Synonymer till sjö

• 1. insjö;
     (bildlig betydelse, till exempel) den döde badade i en sjö av blod
  2. hav (speciellt i sammansättningar): Nordsjön osv.;
     till sjöss på havet;
     gå till sjöss bli sjöman
  3. vågrörelse, sjögång: hög, grov sjö, han tål inte sjön;
     grov våg: stora sjöar slog in över båten
  4. (i några uttryck(et)) kasta pengarna i sjön slösa bort till ingen nytta;
     vi sitter inte i sjön det är ingen omedelbar fara || sjön [shönn];
     -ar

Uttryck med betydelsen sjö

• Blank som en spegel

  Betydelse: Mycket stilla vattenyta

  Exempel: "Havet ligger blankt som en spegel"

1. Dessutom befaras en man drunknad efter att ha försvunnit när han badade i en sjö i Värmland.

   Mannen körde i hög hastighet på en sjö utanför Borlänge när han kom ur kurs och styrde upp mot stranden vid elvatiden på lördagskvällen.

   Mannen var tillsammans med två vänner på en fisketur vid en sjö i Vitryssland när de fick syn på en bäver vid sidan av vägen.

   Två äldre kvinnor påträffades på lördagskvällen drunknade i en liten sjö strax nordost om Uddevalla.

   Allt som finns att se på satellitbilden i Google maps är en sjö som oskyldigt speglar himlen.

   Vi är på en isbelagd sjö i Kall utanför Åre.

   På håll via en ödelagd nöjespark spanar vi över en sjö där vi på andra sidan ser ett stort vitt hus.

   Vi förfular alltså stora delar av stan för att hindra regn från att nå sjö och hav?

   För två veckor sedan hittades ett dött spädbarn i en sjö nära Viborg på Jylland.

   Han hade också en privat lyxbåt i en sjö nära Pyongyang och samlade på rashästar.

2. Vanligtvis är jag ganska tålig men under riktigt hög sjö blir även jag illamående.

• Betydelse: En af land omgifven vattensamling af betydligare vidd.

  Synonymer: hav, träsk, moras, myr, kärn, kärr, mosse, sump, pöl, puss

• Betydelse: Ganska stor bölja på hafvet.

  Synonymer: våg, bölja, störtsjö, brottsjö, bränning, svall, dyning

1. sjö, fornsvenska siö av äldre siör o. (i ort- namn) so-, sce-, se-, insjö, hav, (rinnande) vatten = fornisländska o. fornnorska sjör, sjdr, scér, norska s/0 med mera, äldre danska si09 sio, sce- detsamma, danska s0 = gotiska saiws, insjö, träskmark, fornsaxiska sen, sjö, hav, fornhögtyska séo (nyhögtyska see m., insjö, f. hav), anglosaxiska scé (engelska sea, blott i betydelse 'hav'), av urgermanska *saiwi-, *saiwa- (nordiska spr.), jämför finska lånordet saivo, klart ställe på sjön. Dunkelt, trots åtskilliga tolkningsförslag. Enligt Zupitza Gutt. s. 68 med flera av äldre urgermanska *saigwi- (med bortfall av g- före w såsom i t. ex. m ö), w;-avledn. till roten i urgermanska verbet *slgan, sippra, glida, sjunka (se signa), o. sålunda i avljudsförh. till fornhögtyska gisig, insjö, träsk; jämför, något avvikande, E. Olson Appell, substantiv s. 285. Däremot av Bezzenberger BB 27: 144 f. sammanställt med litauiska syvai, saft, med flera, vartill (med utförlig motivering) H. Petersson Hete-rokl. s. 178 f. Dock enligt Feist snarast ett förindoeur. ord. — I vissa svenska ortnamn uppträder ett Si-, som innehåller ordet sjö (fornsvenska scé-, se-), t. ex. Si en de, härad i Västmanland, fornsvenska Sennda, Seanda; se Lindroth Fornv. 1914 s. 185 o. med avseende på ljudutvecklingen under fä. — Om en avljudsform. siw- i norska ortnamn se Bugge Ark. 20: 352. — Formväxlingen i ordet beror på olika utveckling i skilda kasus av nomin. *saiwa-, delvis också på analogisk utjämning; i enskildheter för övrigt omtvistat; se. t. ex. Kock Sverige ljudh. 2: 300 f. o. där citerad litteratur. - Jämför Sjuhundra, Sju- o. Sjökarby, Säbrå, Sam. En del ortnamn på Sjöge-, Sjös- innehålla icke appell, sjö utan personnamn på fornsvenska Sigh-; se under Sig- o. jämför Sjögesta(d), Sjöstorp. Räfsjö Östergötland är ett fornsvenska Ræfshögh. — Sjöblad (Siö-), nu utdöda adliga o. friherrliga ätter, med namnet (urspr.) från yngre fornsvenska siöbladh, blad av vita näckrosen, liksom danska soblad o. nyhögtyska seeblalt använt som heraldiskt tecken, som ingått i åtskilliga nordiska o. tyska släkters vapen. - Sjöbjörn, E. Carlén 1842 (som djurnamn O. Rudbeck 1679), väl efter nyhögtyska seebär eller engelska sea-bear; jämför franska loup de mer, 'sjövarg' (i svenska sällsynt: sjövarg, sjöulv). - Sjöbuss, Almqvist 1838 (-busse); se buss 1. I samma betydelse förekomma icke sällan olika be- nämningar på sjöfåglar, t. ex. sjöhane Gustaf I, sjöorre Gustaf III, sjöfågel med mera Jämför författare Språk o. st. 16: 65, Å. W:son Munthe Språk o. st. 17; 35. — Sjöman, 1660, Grubb 1678, ej i fornsvenska = fornisländska o. fornnorska sjömadr (sällsynt), danska s0mand, holländska seeman, nyhögtyska seeman 1641 (jämför dock fornhögtyska Séman som personnamn), anglosaxiska seeman (engelska seaman). I fornsvenska i samma betydelse: skipari (se skeppare). — Sjöskum (i sjöskumspipa 1725 osv.), Linné 1735; jämför nedan, motsvarande danska merskum, efter nyhögtyska meerschaum, franska éciune de mer; med österländsk förebild; jämför turikiska kefi-kil, av pers. kef, havsskum, o. gil, lera (E. H. Tegnér Ark. 5: 163): mineralet troddes förr bestå av stelnat sjöskum; jämför Relät. cur. s. no (1682). Våmbéry anser, att ordet ytterst beror på en i Tykland försiggången ombildning av turikiska ak-merdzan, vit korall (jämför ZfdW 1: 361); mycket osäkert (ZfdW 2: 345, 7: 292).