ruva
Hjälp oss förbättra innehållet
Föreslå nya ord eller lämna feedback
Hjälp oss förbättra innehållet
Föreslå nya ord eller lämna feedback
Föreslå ett nytt ord eller uttryck
Fyll i samtliga fält markerade med en asterisk (*) korrekt för att skicka in ditt bidrag, och var noga med stavning.
Tack för att du bidrar till vår levande ordbok!
Vad betyder ruva?
Bygger på Bonniers svenska ordbok av Peter A. Sjögren, Iréne Györki och Sten Malmström, 10:e upplagan 2010
Om det rör sig om två olika ord med samma stavning så markeras detta med en skiljelinje, se t ex ”negativ”.
Uttal skrivs alltid inom klamrar [-]. Ibland ligger uttalet i texten men oftast under rubriken ”Hur uttalas?”.
Streck under bokstav innebär att det är där betoningen på ordet ska ligga.
||-tecken markerar att böjningsändelse följer. Ändelserna ska läggas direkt till uppslagsordet: ”ring … || ‑en; -ar” ska uttydas: ”(en) ring bestämd form singularis ringen, obestämd form pluralis ringar”. Om uppslagsordet ändrar form vid en viss böjning, skrivs hela ordet eller åtminstone stammen om, t.ex. ”jätte -n; jättar”, ”överförd ‑fört.” Ord som slutar på –are är dock undantagna från denna regel.
Det finns en del inkonsekvenser på det här området, orsakade av sparsamhet med utrymme i boken, i det här fallet att inte sätta ut identiska böjningsuppgifter flera gånger i en artikel. Regeln i de allra flesta fall är att en punkt ”ärver” böjning uppåt i texten, d v s om det ligger en böjning under punkt 2 men ingen under punkt 1 så gäller punkt 2:s böjning för båda, men regeln är alltså inte 100-procentig.
Uttryck och ordspråk relaterade till ruva
Uttryck och ordspråk sammanställda av Sinovum Media.
Uttryck med betydelsen ruva
Betydelse: Vara på gång; någon håller på med något hemligt
Exempel:
Något är i görningen, men vad?
Hur används ordet ruva?
Not: Ordklasser och siffror hänvisar till synonymordboken överst. Exempelmeningarna kommer i huvudsak från svenska dagstidningar, tidskrifter, romaner, wikipedia och SVT.
verb
Plötsligt upptäckte de nämligen att båda verkade ruva på embryot till samma bok.
Tre par hanpingviner hade försökt para sig med varandra och de hade även observerats ruva på stenar.
Hönorna inlemmades i ett värpande folkhem där varje djur hade en egen avbalkad yta att ruva och värpa på.
Dom begriper inte att ruva bara lägger äggen och går sin väg.
Om de gjorde det kunde förstås andra sillgrisslor ruva deras.
Men när experter i ämnet ombeds beskriva situationen kokas det oftast ned till en och samma synpunkt: Väldigt få organisationer som anses kunna ruva på värdefull information har gått fria från attacker.
Även bankerna föredrar att ruva på en betydande del av pengarna.
En ny undersökning visar nu att det inte bara är finansinstituten som har fullföljt hans uppmaningar om att ruva på mer pengar.
Denna sanning om livets och människans utveckling på jorden skulle han ruva på i tjugo år innan den offentliggjordes.
Båda länderna gör anspråk på öarna som tros ruva på värdefulla mineraler.
subst.
Det är nästintill omöjligt för mig att ha en ruva på kroppen och inte pilla bort den.
Historik för ruva
Not: Texten bygger på "Svensk etymologisk ordbok" av Elof Hellquist. Utgiven 1922. Ändringar har gjorts för denna digitala utgåva av Sinovum Media. Fel förekommer på grund av maskinell inläsning av texten.
- 1. ruva, sårskorpa, fornsvenska ruva = fornisländska o. fornnorska hrufa, norska rŭva; jämför finska lånordet rupi detsamma (av urgermanska *hruƀī), ävensom medellågtyska rof, sårskorpa, fornhögtyska (h)ruf m., skorv, utslag (nyhögtyska dialekt rufe); i avljudsförh. till fornisländska o. fornnorska hrjúfr, skrovlig (vartill hrýfi f., skorv), fornhögtyska riob, skorvig, spetälsk, anglosaxiska hréof, skorvig; besläktat med litauiska nu-krùpęs, skorvig, lett. kr'aupa, skorpa, med mera — Fornsvenska o. äldre nysvenska rug(h)a detsamma har sekundärt gh (av w, som i vissa dialekt utvecklats ur det ƀ som ligger till grund för v i ruva), jämför stuga ~ stuva. — Till samma grundrot, urindoeuropeiska kru (se adjektiv rå), höra fornisländska o. fornnorska hrúðr m., skorv, och så vidare samt andra under ryl anförda ord; se för övrigt rysa o. kristall. — I båda fallen med samma betyd.-utveckling som i skorv.
- 2. ruva, om fåglar o. bildlig om personer, 1695 (bildl.) o. 1705 med flera: rua; kanske snarast, med Noreen V. språk 3: 259 med flera, dialektform för ruga = norska rūga (liksom dialekt (hö)tjuva för (hö)tjuga o. juger för juver); egentligen: ligga på en (liten) hög, till svenska dialekt, äldre nysvenska (t. ex. Bureus o. 1640) rūga, fornisländska o. fornnorska hrúga, (liten) hög (se rugge); med -k- i danska ruge, ruva (av rūka) = norska rūka, ligga eller sitta framstupa, uppstapla, som hör till substantiv ruka. Enligt Falk-Torp under ruge bör ruva däremot hellre sammanställas med norska ruva, höstack, hög = fornisländska o. fornnorska hrúfa. — Alltså egentligen ett förkortat uttryck av samma slag som svenska o. svenska dialekt ligga, av ligga på ägg o. d.; jämför franska couver, italienska covare, ruva, av latin cubāre, ligga, eller nyhögtyska brüten, ruva, egentligen: värma (näml. äggen); jämför även värpa, egentligen: kasta, franska pondre detsamma, egentligen: lägga. Dylika uttryck ha tydl. först uppstått i allmoge- o. fackkretsar, där de i sin förkortade form utan svårighet uppfattats.
Liknande ord till ruva
ruva i sammansättningar
Rösta på användares bidrag
Nästkommande ord
Mer innehåll nedan
Fortsätt scrolla
Hur böjs ruva?
| aktiv | passiv | |
|---|---|---|
| grundform | att ruva | att ruvas |
| nutid | ruvar | ruvas |
| dåtid | ruvade | ruvades |
| supinum | har|hade ruvat | har|hade ruvats |
| imperativ | ruva | |
| particip | ||
| presens | ruvande | |
| perfekt | en ruvad ett ruvat den|det|de ruvade | |
| singular | plural | |||
|---|---|---|---|---|
| obestämd form | bestämd form | obestämd form | bestämd form | |
| nominativ | en ruva | ruvan | ruvor | ruvorna |
| genitiv | en ruvas | ruvans | ruvors | ruvornas |
Dagens uttryck
av stort värde
producenten ansåg att manuset var värt sin vikt i guld
Dagens ord
