fyr

Synonymer till fyr

fyrtorn, fyrbåk
eld, brasa, låga; eldstad, härd
beskjutning, eldgivning
(vard.) prick, figur, karl, kille, pojke, gynnare, skälm, spefågel
(vard.) spratt, fuffens, rackartyg, upptåg

Användarnas bidrag

synonymer

sjömärke

Hjälp oss förbättra innehållet

Föreslå nya ord eller lämna feedback

Föreslå ett nytt ord eller uttryck

Fyll i samtliga fält markerade med en asterisk (*) korrekt för att skicka in ditt bidrag, och var noga med stavning.

Tack för att du bidrar till vår levande ordbok!

Vad betyder fyr?

1. (vardagligt ord) karl, figur, prick: en glad fyr || -en;
  -ar
1. eld, eldgivning: sätta fyr på tända eld på;
  ge fyr! fyra av skottet!;
  vara fyr och flamma oerhört entusiastisk, eld och lågor
2. fyrtorn eller annan anordning som ger ljussignaler som man kan styra efter: fyrarna i farleden, trafikfyr, flygfyr || -en;
  -ar

Uttryck och ordspråk relaterade till fyr

Uttryck som innehåller fyr

lysa som en fyrbåk
Betydelse: Lysa, synas mycket starkt och tydligt
Exempel: Kryssningsfartyget lyste som en fyrbåk i natten
vara fyr och flamma
Betydelse: Vara mycket entusiastisk över något
Exempel: Kritikerna är fyr och flamma över det senaste albumet

Hur används ordet fyr?

För tänkt köpeskilling får man bland annat en utblick mot Måseskärs fyr som ska kunna synas vid horisonten.
Han fick yrkesförbud och omplacerades till en fyr på Öland.
Dämmans fyr är uppförd på ett naturligt grund i mitten av Kalmarsund.
Idag är den världens äldsta fungerande fyr och en turistmagnet.
De utgrävda byggnaderna ligger vid stadens fyr intill en gammal begravningsplats där ingen annan bebyggelse fanns.
Ett besök i byn och en tur till öns fyr är också att rekommendera.
Därefter visar övervakningsbilderna hur han tog fram en tändare och satte fyr på molotovcocktailen.
Han hängde med huvudet och hade till och med glömt att hålla fyr i sin annars evigt puffande pipa.
Rökigheten får fyr av den söta kolan och passar perfekt som topping på glass.
Grillen lockar även om man bor i lägenhet och att sätta fyr på tändvätskan på balkongen är ett säkert sätt att försämra grannsämjan.
Det var för sent; hon hade redan börjat ge fyr.
Ahmed är en glad fyr som alltid har nära till skratt.
Vad håller ni rackarungar på med för fyr nu då?

fyr i ordbok från 1870

Betydelse: Ständigt underhållet ljussken på hafvet, till vägledning eller varning för seglare.
Synonymer: eld, brand, brasa, flamma, låga, eldsvåda, vådeld, mordbrand

Historik för fyr

1. fyr n., gyckel och dylikt, hålla f. och så vidare, Arvidi 1651, Lucidor, Weste 1807; från lågtyska fir = nyhögtyska feier, högtid, till fira (se detta ord och ferier). — Härtill: fyraben (äldre nysvenska även firabend eller fyrafton), hålla f. = danska fyraben, från medellågtyska vîravent (= nyhögtyska feierabend), aftonen före en hälgdag; särskilt om hantverkare. Jämför följ.
2. fyr m. (lustig och så vidare) Almqvist 1843: 'en ärlig fyr', E. Carlén: 'ung fyr', Dalin 1850 (med betydelse 'gosse' o. betecknat som provinsialism) = norska, danska Enligt Kock Från fil. för. i Lund 1897 s. 7 f. av föreg, från uttryck ss. driva fyr med (jämför svenska dialekt fyras med), där det neutrala fyr uppfattats ss. m. i analogi med driva gäck, narr och dylikt, där gäck o. narr egentligen äro personbetecknande, fast de också användas som abstrakta. Kanske dock snarare förkortning av ett ord motsvarande lågtyska fîrburs, gesäll utan arbete = nyhögtyska feierbursch; jämför föregående I svenska möjligen, åtminstone delvis, lån från norska eller da.
3. fyr, i ge fyr, i uttryck fyr och flamma och så vidare, Gustaf II Adolf: 'gifwer fyr', P. Svart: fyhr som kommandoord, äldre nysvenska (yngre fsv.?) fyr i betydelse 'eldgivning': 'han håller stort fyr' i visan om Brunkebergsslaget 1471, Medeltidsdikt, s. 415, yngre fornsvenska fȳr(e)- i sammansättning t. ex. fyrbalder, fyrbåll, jämte danska fyre från medellågtyska vûr, vür n., eld = fornsaxiska, fornhögtyska fuir, fiur (nyhögtyska feuer), anglosaxiska fýr (engelska fire) o. fornisländska o. fornnorska fúrr m. (poet.) = forngrekiska pỹr, n., eld, armen. hur, umbr. pir; jämte fornisländska o. fornnorska funi m., låga, gotiska fôn n. (genitiv funins), eld (jämför även nyhögtyska funke) sannolikt ur ett gemensamt uråldrigt paradigm av samma slag som vatten ~ nyhögtyska wasser. Jämför senast Brugman IF 33: 300 f., Bartholomae PBB 41: 272 f. Se även helsefyr o. under eld. — Fyr i betydelse 'fyrbåk', 1727, Linné Sk. resa 1749, i båda fallen om Kullens fyr i Skåne = danska fyr, är förkortat av fyrbåk, J. Månsson 1644, Spegel 1685; från medellågtyska vûrbâke; se bak. — Fyrverkeri, 1701, jämför 1740: feurverkerij, från nyhögtyska feuerwerkerei. — Fyra, verb = fornsvenska = danska fyre, från medellågtyska vûren, elda, giva eld.