Synonymer till stad

• 1. stadkant (se detta ord) || -en;
     -er
• 2. (ålderdomligt ord, i några uttryck(et)) tillflyktsort: ingen varaktig stad (Bibeln);
     jämför fristad || en s.
• 3. (större) tätort med samlad, mer eller mindre planmässig bebyggelse;
     (före 1971) den 'högsta' typen av kommun, med (tidigare) speciella rättigheter och skyldigheter;
     (fortfarande i en del sammansättningar) stadsbibliotek, stadspark, stadsteater, hamnstad;
     gå på stan, åka (in) till stan (om staden som en plats för liv och rörelse). Anm.: Stockholm med flera kommuner betecknar sig numera åter som stad utom i vissa sammanhang där kommunallagstiftningen lägger hinder i vägen || -en el. stan;
     pl. städer

Uttryck som innehåller stad

• in

  Betydelse: I sig, i sitt sinne

  Exempel: "Hon hade alltid haft musikaliteten inom sig"

• mellan hammaren och städet

  Betydelse: I en svår situation, mellan två svåra alternativ

  Exempel: "Flyktingarna var fast vid gränsen, mellan hammaren och städet"

1. - Undrar om det finns något knep för att få till en bra stad på sin väv?

• Betydelse: Större bebyggd plats, hvars innevånare hafva rättighet att idka borgerlig näring, och som lyder under en ordentlig kommunalstyrelse.

  Synonymer: by, köping, fläck, ort

• Betydelse: Ställe. Endast i vissa talesätt.

  Synonymer: ställe, rum, plats, tomt, ort, fläck

1. 1. stad, i vissa användning inhemskt, i andra lånat, motsvarande fornsvenska staper m., ställning, stånd, stannande; ställe, ort, stad med mera = fornisländska o. fornnorska staör ungefär detsamma, norska stad, ii. danska stad, sled, danska stcd (n.), med e från plural, möjligen på grund av inflytelse från l nyhögtyska, gotiska släps (geni t. stadis), fornsaxiska stad o. stedi f., medellågtyska stat (-rf-, o. stede; jämför ståthållare), fornhögtyska stat (nyhögtyska stadt o. stält i t. ex. anstått), fornhögtyska stali, medelhögtyska stele (nyhögtyska ställe), anglosaxiska stede m.; i allm.: ställe, plats, i medelhögtyska, nyhögtyska o. medellågtyska även: stad, vilken betydelse från medellågtyska o. nyhögtyska inkommit i sv.; jämför by o. uppstad. Av urgermanska *stadi- = urindoeuropeiska *st(h)9ti- = sanskrit slhiti-, stående, ställe, fasthet, forngrekiska stdsis (med s av t som i basis = bas 4), latin statim, strax, egentligen: på stället (till *stati-; se nedan); jämför latin status, ställning (varav stat l, 2 o. ståt). - Det inhemska stad kvarlever i uttryck var och en i sin stad, i någons stad och ställe, i bostad (fornsvenska b östaper = fornisländska o. fornnorska båsladr osv.), gödselstad samt i en mängd ortnamn (se -stad 2; dock icke i en del stadsnamn på -stad). - Sverige dialekt på stan, strax, på stället, motsvaras av fornisländska o. fornnorska d stadinn, danska paa stedct, medellågtyska uppe (der) slede, medelhögtyska uf der stele (men nyhögtyska au f der slelle). Jämför fornsvenska i stadh = fornisländska o. fornnorska i staÖ, äldre danska i stad, medelhögtyska in stele', jämför latin illico detsamma, av in loco (till locus, ställe; se lokal), ävensom latin statim, strax (egentligen ackus. av ett med stad e ty m öl. identiskt *stati-, med utvidgningen statio = station), o. spanska luego detsamma (av latin loco). Se för övrigt åstad. - Härjämte en neutral o. maskulin a-stam: urgermanska * släpa- = fornsvenska stadh, sjö-el. åkant, svenska dialekt stad (även f.), norska siad n. o. m., fornsaxiska stath m., strand, fornhögtyska siad n. (o. stado m.; jämför nyhögtyska geslade), anglosaxiska stced m. o. n., gotiska släp n. (jämför under Stedingk), ett allmänt urgermanska ord; vidare: en luö-stam: urgermanska *stapwö- = fornisländska o. fornnorska stod (genit -var) f., landningsplats (jämför under stanna), ävensom ett urgermanska adjektiv *släda-, stående fast, varom under städja. - Närmast avlett av detta adjektiv är väl fornsvenska stapi, ställning eller fot för stockkupa = gotiska -stapa i lukarnastapa, ställ för oljelampa, etymologiskt identiskt med fornisländska o. fornnorska stadi, stack, norska siade detsamma Fht}^. stado, strand (jämför nyhögtyska gestade) är en /?-stamsutvidgning av likbetyd, fornhögtyska stad j = gotiska släps. - Stadfästa, fornsvenska stap-fcesta = fornisländska o. fornnorska stad festa, danska stadfceste, äldst: j fästa vid ett bestämt ställe; till fornsvenska slap-I faster och så vidare, fäst vid ett bestämt ställe, stadig, fast. - Stadshus, Spegel 1712: 'Guildhall, Stadshuset i London'; 1749: 'Rådhuset . . (och) det där utmed 113^88 uppförda Stadshuset (i Göteborg)', jämför nyhögtyska stadlhaus, -keller, f ra. hotel de ville. Det forna Kastenhof i Sthlm (å Hotell j Rydbergs tomt) kallades, enligt vad som j uppgives, under 1600-t. någon gång Norrmalms stadshus. Det moderna stadshusets (t. ex. Sthlm, Trollhättan) uppgifter fyllas i regel ännu till en del av rådhuset; med de äldre stadshusen är (eller var) hotell- eller restaurationsrörelse förenad. - Om andra urgermanska ord för 'stad, urbs, oppidum' se borg, by o. Tuna. Om ryska gorod, stad, se gård; om likbetyd: forngrekiska polis se politik, om forngrekiska dsty se Vist. En i öster vida spridd beteckning för 'stad' är fornslaviska mésto osv.; liksom latin nrbs o. oppidum av ej fullt säkert fastställd härledning (se resp. Bern eker o. Walde). Samin-doeur. uttryck för stadsanläggning saknas.
2. 2. -sta(d) i en mängd svenska ortnamn, fornsvenska -sladhir (-a, -uni; om efterledens behandling se Wigforss Ark. 35: 209 f.), plural till stad l i betydelse 'ställe'. Egentligen flera lager, av vilka det talrikaste innehåller personnamn, t. ex. Alvesta (fornsvenska Alvestadha, till fornsvenska personn. Alver), Finsta(d) (till personn. Finn), Furing -stad Östergötland (fornsvenska Furinsta, Furungstadh, väl till Furung, en av Furungarnas släkt, jämför Fyrunga Västergötland o. författare Ortnamn på -inge s. 31), Gistad (fornsvenska Gislasladha, till personn. Gisle), Herr stad Östergötland, fornsvenska Hirikstadh, till fornsvenska personn. Hink, men Herrestad Södermanland, fornsvenska Hairidssta, till personn. *Ha*rridh, o. samma namn i Ska. (forndanska Hcvrvidssladh) till personnam- net Hcervidh, Jär resta cl (se under jarl), Kalvestad (ej till djur n. kalul), Otterstad (se Ottar), Ramsta (till fornsvenska per son n. Ram), Rings ta (d) Östergötland (möjligen till personn. Ring; kanske dock snarare efter de nära gården befintliga i ringar ordnade, cirkelrunda stensätt-ningarna, varom se författare Ortnamn på -by s. 120, i så fall till ett annat lager), Sjögesta(d)(fsv. Sighwaldsstadha; se Sig-), Skepperstad (ej direkt till skepp; se detta ord slutet), Skällingstad (se sköld slutet), Skollersta (se d. o.), Styrstad Östergötland (fornsvenska Stydhilstadha, till ett personn. "Stijdhil), Sövrstad (se Sig-), Tollstad Östergötland (se under Tolv), Unnerstad Östergötland (fornsvenska Öndastadh, till personn. Ond, sammandragen form av Övind = fornisländska o. fornnorska Eyvindr], Vangstad Östergötland (se under Vagnhärad), Vickensta (se under viking), Virestad (se d. o.), Örsta(d) Östergötland, Närike (fornsvenska Örikssiadh, till personn. Örik), Österstad Uppl. o. Östergötland (till fornsvenska personnamnet Öste; alltså ej till väderstrecksbeteckningen öster!) och så vidare Ett stort antal av dessa namn innehålla personnamn, som för övrigt äro okända från historisk tid, t. ex. Skrap-, Vrigsta(d) (i vissa fall kanske dock vanliga appellativer). — Namnen av denna typ äro spridda över så gott som hela Norden; de äldsta synas härstamma åtminstone från den äldre järnåldern; kanske äro somliga betydligt tidigare; men nya sådana ha bildats till omkring år 1000. — Till denna typ höra blott ett par av de nuvarande stadsnamnen på -stad (dock sannolikt till den mera fåtaliga grupp, där första leden icke är ett personnamn), t. ex. Halmstad o. Ystad (jämför Båstad), där alltså senare leden äldst betytt ej 'stad' utan 'ställe'; sålunda av samma slag som t. ex. Vattensta Uppl., fornsvenska Vatnasta, o. Vanstad, fornsvenska Vainstatha, Färs hd Ska. De övriga stadsnamnen på -stad äro jämförelsevis unga, med senare ledens betydelse från tyskan, t. ex. Filipstad, Marie stad och så vidare (se under de resp. namnen). — Ortnamn på -sta(d) ligga till grund för en del familjen., såsom Blackstadius, Frestadius, Orstadius, från tider, då de latiniserande bildningarna florerade. Däremot förekomma mycket sällan familjenamn av gårdnamnet i oförändrad gestalt. Annorlunda i Norge, Danmark o. Tyskland; jämför t. ex. Melstéd, danska Örsted, ävensom de svenska på -stedt, av vilka de äldsta ha tyskt ursprung, men sedan åtskilliga nybildats på svenskt område, t. ex. Ramstedt efter Ramshyttan Västmanland, Quennerstedt (se d. o.), Skarstedt efter Skara Västergötland, Walmstedt efter Valmestad, Zetterstedt (se säter). Jämför E. H. Tegnér i Nordiska tidskr. 1882 s. 124.