Synonymer till skön

• 1. eget val;
     efter eget skön så som man själv tycker är bäst || ett s.
• 2. vacker: sköna kvinnor, skön konst
  3. angenäm, behaglig: en skön fåtölj, skön kväll;
     (vardagligt ord om person): en skön lirare;
     (vardagligt ord, ironiskt): just en skön historia || -t;
     -are

Uttryck med betydelsen skön

• Fager under ögonen

  Betydelse: Vacker

  Exempel: "Hon är verkligen fager under ögonen"

• Vacker som en dag

  Betydelse: Mycket vacker

  Exempel: "Hon är vacker som en dag"

subst.

1. Den frågan känns bra att avgöra efter eget skön.

• Betydelse: Som genom fullkomlighet i det yttre väcker högsta välbehag.

  Synonymer: vacker, fager, däglig, täck, intagande, fin, nätt, artig, näpen, söt, älskvärd, retande, förtrollande, förtjusande

1. 1. skön, gottfinnande, åsikt, neutr. t. ex. hos Gustaf II Adolf, tidigare vanligen femininum, fornsvenska skön, äldre: skyn f., urskiljande, insikt, prövning = fornisländska o. fornnorska skyn f. o. n., norska: n., danska skon, av urgermanska *skunjö- j (*skunja-); jämte verbet skönja, i äldre nysvenska även sköna, sky na, fornsvenska sko nia, äldre: skynia (imperfekt -adh-), undersöka, se, ha för ögonen, förstå sig på = fornisländska o. fornnorska skynja (imperfekt -ad-)9 danska skonne, av urgermanska *skunjön; till en /i-utvidgning av roten skn i skåda. Substantivet är primärt i förhållande till verbet, som bildats av *skunjö- som t. ex. klövja av * klut jo (= fornisländska o. fornnorska khjf f.); snarast ligger för det förra, med Falk-Torp o. Torp, ett adjektiv *skuni till grund (jämför till bildningen skön 2); ett mindre sannolikt, alternativt förslag i motsatt riktning Olson Appell, substantiv s. 379. - Den äldre böjningen skönjade ännu hos Ljungberg 1756 s. 151 (jämte sko n de).
2. 2. skön, adjektiv = fornsvenska (: vacker, ansenlig), danska, från ml nyhögtyska schone, strålande, vacker, präktig, av fornsaxiska sköni = fornhögtyska j scöni (nyhögtyska schön, varifrån familjen. S eho n), anglosaxiska sciene, gotiska skanns, av urgermanska *skau-ni-9 varav finska lånordet kaunis; bildat på suff. -ni (jämför grön, ren) till urgermanska skau- i nyhögtyska schanen och så vidare, avljudsform till skåda; egentligen: synlig, i ögonen fallande; alltså med samma betyd.-utveckling som forngrekiska (h)idanos, vacker, till (aor.) idein, se, latin videre (se veta). Jämför avledning skona. En ur-sprungligare betydelse synes kvarleva i gotiska gupaskaunei, gudagestalt, o. ib n askauns, av samma gestalt (egentl.: utseende). Om ett möjligen hithörande iranskt ord se Bartholomse ZfdW 9: 19. - Till fornhögtyska adjektiv scöni hör adverb scono, varav medelhögtyska, schone, på vackert sätt, senare: redan (ty,, schon); se än sko n t. - Jämför till betydelse av 'skön' O. v. Dalin Marionettspel (Samlaren 1901 s. 98): 'är jag inte så skiön, så är jag ändå wacker; är jag inte wacker, så är jag ändå täck'. - Den överfryttade ironiska användning av skön har gamla anor i språket, t. ex. Rondeletius 1614: 'tu äst skön thz ärendet ät gåå', jämför nysvenska 'du är just skön att uträtta ärenden'; Serenius 1734: 'du äst en skiön herre, som . .' (motsvarande engelska: 'You are a pretty man .. to . .'). - De sköna konsterna, motsvarande i danska o. nyhögtyska, efter franska Ics beanx arts; förr även de vackra k., se vacker.