• 1. ställa inför rätta se under rätt 4
• 2. till rätta (i vissa uttryck(et)) till rätt plats, i rätt skick och dylikt: lägga, komma till rätta;
     med rätta med all rätt, helt riktigt
• 3. göra rät eller rak;
     justera: rätta till håret, slipsknuten;
     anmärka på, ändra, göra rättelser: rätta någons ord, rätta skrivningar;
     anpassa, foga;
     rätta mun (nen) efter matsäcken se matsäck;
     rätta sig efter följa, hålla sig till;
     rätta in sig (i ledet) (bildlig betydelse) anpassa sig || -de

Uttryck med betydelsen rätta

• ge någon smäll på fingrarna

  Betydelse: rätta någon, läxa upp någon

  Exempel: "Medieombudsmannen gav kvällstidningarna smäll på fingrarna för namnpubliceringen"

• Märka ord

  Betydelse: anmärka på eller klandra någons ordval istället för att bemöta argument

  Exempel: "Måste du märka ord när du förstår vad jag menar?"

• rättare sagt

  Betydelse: Mer korrekt uttryckt

  Exempel: "Hon är författare, eller rättare sagt poet"

verb

1. Utmaningen är att rätta proven utan att göra flera av eleverna djupt besvikna.

2. Här gällde det att snabbt rätta sig till de förutsättningar som gavs.

3. Egyptens president Muhammad Mursi är medveten om att han begått misstag och han anstränger sig för att rätta till dem.

• Betydelse: Göra riktig.

  Synonymer: bättra, förbättra, böta, gottgöra, laga, upplaga, lappa, flicka, beriktiga

• Betydelse: (Rätta efter), afpassa något efter ett annat, så att det förra kommer i riktigt, behörigt förhållande till det sednare.

  Synonymer: passa, jemka, lämpa, avpassa, avmäta

1. 1. rätta, fornsvenska ræt(t)a (pres. -ir o. yngre -ar, imperfekt -te), utsträcka, rikta, rätta, ge upprättelse, döma, straffa, avrätta = fornisländska o. fornnorska rétta, danska rette, motsvarande gotiska garaíhtjan, rikta, styra, fornsaxiska rihtian, fornhögtyska rihten (nyhögtyska richten), anglosaxiska rihtan, av urgermanska *rehtian, avledning av rätt. En ljudlagsenligt utvecklad motsvarighet till urgermanska *rehtian skulle väl ge ett nordiska rīt(t)a, kvarlevande i nordsv. dialekt rīt(a), dalm. raita, resa upp; de vanliga nordiska formerna bero alltså på ny anslutning till grundordet (jämför lätta o. släta). Se för övrigt det från nyhögtyska lånade etymologiskt identiska rikta 2 ävensom avrätta, rättare o. rättesnöre.
2. 2. rätta i med, till rätta, yngre fornsvenska medh rætta, äldre fornsvenska medh ræta VML, fornsvenska til rætta genom ljudutbyte (svenska -a för medellågtyska -e) från medellågtyska mit rechte, to rechte (varefter även danska med, til rette), till dativ singular av substantiv recht, rätt (se d. o.), liksom till hopa efter medellågtyska to hôpe; jämför Kock Sverige akc. 2: 174, Sverige ljudhist. 4: 320, Tamm Änd. hos adverb s. 4. Däremot enligt Noreen Aschw. Gr. § 148 (i medh rætta) ljudlagsenlig utveckling av -o i dativ singular neutr. rætto till rætta i vissa ställningar obetonad stavelse. — I uttryck för rätta, fornsvenska for rætta, efter medellågtyska vor dat richte, till richte n., domstol, avledning av recht.