spegel

Synonymer till spegel

reflekterande glasskiva, spegelglas, trymå; spegelyta, glänsande yta

Användarnas bidrag

synonymer

reflektor, pigtittare

Hjälp oss förbättra innehållet

Föreslå nya ord eller lämna feedback

Föreslå ett nytt ord eller uttryck

Fyll i samtliga fält markerade med en asterisk (*) korrekt för att skicka in ditt bidrag, och var noga med stavning.

Tack för att du bidrar till vår levande ordbok!

Vad betyder spegel?

1. föremål, vanligen av glas, som återkastar ljus: se sig själv i spegeln;
  (bildlig betydelse) något som (av)speglar händelser, egenskaper etcetera: ögat är själens spegel, pressen är dagshändelsernas spegel;
  annan blank yta: vattenspegel (stilla vattenyta);
  (i vissa sammanhang) avgränsat fält: akterspegel (på fartyg), dörrspegel (se dessa ord);
  det vita stjärtpartiet på hjortdjur || -n;
  speglar

Uttryck och ordspråk relaterade till spegel

Uttryck som innehåller spegel

blank som en spegel
Betydelse: mycket stilla vattenyta
Exempel: Havet ligger blankt som en spegel
kunna se sig själv i spegeln
Betydelse: Ha gott samvete
Exempel: Hon sa att hon blev volontär för att kunna se sig själv i spegeln

Hur används ordet spegel?

Man skulle kunna säga att Auktionstorget är en spegel av andras olycka.
Sedan kameran har tagit över rollen som modevärldens spegel och fotografen har blivit catwalkens främsta historieskrivare har modeillustrationen haft svårt att hävda sin plats som trendförmedlare.
Författaren menar att sporten kan fungera som en spegel för hela det brittiska samhället.
Men på så oerhört många vis känns händelseförloppet i Sverige som att hålla upp en spegel mot Storbritannien för två somrar sedan.
På sätt och vis är skolan en spegel av samhället i stort och inte minst arbetslivet.

Historik för spegel

spegel, fornsvenska speghil (först på 1300-t.), även bildlig: föresyn, varnagel, jämte fornisländska o. fornnorska spegill, äldre danska spegel (danska speil) från medellågtyska spegel = fornhögtyska spiagal (nyhögtyska spiegel), ej i anglosaxiska o. eng.; lån från medellatin spéglnm (italienska speglio), av latin speculnm (varav italienska specchio), till specere, se (jämför till bildningen specläciilum = spektakel till det besläktat spectare, se); urbesläktat med speja o. spå. - Med avseende på ljudutvecklingen jämför under tegel. — Om spæghil, äldre nysvenska spågel, dialekt späjel se Palmer Stark ton. vok. s. 62 f. med litter. — Inhemska urgermanska ord för 'spegel' äro t. ex. fornisländska o. fornnorska sknggsjd (till skugga o. se), gotiska skugg-wa, fornhögtyska scnkar (till scuwo, skugga); alltså spegeln uppfattad som skuggbe-hållare. Från ett verb för 'se' kommer även engelska mirror, av fornfranska mireour (franska miroir) = italienska miradore, till vulgärlatin mirāre, se, i latin (vanligen miräri): undra (rotbesläktat med smila). — Äldst voro speglarna av metall; betydelse 'glasspegel' uppträder i engelska glass = fornisländska o. fornnorska gler. — Spegelfäkter i, o. 1580 (då ännu mera enstaka), Nordberg 1740, motsvarande danska spilfegteri (omtytt efter spel liksom holländska speelgevechl jämte spiegelgevechl), efter nyhögtyska spiegelfechlerei, till nyhögtyska spiegelfechlen, urspr, om skådespelsliknande uppvisningar av yrkesmässiga fäktare, alltså egentligen om fäktning såsom övning eller på skämt.