Synonymer till kappa

• 1. längre ytterplagg speciellt för kvinnor;
     även till exempel uniformskappa ytterplagg som hör till en uniform;
     vända kappan efter vinden ändra mening eller åsikt när något annat tycks fördelaktigare;
     se även gardinkappa och bakkappa
  2. synlig fettrand på kött || -n;
     kappor
• 3. Κ, κ tionde bokstaven i grekiska alfabetet, motsvarar k

Uttryck som innehåller kappa

• Vända kappan efter vinden

  Betydelse: Byta åsikt för att det är gynnsamt för en

  Exempel: "Hon menade att partiet vände kappan efter vinden"

1. Förutom sin nya lugg och den röda blåsan från Jason Wu bar modeikonen Michelle Obama även en kappa från Thom Browne under måndagens ceremoni.

   Det olyckliga paret som reser till Venedig för att komma över sin dotters död tycker sig se en liten flicka iförd röd kappa skymta i gränderna.

   Rättens ordförande ansåg dessutom att Catalin Dancu våldfört sig på den klädkod som råder i rumänska domstolar genom att under sin svarta kappa bära blåjeans och gymnastikskor.

   Men under Medelsvenssons beiga kappa döljs lynnig brutalitet och mästrande vanföreställningar om det främmande.

   En prydlig kappa i liten storlek hänger på en kaféstol.

   På det som skulle bli det sista porträttet av krigarkungen poserar han stolt i lysande röd kappa och hatt.

   Farhana är klädd i en fotsid kappa och en sjal som sluter tätt runt huvudet.

   - Hon satt i sin kappa i rullstolen till dagen efter.

   Tuva Troberg hittar på en minut en brun kappa och ett förkläde.

2. Ifrån taket i köket hänger en rutig kappa.

• Betydelse: Ytterplagg utan ärmar, hvilket betäcker hela kroppen.

  Synonymer: mantel, kapprock, kåpa

1. kappa = yngre fornsvenska: kappa (i regel med kapuschong), kapuschong = danska kappe. från medellågtyska kappe detsamma som i fornsvenska = fornhögtyska kappa (nyhögtyska kappe, huva), anglosaxiska cæppe, kappa (engelska cap, kapuschong, huva, mössa), lån från rom. språk: medellatin cappa, kappa, huvudbetäckning, möjligen äldst om båda i förening = italienska cappa, kappa, osv.; biform till cāpa (se kåpa); sannolikt kortformer till ett av latin caput, huvud, bildat ord. Egentligen sålunda: huvudbetäckning eller kappa försedd med sådan; den nuvarande betydelse i svenska uppkom, sedan hättan skilts från kappan. Jämför kapp 1, kapplake o. kapucinermunk. — Bära kappan på båda axlarna, t. ex. Dalins Arg. (draga), motsvarande i danska o. nyhögtyska: kappan bars förr i regeln blott på vänstra skuldran; genom att hänga den över båda skyddade man sig mot regn och blåst från båda sidorna, dvs. var beredd på alla eventualiteter. — Vända kappan efter vinden, t. ex. Dalins Arg. (efter vädret), efter nyhögtyska den mantel nach dem winde hängen. — Kappsäck, 1744, Lind 1749, översättningslån av likbetyd. nyhögtyska mantelsack, jämför engelska cloakbag, franska portemanteau. Tegnér Ark. 5: 163. — I äldre tid i stället våtsäck, från medellågtyska wâtsak, till wât, kläder (= svenska våd; jämför väska). — Ett liknande ord är medellågtyska knapsack, matsäcksväska och dylikt, varifrån äldre nysvenska knappsack, —säck, ränsel, varupåse, äldre danska knapsæk detsamma o. engelska knapsack, ränsel, till holländska knap, mat; jämför knapra.