Synonymer till ruta

• 1. fyrkant;
     fält (till exempel på schackbräde);
     glasskiva (i fönster);
     delomgång (högst två slag) i bowling;
     (bildlig betydelse) tillbaka till ruta ett börja om från början igen || -n;
     rutor
• 2. exemplar av ett släkte ängsblommor av ranunkelfamiljen, till exempel ängsruta, fjällruta;
     jämför vinruta || -n;
     rutor
• 3. göra rutig: ruta ett papper;
     ruta in, inruta noggrant indela: ruta in sitt liv med arbete, familj etcetera || -de

subst.

1. När Java körs via webbläsaren kommer det upp en liten ruta som visar att Java körs som så kallat insticksprogram.

   Striden om Geziparken är därmed tillbaka på ruta ett.

   Ner med det i Bennmanns massgrav och tillbaka till ruta ett.

   Om några veckor startar det om från ruta ett.

2. Sent på tisdagskvällen upptäckte en väktare att en ruta hade krossats på Liljeforsskolan i Uppsala och att någon hällt ut brännbar vätska i lokalen.

   Samtliga döda hittades vid den ruta som ledde fram till förarplatsen.

   Tjuven hade tagit sig in genom att krossa en större ruta i entrén.

   De gick runt och tittade och jag tror att det var någon ruta som var krossad eller öppen som gjorde att de tittade in.

   Tjuvarna tog sig in genom att krossa en ruta och lossade på anordningen som håller begravningsregalierna på plats ovan på sarkofagen.

3. Jag plockar en ruta och sätter den bakom hans vänsteröra och han håller andan när jag gör det.

1. 1. ruta, vinruta, Ruta graveolens = fornsvenska = senisländska rúta, lågtyska rûte, fornhögtyska rûta (nyhögtyska raute), av latin rūta, väl av forngrekiska rytḗ (-ū-?), av ovisst ursprung. Från latin rūta kommer också bland annat fornfranska rude (franska rue, varav engelska =), varifrån anglosaxiska rúde, medellågtyska rûde (varav danska rude). De nordiska orden ha möjligen upptagits direkt från lat.
2. 2. ruta (fönster-, fyrhörning), 1556 i herald. användning, o. 1600 om fönster = danska rude, från medellågtyska rûte = medelhögtyska rûte (nyhögtyska raute); möjligen från början en heraldisk term från riddarväsendet, där ordet betecknar ett vapenfält; för övrigt dunkelt; oklara äro även konsonantförh. i de tyska orden. Med avseende på betydelse 'fyrhörning' > 'fönsterruta' jämför franska carreau ds.; se för övrigt ruter.
3. 3. ruta, blott äldre svenska o. svenska dialekt, svira., leva om, rusta = fornsvenska (där även, som det synes: svärma, fara omkring), motsvarande norska ruta, svira, stoja, storma, äldre danska rutte, svira, fara omkring, nu: slösa; åtminstone i svenska o. danska lån från medellågtyska rûten, idka stråtröveri, till rûter, stråtrövare, beriden krigare, soldat (se ryttare), varmed antagl. ett annat ord sammanfallit: medelhögtyska rûzen, larma, storma fram, motsvarande norska ruta i samma betydelse, avljudsform till fornisländska o. fornnorska hrjóta, springa loss med mera, norska rjota, störta, falla. — Om äldre nysvenska rutebro(de)r, äldre nysvenska o. svenska dialekt rutebuss se under rustibus (rusta 2).