med p-bortfall); möjligen nasalerad form till pet i latin peto, strävar, söker, alltså egentligen: gå för att söka (till roten pet, falla, flyga, se fjäder o. penna); ävenså väl besläktat med fornsaxiska fáthi (av *fanþia-), gång, fornhögtyska fendo (av *fanþian-) och så vidare, fotgängare (se finne 1), liksom med latin pons (genitiv pontis), bro (se ponton), forngrekiska póntos, hav, o. pátos, stig (av *pn̥to-), sanskrit pánthā- detsamma, och så vidare Jämför fund o. fynd. — I betydelse 'tycka' yngre lån från nyhögtyska finden (jämför franska trouver ds.).