• 1. individ av arter av störfiskar, en familj stora fiskar som har drag av både brosk- och benfiskar (av några fås (rysk) kaviar) || -en;
     -ar
• 2. stake, stång, käpp;
     hank och stör se under hank 2 || -en;
     -ar

Uttryck som innehåller stör

• inom stadens hank och stör

  Betydelse: Inom stadens gränser

  Exempel: "Hon åkte sällan långt eftersom allt fanns inom stadens hank och stör"

1. Med hjälp av en stor stör skapade vi hål där stolparna sen ska ner.

2. Han var i det närmaste chockad över att det verkade vara en stör han hade dragit upp ur vattnet.

• Betydelse: Stäng af ett afhugget ungt träd, vanligen 4—5 alnar läng.

  Synonymer: stång, rå, spett, hävstång, stake, spak, vagel

1. 1. stör, fisken Acipenser sturio, Aste-ropherus 1609: stör, motsvarande Var. rer. 1538: störta, svenska dialekt störja, styrja, fornsvenska styria = fornisländska o. fornnorska, norska styrja, danska stor, medellågtyska stor(e) (varifrån väl lett. store), fornhögtyska stur(i)o, medelhögtyska stiir(e), stör(e) (nyhögtyska stör), anglosaxiska styria. Från urgermanska språk härstamma: italienska storione, fornfranska esturgeon (varav f ra. étourgeon o. engelska Sturgeon). Av ej säkert fastställd härledning. Möjligen att uppfatta såsom innehållande ett med stör l besläktat o. likbetydande ord; jämför på liknande sätt uppkomna fisknamn hos Liden Upps.-stud. s. 91 o. författare Språkv, sällsk. i Ups. förhållande 1891-94 s. 95 ävensom under bjälke o. mört. Som emellertid stören är Europas största flodfisk, kanske i stället, med Ade-lung o. Liden anförd st. m. fi., i avljuds-förh. till det i alla händelser med stör 2 besläktade fornhögtyska stiuri, stor, stark, och så vidare (se stor o. under tjur); i så fall 'den stora fisken'. Ingendera tolkningen är dock fullt tilltalande. Annorlunda, men icke antagligt, Hirt IF 22: 69 (avljuds-form till likbetyd, fornslaviska jesetrii osv.). - Formen stör är lånad o. visserl. etymologiskt identisk, men ej att direkt för- binda med svenska dialekt störja, fornsvenska styria, vilket för övrigt möjligen självt, liksom de väst-nord, beteckningarna, i gammal tid inkommit från något västgerm. språk - Om ett annat urgermanska ord för 'stör' se under husbloss; jämför även s t er lett. Beträffande den intressanta slavo-baltiska gruppen av beteckningar för 'stör': litauiska erszketras (osv.) ~ fornslaviska jesetru (osv.) se Agrell Zur balto-slav. Lautgesch. s. 42 f. - Samindoeuropeiskt ord saknas; latin har det dunkla acipenser.
2. 2. stör = fornsvenska: stör, stav = forngutniska staur, fornisländska o. fornnorska staurr, norska staur, av urgermanska *staura- = forngrekiska staiirös, påle, vartill även latin instauräre, sätta i stånd, o. restauräre (se restaurang); för övrigt nära besläktat med sanskrit sthavird-, grov, stor, o. sthävard-, stående, fast; i avljudsförh. till fornhögtyska stiura, stav, roder (se styre), o. urgermanska * st fi ra-, styv o. stor (se s t ur a, Sture, stursk, stor, stöd o. stör 1), till roten sthau (se likstol), utvidgning av sthä i stå.