Synonymer till käft

• 1. (under)käke, gap;
     (vardagligt ord) mun, trut;
     håll käften! håll tyst!;
     vara slängd i käften vara duktig på att prata (o. argumentera för sin sak)
  2. (vardagligt ord) människa, 'levande själ': inte en käft var där
  3. klo, skänkel och dylikt (på redskap): grävskopans käftar || -en;
     -ar

Uttryck som innehåller käft

• Inte en käft

  Betydelse: Inte en människa

  Exempel: "Det var inte en käft på stan idag"

• slänga käft

  Betydelse: Skämtsamt gnabbas, utbyta snabba repliker; gräla

  Exempel: "Hon gillade att slänga käft med kollegorna"

• Vara rapp i käften

  Betydelse: Ha svar på tal

  Exempel: "Hon var känd för att vara rapp i käften"

• Vara slängd i käften

  Betydelse: Vara verbal; vara rapp i käften

  Exempel: "Som försäljare är det bra att vara slängd i käften"

1. Håkan Juholt är definitivt trevlig och rolig att slänga käft med.

   Sergels torg förvandlas till en stor käft som hotar att sluka den ängsliga lilla människa som där skyndar fram.

   De säger att berlinarna har en stor käft men ett gott hjärta.

   Inte för att man med öppen käft skulle snacka sig fram genom världen.

   Jag tänker främst på Tord Nänséns fräna fysik och Håkan Södergrens ettriga käft som kunde äta sig in under skinnet på motståndarna.

   Emellertid bad han Olle att hålla käft och inte komma flera gånger med sådana dumheter.

   Vad som än händer måste vi svenskar knipa käft om detta!

   Han måste jobba ifatt och det gick inte om han inte höll käft och bara med ett halvt öra lyssnade på de andra.

   Jag tror jag var rädd för varenda käft tills jag bestämde mej för att sticka.

2. Inte en käft därute och här sitter en och sover!

3. Att de inte tog avspärrningarna på allvar bekräftades när man hittade foton på tonåringarna där de poserade i grävskopans käft.

• Betydelse: I folkspråket: stor, grof mun.

  Synonymer: mun, trut, flabb, mule, näbb, näf

1. käft, fornsvenska kiæpter, käft, käke, svalg = fornisländska o. fornnorska kjǫptr, danska kæft, besläktat med nyhögtyska kiefer o. kiefel, käke, gäl, lågtyska keve detsamma, av urgermanska *kef- eller *keƀ-. Avljudsform: . fornsaxiska câfl, anglosaxiska ceáfl, käke. Urbesläktat med avestiska zafan-, mun, med flera, till en urindoeuropeiska rot gep. Jämför käbbla, käfsa. — Avledning: käfta, vulg., muuhuggas och dylikt = fornisländska o. fornnorska kjapta, prata, norska kjepta, kjeflast, okväda, munhuggas, larma, skråla, i nyisländska också: röra käkarna. Jämför käxa o. käke. Ett annat nordiskt ord för 'käft' är fornisländska o. fornnorska hvaptr, i plural: mun, väl egentligen (såsom flera likabetyd. ord) 'hål', jämför ryska svepetŭ, Vildbinas hål i träd', armen. sunb, hål, öppning (Lidén). Osannolikt är ej, att de nordiska orden käft ombildats av den i vgerm. språk uppträdande stammen *kef-, *keƀ- i anslutning till detta ord, där avledningen är urgammal.