Synonymer till tragedi

• 0. (pjäs i en) dramatisk genre som kännetecknas av starka känslor och svår- eller olösliga konflikter, ofta med sorgligt slut;
     (bildlig betydelse) sorglig händelse || -n;
     -er

Hur uttalas tragedi?

1. [-shedi:]

Uttryck med betydelsen tragedi

• ta en ände med förskräckelse

  Betydelse: Sluta i katastrof

  Exempel: "Landskampen tog en ände med förskräckelse när en spelare föll ihop livlös på planen"

1. Den berömda antika tragedin slutar med att modern dödar sina egna barn.

2. Samtalet handlade om försoningsprocessen och hur man går vidare efter en sådan tragedi som folkmord.

   Skolresan höll på att sluta i en tragedi när vinden förde tre pojkar rakt ut i Hjälmaren.

   Hjälp oss att göra något innan vår tragedi blir er.

   Samtidigt är vad som för individen kan bli till tragedi för samhället ett hot.

   Andra världskrigets judiska tragedi var märkligt okänd för den unge Per Ahlmark.

   Förutom den tragedi som varje självmord innebär är det också en dyrbar kostnad för samhället att inte arbeta tillräckligt mycket med suicidprevention.

   Hur det kan kännas för de efterlevande att se hennes tragedi förvandlas till ett glamoröst modejobb kan man bara föreställa sig.

   Om det värsta skulle hända och en barnfamilj skulle brinna inne i en av de aktuella bilarna skulle det inte bara vara en tragedi för de inblandade.

   En familjs tragedi står i fokus och Åsbrink skriver gripande och fängslande om enskilda människors känslor och förtvivlan i andra världskrigets skugga.

1. tragedi, i denna form vanligt först under den gustavianska tiden (jämför nedan), från franska tragédie, sorgespel, av latin tragoedia (varav äldre svenska tragedia, -ö-; se nedan), av forngrekiska tragǭdía, närmast avlett av tragǭdós, tragöd, till trágos, bock, o. ǫdḗ, sång (= ode). Grundbetydelse av tragǭdós har väl varit: som sjunger utklädd till bock, alltså syftande på att medlemmarna av kören voro kostymerade såsom de bockliknande satyrerna. Däremot har ordet ej, såsom också förmodats, avseende på ett bruk att vid skådespelets uppförande offra en helig bock. Om en annan, oantaglig härledning av ordet se hos Boisacq. Jämför komedi. — Pluralformen tragedior t. ex. 1550 o. in på 1700-t. hör till den till o. 1750 allmänna singularformen tragedia (ännu Serenius 1734 o. Lind 1749. — Hit höra även tragisk = nyhögtyska = franska tragique; tragiker = ty.; tragisk = nyhögtyska tragisch, till o. efter forngrekiska tragikós, hörande till tragedien. — Tragikomisk, Dagl. Alleh. 1793, Grubbe och så vidare, från nyhögtyska tragikomisch, bildat till tragikomödie, av äldre tragedicomedi. Ordformen har sålunda ej, såsom vanligen uppgives, uppstått i svenska (genom förkortning, 'haplologi') av tragikokomisk, som för övrigt uppträder senare o. blott enstaka, K. af Kullberg 1844, 1847 (jämför tragikokomedi G. Ljunggren 1856).