Synonymer till mun

• 0. den kroppsöppning (i ansiktet) genom vilken mat och dryck intas;
     munliknande mynning: magmun (se detta ord);
     (några fraser) hålla mun vara tyst;
     ta munnen full tala med stora ord;
     dra på mun le;
     ha mål i mun kunna tala;
     (händelsen var) i var mans mun känd och omtalad av alla;
     med en mun enstämmigt, enhälligt;
     prata bredvid mun (nen) försäga sig;
     ta ordet ur munnen på någon säga vad någon just hade tänkt att säga;
     ta bladet från munnen tala ut;
     rätta mun (nen) efter matsäcken se matsäck;
     ha många munnar att mätta ha många (familjemedlemmar) att försörja;
     det vattnas i munnen se vattnas || munnen;
     munnar

Uttryck med betydelsen mun

• Le i mjugg

  Betydelse: Le eller skratta i smyg

  Exempel: "Han log i mjugg åt konduktörens barska tonfall"

0. Åtta dagar senare gick hon med svullen mun till en tandläkare i Kenya och han rotade och rensade och det värsta gav med sig.

   Kapten Allan Palmer ropar ut sina order från aktre däck och det anställda manskapet vidarebefordrar dem från mun till mun föröver.

   Att stoppa den i sin egen mun verkar vara en metod att rekommendera om man ska tro en undersökning som publicerades på måndagen.

   Han jobbar som konstnär och använder sin mun och sina fötter för att hålla penslar.

   Grodorna har hoppat ur hans mun parat med besvärande avslöjanden.

• Betydelse: Den öppning i hufvudet på menniskor och djur, hvarigenom födan intages.

  Synonymer: trut, flabb, käft, mule, näbb, näf

• Betydelse: Den hålighet i hufvudet, som har sitt läge innanför läpparna; äfven liktydigt med Mynning.

  Synonymer: öppning, hål, gap, vak, glugg, lucka, läcka, mynning, svalg, schakt

1. mun, fornsvenska munder = fornisländska o. fornnorska muðr (av *munnr), danska mund, gotiska munþs, fornsaxiska mûth, fornhögtyska, nyhögtyska mund, anglosaxiska múð (engelska mouth), av urgermanska *munþa-. Numera vanligen med Ehrlich KZ 41: 288 o. Torp NTfT 3 R 16: 145 fört till urindoeuropeiska roten mn̥t i forngrekiska masãsthai, tugga, äta, máthyiai Hesyk., kindtänder (av *mn̥thi̯-), jämför latin mandere, tugga, vartill även med annat avljudsstadium o. l-avledn. urgermanska *menþ(i)l- i fornsvenska mil(a), munstycke på betsel, svenska dialekt -mil, danska mile, fornisländska o. fornnorska mél, fornhögtyska (ga-)mindil, anglosaxiska miðl, midl. Annorlunda Lidén Upps.-stud. s. 79 f., som för mun o. mil samman med latin mentum, haka, till urindoeuropeiska men, skjuta fram, i latin eminēre (jämför montera, man 1, mön; i så fall med samma betyd.-växling som hos nyhögtyska kinn och så vidare (se kind) o. forniriska gin, mun (såvida ej detta senare hör till roten ghi i latin hiāre, gapa); jämför även franska bouche, mun, av latin bucca, (uppblåst) kind, ävensom haka (: hake). Jämför mynna, mynning, Åminne. — Andra ieur.-beteckningar för 'mun' äro latin ōs (jämför det dock icke säkert hithörande os 1) o. forngrekiska stóma (jämför svenska stomatol). — Morgonstund har guld i mun, Grubb, Swedberg 1687, motsvarande i danska, från nyhögtyska morgonstunde hat gold im munde o. 1600; beroende på en felaktig tolkning av latin aurōra, morgonrodnad, såsom uppkommet av aurum in ōre, med guld i munnen (ordet är i stället besläktat med öster). På Island anslutet till mund, hand, o. i Norge (morgenstund er beste mund) till mund, tidpunkt. Jämför A. Götze ZfdW 13: 329 f. — Munfisk, Beronius 1674: ryggie confect och mnnfiska skiöna; till den stora grupp av beteckningar för olika slag av stryk och dylikt, som syfta på maträtter; jämför svenska dialekt kindfisk, se för övrigt under fikon, fisk, koka, örfil. — Munskänk, från nyhögtyska mundschenk, jämför fornsvenska skænker, skænke, från medellågtyska schenke = fornhögtyska scenco (nyhögtyska schenk), av urgermanska *skankian-, till medelhögtyska schank, kärl, ur vilket man skänker i, och så vidare (se under skänk 1); till skänka 2.